Oh Fortuna!

Oh Fortuna,

liksom månen

med dess växlande faser

växer du

eller avtar du ständigt;

livet, det avskyvärda

håller mig kvar

och skärper min blick

i sin hårda skola,

fattigdom

och rikedom

upplöser det som vore de is. 

Ohyggliga 

och fåfängliga öde,

du obönhörligt välvande lyckohjul,

du som är obeständigheten,

den ombytliga lyckan,

som alltid upplöser sig i intet, 

höljd i skugga

och beslöjad

styr du också mitt levnadslopp;

nu har jag inte ens kläder

att skyla mig med

på grund av din ondskas spel. 

När lycka 

och välstånd

är utom räckhåll,

finns blott plåga

och elände

i denna jämmerdal.

Stämmen nu alla upp

klagosånger

och begråten med mig

det oblidkeliga ödet,

som slår ned 

även den starke!

Kan det beskrivas bättre, livet, med dess upp- och nedgångar än med texten ur Carmina Burana?

Vilken omskakande upplevelse!
Vilka sprakande färger!
Vilka omskakande vittnesmål!
Vilken himlastormande musik!
Vilken gripande poesi!
Vilka vackra män!
Vilka sköna kvinnor!
Vilka skakande livsöden!

Gå och se uppsättningen på Folkoperan i Stockholm!

Men bara för att man är i Stockholm sover ju inte naturmänniskan i mig. På självaste Hornsgatan ligger plötsligt en gul matta... av blad från gingko-trädet! Så vackert. En hel lång rad finns här. Jag böjer mig ner och plockar med mig en stockholmsk souvenir... Gratis, förstås.