http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser

måndag 4 mars 2013

"Drömdagen"


Läser i dubbelsidig annons från Gränby Centrum i tidningen om Anna och Mia och deras "Drömdag". Det var första pris i en tävling där en person kunde bjuda med en person på "en shoppingupplevelse med extra allt". "Dessutom lyckades de sätta sprätt på alla 10.000 kronorna i våra butiker under dagen".

Ja, detta är då den stora "drömdagen" för människan i vårt västerländska samhälle:
kl 8.30 Hämtning
kl 9 Frukost
kl 10 Shopping
kl 11 Spa
kl 12 Lunch
kl 13 Styling
kl 14 Shopping
kl 15 Fika
kl 14.30 Shopping
kl 18 Middag
kl 19.30 Skjuts hem

Det vill säga, lycka är att konsumera!

Eller?

Jag har inte riktigt samma intressen som Anna och Mia. Alla är vi olika. Men líka mycket värda! Min drömdag bygger snarare på icke-konsumtion. Det jag delar med dessa två är förstås att göra saker med någon man tycker om! Goda relationer kan vi inte köpa oss till! Vi delar också den planet vi lever på.

Min dag skulle innehålla någon form av uteliv, och då menar jag inte krogen! Skridskor på sjön, skidor i skogen eller en promenad ute i vårljuset. Kaffet, som jag serverar i en termos, har jag köpt på mataffären; vi dricker det sittandes på en bänk ute mot en vägg där marssolen ligger på och skapar takdropp. Jodå, de hembakta bullarna finns med. Vi lyssnar på fåglarna och pratar, pratar. Känner vårens dofter. Känner solens första riktiga värme.

Promenerar sen efter duschen hemma till affären med cyklarna och hänger varorna för kvällens middag i tygkassen på styret.
Vinet har jag redan hunnit införskaffa på stan tidigare.
Vi lagar mat i köket till prat och skratt. Avnjuter förrätt, varmrätt, efterrätt. Och kaffe.

Efter den nedladdade filmen som vi ser på" tjock-tv:n" så praktiserar vi kunskaperna från massagekursen nyligen på varandra. Vem kunde tro att ansiktsmassage kunde vara så skönt!...
                                                   ___________________
                                                     
Marknadskrafterna, bankerna och Anders Borg vill att vi ska konsumera oss ur krisen. Är det den rätta vägen?  För det säger ju sig självt att västvärldens ekonomiska system med strävan efter ständig tillväxt inte är hållbart i längden när vi redan idag konsumerar långt över vad var vår planet förmår producera.

Var och en är sin egen lyckas smed, men jag hävdar att denna lycka inte står att finna i det vi köper. Det måste finnas ett annat sätt! Men hur? Vad? Jag har inte lösningen.

Jag lyckas inte "sätta sprätt" på en bråkdel av vad Anna och Mia gjorde på sin drömdag men jag mår väldigt bra. Och är glad. Jag har bara lite ont i benen av skridskoåkningen...

Foto: Håkan Jansson

När fylls du av glädje/lycka?
När kände du dig glad/lycklig senast?
Vad skapar och vad hindrar glädje/lycka i ditt liv?

onsdag 20 februari 2013

Från bister februari till blomstrande fägring


Grått, grått, grått.

Då får vi slänga in lite färg för att muntra upp oss. Jag bjuder på lite fägring från jobbet i somras. Ja, i alla fall de flesta. Men faktiskt älskar jag alla årstider. Även grå februari. Det gäller bara att gå ut. Och känna efter. Och öppna ögonen för skönheten. Även i det grå.

Knölvial

Blå iris

Äkta förgätmigej


Fingerborgsblomma

Kärrknipprot

Sankt Pers nycklar

Grådådra

Linnea

Sjöranunkel



Lappljung

Myrlilja

Nyponros

Sårläka
Så där ja. Nu känns det lite bättre.

Och i Kvarnbo där jag ofta passerar fanns häromdagen massor av färger, i det vintriga:


Rött, grönt, brunt, svart,vitt och många fler. 
Och så porlade ju det så vacket i ån också!

torsdag 14 februari 2013

Varför håller man på?


Jag läser just nu tre böcker samtidigt!

"Varför håller man på?", frågar sig Fredrik Sjöberg i sin senaste essäsamling, som jag köpt i ny pocket (ovanligt!). Jag lånar på biblioteket annars. Av Fredrik Sjöbergs böcker blir man minst sagt allmänbildad. Och så alltid underhållen på kuppen.

Häromdagen lyssnade jag på radions Kropp och själ med temat mindfulness, som har svävat upp på den alternativa behandlingshimlen under det senaste decenniet. I alla sammanhang. Ämnet fick mig att plocka fram en bok ur hyllan hemmavid av psykologen Patricia Tudor-Sandahl, En given väg. Där stötte jag första gången på ordet mindfulness. Den är så bra! Hon ställer också frågor i sin bok, stora frågor om livsvägar:

Vad ser jag fram emot när jag vaknar på morgonen?
Vad väcker min entusiasm?
Vad skulle jag göra om jag bara hade ett år kvar att leva?
Vad skulle jag svara en ung människa som frågade vilka tre saker i mitt liv som jag är mest stolt över?
Vad är jag bra på?
Vad är det som behövs mest här i världen?
osv.

Och så skriver hon om "förklarade ögonblick då man fylls av liv och harmoni"...
"Tiden står stilla, man går upp i det man gör, fylls av lugn och ro men även lust och energi. Man absorberas av det som är och känner sig mer hel och levande än vanligt. Det kan uppstå var som helst: när man lyssnar på musik, lagar bilen, ber en bön, vakar vid en sjuksäng, hugger ved, fikar på kondis, är mitt uppe i arbetet, leker med barnen, vandrar i skogen, väntar på tåget, stickar en tröja..."
"Utåt sett syns inget särskilt, det är inombords som undret sker."
Dessa ögonblick går inte att frammana med viljan, skriver Patricia, men jag ska vänta på känslan i mitt nystartade hemma-projekt: en tröja att sticka! Så längesen! Så roligt! Hemarbete och meditation i ett!

Den tredje boken jag läser just nu har jag plockat ur hyllan, en klassiker som i tio år väntat på att bli läst: Viktor Frankls: Livet måste ha mening.  Det är en bok som refereras till i många olika sammanhang, historien om psykiaterns överlevnadsstrategi i nazisternas koncentrationsläger. Hur man med tankens kraft kan bibehålla förståndet i denna extrema miljö: humor, skönhetsupplevelser, kultur, tankar på kärlek:

Fångarna vacklar i tunna kläder över snö och is, stöttar och släpar varandra i marschen till arbetet:
"Du, tänk om våra fruar såg oss nu!", säger en medfånge... Och var och en av oss tänker på våra fruar:

"För första gången i mitt liv upplever jag den sanning som så många diktare har besjungit -, nämligen att kärleken är det yttersta och högsta som människolivet kan nå upp till. - Jag förstår att en människa kan vara salig även om hon inte har något kvar i denna världen - om hon i sitt innersta ger sig hän åt den älskades bild. I den svårast tänkbara yttre situation, där det inte är möjligt att förverkliga sig själv genom någon som helst prestation, utan där den enda prestationen blir att lida på rätt sätt - genom att i kärlek och kontemplation levandegöra den andliga bild hon bär i sitt inre, bilden av den älskade."
Viktor Frankls tankar om kärlek känns passande så här på Alla Hjärtans Dag!

Alla Hjärtans Dag kan man uppmärksamma gratis!


Men det blir tre andra boktitlar, utöver dessa tre som jag nämnt här, som jag föreslår hos mig på morgondagens bokmiddag!



tisdag 12 februari 2013

Är du lönsam, lille vän?





Nä, de är inte "lönsamma", mina semlor.
Ingen skatt har de inbringat till statskassan. För de är inte till salu.
Ingen har betalat någon för semlorna.
Ingen har jag betalat för att baka semlorna åt mig.
Alltså varken vara eller tjänst har sålts (förutom mjölet och övriga ingredienser) så Sveriges BNP får ingen skjuts framåt av semlorna, bakade i mitt kök. Anders Borg är kanske besviken på att jag gillar att baka. De är kanske olönsamma och värdelösa.

Men väldigt goda!

På fettisdagen idag behövs det tröst av dessa gräddiga kreationer när debattens vågor går höga om den ena katastrofen och oegentligheten efter den andra i samhället runt omkring oss.

Hästköttdebatten. Tänk globalt, handla lokalt! Och undvik helfabrikat! Läs Mats-Eric Nilssons böcker!, så förstår man.
Kvinnohatet på nätet. Jag, kvinna, väljer att skriva om mindre kontroversiella ämnen. Som bakning! Men jag tycker att det är skrämmande att kvinnor inte fritt i Sverige 2013 ska kunna uttrycka sina åsikter i offentligheten, utan att bli hotade! I förlängningen ett hot mot demokratin!
Döden i Syrien. Hur mycket lidande ska folket utstå?
Fusket som breder ut sig..., allt för att tjäna pengar.
Barn och ungdomar som mår dåligt...
...


Ibland tror jag nästan att den gamla eken är klokare än människan...