http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser

fredag 9 april 2010

Skogsliv vid...



...Walden, förstås! Eller Walden Pond, Massachusets, USA, där Henry David Thoreau satt på 1800-talet och betraktade världen och filosoferade över samhället och människan. Som sedan blev hans berömda bok.

Han är het igen, eremiten! Du är helt enkelt väldigt trendig, syster Sofie, vare sig du vill eller inte! I alla fall om man ska tro senaste numret av Turist, STF:s eminenta medlemstidning. Och det ska man väl.

Mats Ottoson har gjort det igen, bidragit med ett enastående nedslag någonstans i Sverige. Ofta med otroligt sensuella akvareller. Och ibland med sin fru Åsa. Denna gång om ett drygt dygns s k "informationsfasta" som eremit på en ö i Hjälmaren. Skulle du klara det? Vara utan dator, mobil, radio, ja t o m böcker under en hel dag på en öde ö? Eller skulle du få panik efter fem minuter? Måste säga att för egen del lockar det. Jag är övertygad om att det skulle göra alla gott att verkligen få lära känna sig själv, ja, alla demonerna också och få känna andetagen. In och ut, som Mats skriver. Det finns dyra alternativ på flera tusen i små eremithyddor, men tält och mat och det allra nödvändigaste skulle räcka gott. Tända en eld. Utforska ön. Dricka kaffe. Bada naken, självklart! Gömma undan klockan. Kolla in öns eventuella invånare. Några bevingade vänner som sällskap? Några vackra blommor - vilka? Kanske skriva en rad med papper och penna.

Det enklaste är många gånger det svåraste. Att möta sig själv. Har man ingen öde ö att åka till kan en lightversion vara att stänga av. Och då menar jag allt: radio, tv, mobil, dator, Ipod och allt annat som bidrar till vår allt mer styckade tid (Mats uttryck). Gör din egen mediafasta och bli din egen eremit ett dygn hemmavid! Vågar du?

torsdag 8 april 2010

Tankar om tid



Nu brusar det ordentligt i Kvarnbo. Stocken syns inte längre! Och så står den där stolt. I år igen. Blåsippan alltså. Och blommar, men bara för den som hinner stanna upp och se den, kanske t o m betrakta den. Svårt att hinna kanske mellan heltidsjobb, gymnastik för dottern, fotboll för sonen och stormarknadens inköp. Hinner du? Hinner jag?

Med moderna namn på ålderdomligt beteende, medveten närvaro eller mindfulness, uppenbaras de små detaljerna omkring oss i nuet. Inte sen. Utan här, nu. Där är ju blåsten. Där prasslar fjolårslöven. Och där ligger katten på stolsdynan i trevande vårsol och slickar sin yviga svans. Någon eldar, lukten tränger in i näsborrarna. Grannen vårstädar förråden och sopar fram balkongmöblerna bland damm och bråte.

Vad driver oss i jakten i vardagen? Vi jagar hit och dit. Mot vad? Till semestern? Hur kan vi dra ner på takten? Måste vi jobba heltid? Är det en naturlag? Gör vi det för att ha råd att renovera köket? Och hur kommer barnen in? Vem frågar dem om de vill ha det? Vill de ha en ny spelkonsol till tv-spelet eller mer tid med mamma och pappa?

Vad jagar du?

onsdag 7 april 2010

Du lindar av olvon...

"Du lindar av olvon en midsommarkrans
och hänger den om ditt hår
du skrattar åt mångubbens benvita glans
som högt över tallen står..."

Finns det något vackrare än olvonbusken i blom?
Men den klasen av vita små blommor i mitten och med falska (!) kantblommor får vi vänta på till i början av juni. Nu sitter ibland de blanka röda bären från i fjol kvar på grenen, de som fåglarna inte kalasat på under vintern (konstigt, det har ju varit så ont om mat!). Och tvillingknopparna sväller på grenen intill.

I slånbusken i Hågadalen visade rödhaken upp sitt röda bröst. I skyn svirrade lärkan. Första gräsblåset. Första besöket vid vårladan. Med kaffe. Första vårcykelturen. Första asfalten sopad ren från grus. Första inoljningen av cykelkedjan. Första av allt.

Vad blir ditt första idag?

tisdag 6 april 2010

Himmelskt hav


Is och snö så långt ögat når
Havtornet frodas där landhöjning råder
Sprängfyllda små knoppar
Långt till höstens orange bär
Havskontakt
Hällar
Himmel
Vågor dröjer
Men solen flödar
Påskharens spår i snön
Och älgen har betat här och var
Sädesärla, gulsparv och tofsvipa - helgens vårtecken
Lågan flammar igen
Härlig hetta mot husväggen
Flugor surrar och första fjärilen fladdrar
Och där rinner vintern bort i diket