Heja P1! Heja skogen!

Lördagsmorgnar är lite för tidigt för mig för radio. (ledsen, Mats, jag får lyssna på play!). Tur då att radion sprider skogens mission även på andra tider: Ute med P1, förmiddagssändningar. (Ja, gäller för mig då som lever utan appar.)

Hur får man ut barnen i naturen?
Vad händer då?
Vad händer med de inkörda rollerna bland barnen som får komma ut tillsammans? I närnaturen.
Vad händer om jag bara sätter mig på den här stubben?

Och vad var det där som lät?

Närnaturguidning i Stockholmsförort.
Ja, för naturupplevelser är inte den där fjällvandringen på en vecka på sommaren, utan det är naturen vi ser och bor nära, som vi har tillgänglit. Varje dag. Det är det som ger frid och hälsa och stressar ner. Och ännu lite mer ser och hör man med lite artkunskap, den som gått förlorad när detta blev impopulärt till och med på universitetsnivå på 70- och 80-talen. Som Thomas Öberg (som ju ofta brukar höras i Naturmorgon och vars skrivarkurs om naturen jag deltagit i) pratar om i programmet.
Och håller med Thomas Öberg om den biologiska analfabetismen som breder ut sig, begreppet som Fredrik Sjöberg myntade, tror jag, och som jag själv redan skrivit om. 

Hur når man ut? Särskilt till de mest behövande? Och då menar jag inte de som lider brist på pengar, utan de som lider brist på natur. Fast det man inte vet om att det existerar vet man ju inte att man saknar. Förrän man sitter där på den där stubben. Och känner vinden. Hör fågeln. Blir varse skogsdoften av barr och kåda.

Ett sätt är Biotopias Kalender. Denna hade de läst som hittade till mina guidningar på gamla kyrkogården i Uppsala i förra veckan. Kultur och natur i skön förening. Men ska jag hitta barnen får jag nog fortsätta sprida inspiration där jag möter dem, på helgerna och loven på Biotopia.

Hur många känner du igen?

Hyllnings-haiku till höst och hälsa

Vågen väcker oss

Tivedens löv faller lugnt

Öppna hjärtan - ja.

Vi dansar i ljus

Molnen skingras när vi möts

Naturen rofylld

Örn, apa, trana

ingenting är omöjligt

Qigong med Åsa

Gnugga bladen av skvattram i din hand och dra in doften. Här i forsommarskrud.

Möte i skogen 

balanserande livskraft

Skogsbad, japansk form

Sol, måne går upp

och ner i Tivedsskogen

Örnen lyfter stolt

Kängor trampar - schh!

"Barbrosvamp", sidenmossa

Mats tar tryggt täten

Skogsbad på svenska

solens värma bjuder in

Diamant i sjön

På springande ben

egna och på Vistas rygg

Barren smeker hov

Vitmo.... nej just det, fönsterlav är det ju!

Kaffedoften ljuv

Recept på livets goda

Kreativitet

Hyllning till hösten

till Åsas, Mats Naturkraft

Lugn i naturen

Denna ljuva såg vi bara revorna av: linnean

Stort tack!

Jag har tidigare skrivit om Mats och Åsas bok Naturkraft här.

En haiku är en form av japansk tre-radig dikt. 5 stavelser på första raden, 7 på den andra och slutligen 5 på den sista.

Love lasts forever

Det började med skid-VM i Falun 2014.

Den där VM-låten av Mando Diao. Som VM-arrangörerna ville ha en cover på. Alltså en musiktävling som en del av hela arrangemanget.
100 bidrag.
Och K och hans Stamporkester stod som vinnare.
Fick åka till Falun, träffa delar av bandet, se Kalla ta guld och höra deras version spelas över skidstadion. Jag har skrivit om det här.

Och så radiointervjuer och en ny tävling och länsfinaler. Fler radiointervjuer. Och en liten sommarturné. Vilken succé!

Det blir tyst en tid. Bandmedlemmarna sprids geografiskt över Sverige. Jag spelar låtarna och blir fylld av glädje. Och modersstolthet.

Tills för ett tag sen då bandet får en förfrågan på Facebook om ett brudpar får använda låten, eller kompet snarare, till en vigsel.

Till ett underbart resultat. Vilken talang denna unga tjej. Hon tar låten  med storm!

Se och lyssna.

Ja, kärleken varar för evigt!

När det lider mot (bok)höst

Rusk. Regn. Blåst. Skönt (men bilderna är tagna vid ett annat tillfälle)
Tid för bok och mat.

(Klas Östergren gjorde i sitt Sommar ett försök till text av ord med endast tre bokstäver. Det blev rätt stolpigt. Rad 2 vara bara mitt eget, inte ens en hel mening, den ovan.)

Säsongsavslut hos Linné. Folktomt. De sista turisterna ser sig runt i trädgården. Men förvånansvärt mycket färger fortfarande ändå. Tidlösan i ljust lila. Fuchsian i rött. Praktmire i blått. Och ståtligt höga växter i höstkvarteret. Kråka kraxar hest. Bilars däck mot våt asfalt utanför det gröna staketet.

Även tidlösan slokar mer än detta idag när trädgården stänger.

Böcker ja. I trädgården finns oändliga källor att ösa ur om det linnenska arvet. Förstås. Hemma på nattduksbordet och soffbordet finns andra källor till läsupplevelser. Både om Linné och annat.

Kan man ha åtta böcker på gång samtidigt? Nja, kanske inte riktigt så många läser jag på en gång men det är ändå aktuella på ett eller annat sätt:

Paula Cox: Förtvivlade människor. Bokcirkel nr 1

Ingemar Ottoson: Japans histora. Apropå Annika och M:s resa. Nyfiken på detta land

Karin Boye: Kallocain  Bokcirkel nr 2

Henry David Thoreau: Walden  Ständigt aktuell

Lin Yutang: Konsten att njuta av livet. Fanns i fin, inbunden upplaga i mitt föräldrahem. Pappas. Nu köpte jag ett ex på bokbörsen, men utan det fina omslaget. Ska dock läsa om konsten att dricka te. Och mycket annat.

Karin Björkegren Jones: Yoga för livet. Present för ett år sen. Hur mycket har det blivit en del av min vardag? Inte mycket än, tyvärr. Svårt få nya vanor! Men jag inspireras så av de vackra bilderna inte minst i denna bok. Dags att gå till handling och göra övningarna också.

Brutus Östling: Bevingat. Eget köp till mig själv från WWF. Ögongodis att njuta av

Katarina Bjärvall: Vill ha mer  Ett inlägg i konsumtionsdebatten. Men oj, vad mycket som hänt på de tio år sen hon skrev boken. Vem vet vad Lunarstorm är idag?