En strandskata flyger förbi utanför dörren på dasset. Röd näbb, orange ben. Och så det där speciella skarpa flyktlätet. Dörren är nymålad, i gult. Dasset i falurött. Och jag sitter där inne med skärgårdsutsikt.
Vi är på Björn i nordligaste Uppland. Ön Björn med fyr, fåglar och blomstrig fägring. I flera år har vi tänkt på denna ö, att vi vill åka dit, kanske paddla. Men det har inte blivit av. Förrän nu. Mycket har ställts in i corona-tider, men inte den guidade turen till denna ö. Nu tar vi chansen, tänkte jag, anmälde oss till turen, i regi av Biotopia och Upplandsstiftelsen.
 |
| A room with a view |
 |
| Fyrbyn |
Bea kan allt om gölgrodor. Martin kan allt om fåglar. Redan klockan åtta gick båten, vant styrd av Kjell. Nordan låg på, men solen sken när vi klev i land. En törnskata i buskaget. Ärtsångare och törnsångare hörs från samma håll. Vi vandrar längs den uppmärkta leden på ön. Svagt hör vi en groda spela i en av gölarna. Vinden överöstar. Grodorna skygga. De finns nästan bara här!
I Martins tubkikare spanar vi in kustsnäppa och småspov. Allt blir så kul när man har experten med sig. Som jag då, på mina guidningar. Om växter. Det blir både en fågellista och en betydligt längre växtlista innan helgen är slut.
 |
| Blodnycklar |
För när guide-gruppen och ornitologerna åkt hem är det bara vi kvar. Brist på fågellarm gör det möjligt. Och så den varsamt renoverade fyrvaktarbostaden. Upplandsstiftelsen, tack! Nu är här naturreservat. Och som granne har vi fyren. Men som man tyvärr inte kan komma upp i.
 |
| Bostaden är fräsch i sin enkelhet! |
Havet är vidunderligt, utsikten bedårande och när vinden bedarrat dagen därpå sitter tre gölgrodor på var sitt strå i vattnet och visar upp sig. Bara för oss.
Fina Björn - vi kommer tillbaka!
Hyr fyrvaktarbostaden.
 |
| Trift |
