Hej höst 2

Om glädjen i höstens färger skriver Mats Ottosson i senaste numret av Turist, Svenska Turistföreningens medlemstidning, under den fyndiga rubriken Nymålat! Beskrivet på det sätt bara han kan. Självklart går jag också igång på varje text som refererar till min husgud Thoreau. Den store naturfilosofen ser trädens höstfärger som en övning i att odla sin egen förmåga till uppmärksamhet. Samt: att bara den som är intresserad av att se kommer att se. Skriver Thoreau, citerad av Ottosson, citerad av mig.

Jag går ut och tar hans ord på allvar. Jag går ut för att verkligen se. Hej höst!

Här ligger mitt första Hej höst. Lite livsfilosofi där med. Helt Thoreau's anda. 

Please, placera plasten på planenlig plats!

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill... Låt den få leva.

Plasten håller på att dränka oss alla. Plastskräpet som vi släpper ifrån oss alltså.
Allra mest hotar plasten livet till havs, där stora mängder flyter omkring i havsströmmarna. Havsfåglarna får i sig plasten via fisken. I en undersökning som hänvisas till i en DN-artikel om plastskräpet i Bohuslän berättas att 90% av stormfåglarna i Nordsjön hade plast i magarna. Dit har dessa minsta plastbitar kommit via den blandning av plankton och små plastbitar som fiskarna äter.

Sedan vi började producera plast på 1950-talet har produktionen bara ökat. Och den plast vi inte tar ansvar för utan slänger i naturen hamnar så småningom i havet. 80% av plastavfallet i haven härrör från mänskliga aktiviteter på land, visar en annan undersökning som redovisas i National Geographic nr 5, 2015.

Fler hårresande siffror som tidningen berättar om plast är till exempel:

88% av havsytan är förorenad med mikroplast (dvs bitar mindre än 5 mm)

18.000 ton avfall kastas varje dag i haven.

En plastpåse:
produceras på 1 sekund
används i 20 minuter
men förorenar i 450 år.

Tänk på det du student i Uppsala, till exempel, nästa gång systemkassen bara släpps på marken när sista ölen plockas ur på fredagskvällen ute. Jag ser många sådana plastpåsar på marken i min stad, just kring de områden där ni bor...

70% av det avfall som flyter runt i haven består av plast.

National Geographic hänvisar i sin tur bland annat till en vetenskaplig artikel. "Plastic debris in the open ocean" av Cozar et al (2014) samt FN:s miljöprogram.

Om man bor i Bohuslän kan man på hemsidan Renkust.se tipsa ansvarig kommun om var det behöver städas. Men man kan också få hjälp att hämta skräp man själv samlat ihop.

Vi andra landkrabbor kan göra vad vi kan. Slänga engångsmuggen och flaskan i plast en papperskorg på stan eller helst i ett kärl för plaståtervinning. Och varför gör vi inte som de vid Bohuskusten, fast på land: vi kan plocka upp ett plastskräp var per dag från marken. Och slänga plasten på planenlig plats.

Plasten hör inte hemma här. Hamnar till sist i havet.

En hyllning till skogen

Jag plockade ut en gammal pocket ur bokhyllan. Hade egentliga bara mossiga och lite gråtrista minnen av tidigare läsning av Ivar Lo-Johansson. Men det är ju det som är så härligt med böcker. Att läsa om dem är ju många gånger som att läsa en helt ny bok. Efter flera decennier av liv har jag helt nya perspektiv på författarens uppväxtskildring i Pubertet. Ivar Lo-Johansson söker sin tillflykt till skogen när uppväxtens förvirring blir alltför påträngande.

"Skog, Du min smärtas och ljuvhets hem under dessa år om kvällar, nätter och mornar, till Dig går min tacksamhet mer än den går till människor. Du blev mig till hjälpen genom vilken jag kunde se och förstora allt som jag behövde för min växts skull. Du blev min lärare och vän, min kamrat, den enda som jag kunde anförtro mig åt. Jag gav dig i utbyte mina löften om framtid, om storhet. Men jag sov också djupt och tryggt inne i Dig som hos en kvinna. Jag försökte uttrycka min kärlek i ord. Jag besjöng dig, efter allehanda förebilder, i svällande ballader, som senare skulle komma att trängas undan av ensliga skogsdikter av jämmerligt eget fabrikat. På papperet stannade mina svidande pekoral bara en kort tid, men snart nog kom det nya."

"Jag tyckte aldrig att jag nog väl kunde uttrycka ångesten och livsglädjen jag kände. Du var alltid värd mer. Det var genom dig jag kom att leva som i ett slags dubbelvärld. Bland människorna i deras gemenskap var jag som en sluten mun men ensam och i Dig blev jag en annan. Först hos Dig förnam jag en frihet  utan gräns och det var till dig jag överlämnade mig både i grubblet vid elden och i mina högtflygande dagdrömmar."

"I skogen stod min nattvard, om det var något som skulle kallas så. Altarrunden var för mig träden med vinden i kronorna. Vinet var det bruna vattnet i de bråddjupa skogstjärnarna och nästan övervuxna skogsbäckarna. Oblaten var mosslaggarnas odon som hade i behåll sin smak av kärret de vuxit vid."

Alla citat ur Ivar Lo-Johanssons Pubertet. 

Nej, detta är inga lingon, inte odon, utan hönsbär. Kanske inte från storskogen, men vackra ändå. 

Nu blommar det! - på nya sedlarna

Igår kom den första av sex nya sedlar ut i omlopp. Många köade vid Riksbanken för att hålla i, lukta på och titta på den nya 200-lappen. En helt ny valör! En Ingmar Bergman. Men nu när alla betalar sin små och stora utgifter med kort så undrar man ju hur mycket dessa pengar kommer att användas. Än har jag inte kommit i närheten av Ingmar Bergman, förlåt, 200-lappen. Men när jag gör det så vill jag gärna göra ett mer ingående studium av den botaniska aspekten. Den förbigicks helt och hållet av den kvinna i radion som beskrev sedeln.

Sex nya sedlar totalt kommer det att bli, sex nygamla kändisar, tre kvinnor och tre män, sex landskap i Sverige som de får representera och utifrån dessa: sex landskapsblommor, nej sju förresten, för Garbo som kommer från Stockholm och ska sitta på 100-lappen, hon får med sig både Upplands och Sörmlands botaniska representanter.

Vi börjar med den gamla Selma, som nu blir en Astrid: 20-lappen.
Astrid Lindgren kommer från Småland, liksom Linné (!), så då pryds baksidan av linnean, Smålands landskapsblomma, och det gläder ju mig särskilt eftersom gamle Linné kommer att försvinna. Men då kommer hans älsklingsblomma istället! Så bra!

Linné skriver i sin Flora Svecica: "Infusion på bladen med mjölk är hos oss ett utmärkt medel mot ischias och reumatiska smärtor." - "Norrmännen botar scharlakansfeber med utvärtes rökning av växten..."

Linnean

Igår började också en 50-lapp att gälla. På framsidan finns Evert Taube, men jag fokuserar alltså på det dolda på baksidorna, det som blommar. Bohuslän var ett av vår store tonsättares älsklingsställen. Och i klippskrevorna där vid havet satt han kanske omgiven blommande vildkaprifol.
Det är faktiskt en släkting till linnean och det har båda den magiska egenskapen att den doftar allra starkast om kvällen och natten.

Linné skriver om vildkaprifolen i samma källa som ovan: "Infusion på årsskotten är blodrenande. "

Greta Garbo ska alltså ersätta Linné på vår 100-lapp. Men Linné är giltig ända fram till 30 juni 2017. Det betyder att jag även nästa guidesäsong kan hålla upp en giltig 100-kronorssedel och berätta inte bara om Roslin-porträttet utan även om originalritningen av Linnéträdgården som gömmer sig där och så den mystiska skogsbingeln. Greta pryds på baksidan av både Upplands landskapsblomma, Kungsängsliljan, och Sörmlands näckros.

Linné skriver om Kungsängsliljan: "Växer i våra dagar utomordentligt ymnigt på Kungsängen vid Uppsala, där den årligen blommar frodigt och förökar sig..."

Linné skriver om vit näckros: "Växten vaknar kl 7 reser blomstängeln och höjer blomman över vattenytan, somnar omkring kl 4 e.m och sänker då den slutna blomman under vattenytan."

Kungsängslilja

Vit näckros, lånad från nätet

Och så till dig som nu hållit i. luktat på och prasslat med en 200-ring. Har du tittat riktigt nära och sett att det är murgröna som klättrar framför raukarna på Fårö? Murgröna - Gotlands landskapsblomma. Klängerväxten som så vackert kan klättra uppföra de krokiga tallarna där på ön.
Linné skriver om murgröna: "Rotens ved används av skomakarna till att bryna knivar på."

Murgröna, lånad från nätet

Kungligheter göre sig icke besvär på de nya sedlarna. Karl XI är det väl som har prytt 500-lappen. Det är slut med det nu. Nu höjer istället Birgit Nilsson upp sin stämma. Kan man höra hennes sång om man lägger örat intill? Kan du inte fixa det, Ingves?
Birgit Nilssons rötter finns i Skåne och där är prästkragen landskapsblomma.

Linné skriver om prästkragen: "Prästkragen kallas i Medelpad för vitkullor. "

Prästkrage

Och så favoriten: Lappland och Dag Hammarsköld, Sveriges stolthet och generalsekreterare i FN. Han bodde ju inte bara i Uppsala, liksom jag gör, utan han älskade även fjällen och Lappland. Liksom jag gör. Dag kommer att sitta på 1000-lappen och med en blick i fjärran. Han kan inte blicka ut över en fjälltopp i alla fall för kavaj och skjorta sitter prydligt som de ska.
Lapplands vackra botaniska symbol är fjällsippan, denna lilla skönhet som alltid är lika magisk att möta på fjället! Synd att man så sällan håller an 1000-lapp i sin hand. Nu måste det bli av på nåt sätt.

Linné skriver om fjällsippan: "Den ständigt grönskande vackra växten är den täckaste av fjällväxterna med sina snövita blommor."

Om nu inte sedlarna kommer till användning för alla och envar så kan Linnés samlade kunskap här redovisad kanske komma till pass. Idag och i evinnerliga tider, när vi åter har kristider. De kan komma snarare än vi vill.