Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Sista delen

En plats som rymmer alla sju ledorden för en pilgrim:  Andlighet, Bekymmerslöshet, Delande, Enkelhet, Frihet, Långsamhet och Tystnad.  Engelska kyrkogården på Hanö.

Ända sen jag för över tio år sen var på en retreat över en helg har jag tänkt på detta med tystnad mellan människor. Det finns god tystnad. Det finns spänd. Och det finns säkert en rad andra sorter. Det sjunde och sista ledordet för vår pilgrimscykling är Tystnad.

Så mycket ord vi omger varandra med. Utan att vi tänker på det. En helg i tystnad fick mig just att tänka på det. Ibland behövs det ju - småprat mellan grannar, mellan kolleger är viktigt - men mellan två människor som är trygga med varann kan det vara vilsamt med göromål i tystnad. Medvetenheten höjs. Ibland på mina guidningar brukar jag uppmana mina deltagare att vandra mellan två stopp utan att prata. Då plötsligt hör man ju: fåglars sång, vindens tag i trädkronorna. Och sen pratar vi om det.

Man kan också göra de enklaste vardagssysslor till en meditation i tystnad. Innan jag skriver detta har jag i medveten tystnad plockat upp mina saker efter en dag i fält, vikt tvätten, diskat för hand, gjort i ordning mat och ätit den i den ljuva solen på balkongen och så avnjutit ett glas rosé. Och himlen målade upp ett drömläge för "moln-spotting", vackert ljusspel i de mörka moln som skred allt närmare.

På vår cykling älskade jag morgonstundens alla rutiner. Jag bestämmer mig för att stiga upp och göra mitt, under tystnad. Jag knölar ihop min sovsäck i påsen. Jag rullar ihop mitt liggunderlag. Jag plockar med mina saker, men utan att kommentera något till mitt kära resesällskap som gör sitt på sitt håll. Tältet. Maten. Jag mäter upp havregrynen till gröten. Jag vispar ihop lite torrmjölk. I sällskap behövs inte alltid ord. Våra blickar möts. Ett leende. Tillsammans sen under småprat delar vi vårt enkla morgonmål. Sen fortsätter vi mot det gemensamma målet - en dag på cykel.

Färden går österut genom skogsbygderna. Jo, vi passerar en rad blekingska städer, i alla fall i söder, men bäst gillar jag den tysta skogen. Kanske har vi medvind, kanske är asfalten ovanligt jämn eller backarna snälla, för vid slutet av dagen når vi kusten och Kristianopel. Men än är vi inte där. Dags för lunch.
Ulvasjön bjuder på tystnadsupplevelse. Det är bara en liten kort avstickare. Som ger belöning. Härlig utsikt från höjden över sjön. Efter avnjuten lunch och kaffe lägger vi oss på sittplatserna på de gamla stockarna. Släpper armarna löst åt sidorna. Blundar. Kanske en fågel flyger förbi. En fluga surrar. Annars tyst. Och en höjd medvetandenivå. Ett sommarkort. Bara vi, tystnaden och Blekinge runt som är vårt mål.


En helt annan typ av tystnad möter oss i den lilla, lilla bit av Skåne som vi passerar norr om Sölvesborg. Och järnvägstunneln där. Ett dyrt infrastrukturprojekt från år 1900 läser vi sen på skyltarna. Rälsen är borta. Men vandringen med cyklarna på banvallen som håller på att repareras genom denna tunnel är magisk. Nej, vi ropar inte. Vi lyssnar.

Genom tunnlar, över broar, över vatten, genom städer, längs åkrar och fält, i mål kommer vi. Till Nättraby, där färden började på midsommardagen. Där väntar bilen. Och godfika. Tack Ullis och Anders! Och tack Thomas för midsommarsillen och mycket mer.

Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Del 6

Det sjätte ledordet för en pilgrimscyklist är långsamhet. Ingenstans på nätet hittar jag historier om "vanliga" cykelsemestrar. Som vår. Det jag läser handlar ofta om extremprestationer som cyklister som korsar kontinenter, om Vätternrundan , ja, till och med att springa Vättern runt. Sommarprataren i förra veckan, Kanadas ambassadör i Sverige, hade i sin ungdom cyklat 500 mil på 40 dagar, ett snitt på 12, 5 mil om dagen.

Vi räknade inte mil. Vi samlade på upplevelser. Takten var tillräckligt långsam för att känna den tunga doften av blommande fläder och schersmin. Vi gick i uppförsbackarna i skogsbygderna och kunde då läsa på de små skyltarna om torparnas liv där i skogen för hundra år sen. Vilken bilist på dessa vägar hinner se och läsa dessa små pärlor?

Vi cyklade tillräckligt långsamt för att höra Mörrumsåns porlande strömmar. Och när vi stannade för att läsa ännu en skylt om historien i bygden längs den gamla banvallen föll min blick på något grönt och högvuxet vid åns vatten: en safsa! En ormbunke bara sedd i floran förut, en för mig ny växtart! Lycka för en botaniker.

En dag cyklade vi inte alls. Då utforskade vi istället under en hel dag Hanö, Blekinges exotiska ö med bland annat avenbokskog. Den största ljudupplevelsen där var stenarnas klirr i vågskvalpet vid solnedgången på Bönsäcken, ett rev på den nordvästra delen av ön.

Genom de små samhällena cyklade vi tillräckligt långsamt för att heja på lokalbefolkningen. Till och med få en pratstund här och var.

Och man kan cykla i ett Marathonlopp! Den erfarenheten gjorde vi i 21 kilometer söderut från Kristianopel. Vår fart på cykel var i takt med elitlöparnas takt springandes. På så sätt kunde vi följa en av löparna, en stark tjej, en av de främsta, under en längre tid, och se hennes sega men energisnåla löpstil innan vi sakta gick om på cykel. Hon tillhörde inte de som sprang veteran-SM i Marathon, det var helt klart. Det gjorde de andra.

Vid rökerierna vid kusten som vi passerade luktade det rökt fisk. Förstås. Mellan öarna tog vi säsongens första tur med en mycket långsam men mycket vacker gammal båt från 1868 som förbinder den blekingska skärgården i sidled. En bra turist-ide´, tyckte vi, och det sa vi också till kommunalrådet som också åkte med premiärturen. Rökta fisken blev verkligen en av många teman för vår 10-dagars-tur.

Vi sjöng långsamhetens lov längs 40 blekingska mil . Och det gjorde oss gott.

Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Del 5.

Det som amerikanska politiker ofta talar så engagerat om. Det alla människor vill ha. Frihet är det fjärde ledordet för pilgrimen.

Vad menar de då med frihet? Den amerikanska? Är det att ha en egen bil? Och kunna ta sig överallt (och ofta hamna i bilköer)? Är det att kunna forma sitt liv? Kan de det? Jag vet inte, men ett tydligt uttryck av frihet för mig är definitivt en cykelsemester, just det som denna "pilgrimscykling" handlar om. Att hitta småvägar dit ingen bil kan ta sig. Att kunna campa var man vill. Vi hittade mysiga betesmarker att fika i. Vi stannade och hälsade på kalvarna i Almö naturreservat (det var gott om naturreservat i Blekinge). Kalvarna blängde nyfiket på oss och våra udda fordon.

Frihet var också under vår 40-mila-färd att lämna en utmärkt led för att staka ut vår väg på egen hand. Välja riktning och bredd och underlag på vägen. Vi cyklade på allt från vandringsled med rötter (!) till mycket kort undantagssträcka längs 80-väg. En föreslagen sträcka är kanske för rätt för en men fel för en annan. Genom norra delarna av Blekinge - "vildmarken" - slingrade vi oss genom små samhällen i skogen som lät som Blekingsk poesi: Skörje, Kuvehall, Ringamåla och många fler. Ibland smekte vägen precis intill en sjö eller ett vattendrag. Och där stod ett vindskydd. Frihet!

Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Del 4

Att med en bra karta i sin hand följa vägens band. Vad kan vara enklare? Det fjärde ordet för en pilgrimscyklist är enkelhet.

Det finns flera bottnar i ordet. Enkel i betydelsen lätt att utföra. Också enkel i betydelsen frånvaro av extravagans. Vi är definitivt inga tekniknördar. De treväxlade damcyklarna var robusta men saknade all form av lyxiga tillbehör. Vi hyrde dem i Karlskrona. Köket var av enklaste Trangia. Med gas. En av sovsäckarna i vårt lilla tält hade hängt med i flera decennier. Och även om min Thermarest-madrass blåser upp sig själv delvis har den nästan 20 år på nacken. Förresten, hur gammal är egentligen min gamla tröja från mitt universitet?

Vad vi älskade det enkla köket i Överums vandrarhem på vägen ner!

Enkelhet för mig på semestern är också en begränsad användning av mobilen. Nu när jag har armbandsklocka sen en tid igen så behöver jag min gamla trotjänare inte ens till klocka. Skönt. Appfritt, javisst!

Men när det verkligen gäller något som jag är intresserad av, som uteliv i naturen, då tvekar jag inte att lägga en större slant på ett dyrt märke. En investering. Så med stolta splitternya cykelväskor i rött trampade jag fram längs vägarna. Och inte ett enda uns blev blött i skurarna: de är vattentäta.

Enkelhet rådde även i mathållningen. Morgongröten med lingonsylt. Vad kan vara enklare ute på camping? Men med enkla medel och vacker inramning blev alla våra fikastunder och måltider till en liten fest.

Men ofrivillig enkelhet då? Vad blir det? Det är ju en sak för oss i vårt välmående land att frivilligt avstå från materiella statusprylar. Vi fick ett ansikte på den ofrivilliga enkelheten, lite överraskande längs en cykelväg mellan Sölvesborg och Mjällby. På linor utanför en lång rad små  enkla skjul längs en husvägg hängde tvätt. Där satt gästarbetarna på plaststolar utanför efter dagens slit på jordgubbsfälten intill. Ett Sverige 2015.