http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser

torsdag 16 maj 2019

Laga Saga!





Jag har aldrig sett något liknande!
Tätt med långa rivmärken över rygg och nacke.
Ett öppet sår. Som av klor. Men vems?
På en mycket medtagen katt, vår Saga!

Hon kom in på måndagskvällen. Inte på pigga ben mot matskålen, utan hon släpade sig in, hukade på böjda ben och la sig platt på sidan. Helt utslagen! Och där blev hon liggande. Vad hade hänt? Vi kände och klämde, men inget pip av smärta kom. Vi kunde höra ett svagt spinnande när vi smekte henne så helt borta var hon inte. Men hon la sig under sängen - där brukar hon aldrig ligga! - och då blev vi oroliga. Pratade med veterinär. Avvaktade under tisdagen, men åkte in på sena eftermiddagen. Skulle vi få henne levande hem?

Det var när rakapparaten avlägsnade päls och frilade Sagas hud som vi såg omfattningen. Över hela nacken tätt med långa röda strimmor, sår av klor. Alltså vad var detta? Saga låg där på britsen och lät sig undersökas och klämmas på. Veterinären trodde hon skadat höften också, så Saga fick röntgas också. Ingen höftled ur led i alla fall. Saga fick vätska under huden och smärtstillande.

Vad man önskar att katter kunde berätta! Vad hade hon varit med om? En rovfågel? Räv? Eller bara en annan katt i ett våldsamt bråk eller kanske en jakt?

Vi åkte hem, några tusenlappar fattigare, men med Saga vid liv. Lättnade stor när hon åt ur matskålen redan innan hon kommit ur kattburen. Kissade gjorde hon också såsmåningom. Systemet är igång, nu återvänder livet.

För Sagan är inte all, sagan är inte slut - du har ju nio liv!


måndag 6 maj 2019

Nybörjare: fågelfotograf


Välkommen tillbaka, du svartvite!

Med zoom på nya kameran kommer jag närmare än jag gjort förut.
Och nya världar öppnar sig.
Som jag kan fånga på bild.
Äntligen kan jag dokumentera våra bevingade vänner.
Många har gjort det före mig. Jag förstår fascinationen.
Fåglarna är ju lite mer individer än vad mina rotade växter är.

Som den svartvita flugsnapparen som nu åter håller på att flytta in i någon av våra holkar.
Välkommen tillbaka lille vän!

Grönsiska och grönfink. Med bra kikare och fågelbok
 har jag fått många nya vänner vid fågelbordet.

Värsta näbben! Stenknäck. Herr och fru kan man anta.

knipa

knölsvan


Men ingen fotopromenad utan en ny växt i blom: underviol! Viola mirabilis:

trivs på skuggad, mullrik mark

lördag 4 maj 2019

Sköna maj välkommen!


Vårens/försommarens bakslag 2019.


Svårslaget: musöron och snötäcke!

Skulle ju kunna vara polarsmörblomma eller nåt till fjälls vid någon snölega, men nej: majsmörblomma!
Stod pall för snöfallet.

Några timmar senare var snön borta.

fredag 3 maj 2019

Kvilleken - döende?


Kvilleken, till synes vid god hälsa 2010

Hörde på nyheterna att vårt lands äldsta och största ek kan vara döende!
Kvilleken i Småland. Eller Rumskulla-eken som den också kallas.
14,11 meter i omkrets, enligt de uppgifter jag har.

Denna tusenåriga jätte - kommer ek-knopparna slå ut i år på den enda gren som nu, enligt nyhetsnotisen, tycks vara vid liv?
När jag var förbi denna ståtliga individ för nio år sen tyckte jag den såg vital ut.
Men det är ju så med ekar. Även om den nu skulle ha knoppats för sista gången så sjuder ju eken av allt liv inuti, trots att den är ihålig.

Knoppas den i år?

Förr i tiden fyllde man ihåliga träd med cement! - det var innan man förstod hur viktiga dessa hålrum är för sällsynta insekter. Men många av dessa kan nu leva kvar i den döda veden. Tillsammans med vedsvampar, lavar, mossor, fåglar, växter.

Så Kvill-eken kan leva ännu många år som naturens Grand Hotel.