http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser

fredag 30 oktober 2015

Röster om konsumtion




Från tidning, radio och blogg strömmar åsikter över mig om vår konsumtion, eller snarare kritiska röster mot de mönster som helt dominerar idag, där den privata konsumtionen ska driva tillväxten mot rekordnivåer, inte produktionen som det var förr. Detta orkar inte vår planet bära - i längden! Alla ni som ska till Paris i december på klimatmötet: sprid ett nytt sätt att tänka!

I radions konsumentprogram Plånboken diskuterar man en ny bok, Yes! av Katarina Bjärvall, om varför vi köper det vi inte behöver. Ja, varför? Och hur har jag lyckats komma undan denna sjukdom? Min hjärna får en kick snarare när jag gör mig av med prylar än när jag köper. Denna Bjärvall har skrivit en rad andra böcker om konsumtionssamhället som alla verkar läsvärda. De åker upp på min lista: Böcker att läsa!

I Uppsalatidningen läser jag om Andreas Jakobsson om hans liv som dumpstrare i boken Svinnlandet.
Jag stödjer idén, även om jag själv inte kan tänka mig göra som han: han gör inget olagligt i hans nattliga utflykter till stormarknadernas containrar där han tar hem fullt ätbar men slängd mat till honom och hans familj. Dessutom delar han med sig till mindre bemedlade samhällsmedborgare. Bravo! Men hur kan vi komma tillrätta med affärernas svinn och minska vårt eget? Ät upp din mat! Gå inte på affärernas Köp 3 betala för 2! Det blir för mycket.

Sedan skriver Schlaug igen och igen om detta. Han sätter huvudet på spiken som vanligt i hans vassa blogginlägg. 

För övrigt tycker jag det är skamligt att tågresor är dyrare än flyg! Fixa detta systemfel i Paris, tack! Då först får klimatarbetet någon trovärdighet. 

torsdag 22 oktober 2015

Jag ägodelar!


Loggar in på hemsidan. Kollar tillgängligheten - vilka är lediga? Bokar. När det är dags tar jag cykeln mindre än fem minuter till bokad plats, tar fram mitt UL-kort och håller upp mot den synliga sensorn på strategisk plats. Eller så svarar jag på sms:et med bokningsbekräftelsen.
- Klick, säger det då i billåset och bildörren är öppen! För mig att använda. Bara mig, just nu. I morgon någon annan. I handskfacket tar jag ur bilnyckel från sin speciella hållare, ansluten till datorn, som känner av att jag har hämtat nyckeln.


Sen är det bara att tuta och köra. Med en av de åtta poolbilar som den ekonomiska föreningen, som jag är medlem i,  äger eller leasar. Lätt som en plätt. Ingen administration. Någon annan tar bilen till service och byter däck medan jag sitter i styrelsen. Vi hjälps åt alltså.

Jag ägodelar!

Delas av många medlemmar.

Plötsligt piper det i mobilen. Ett sms om en bokning. Någon med ett utländskt klingande namn vill bo några nätter i mitt uthyrningsrum. Och så möts vi senare i min hall. Han eller hon bjuds på ett rum, där lakan och handduk ingår. Frukost ingår också. Om gästen vill. Betalningen har hyresgästen gjort till airbnb. Därifrån får jag pengarna. En liten andel går till organisationen. Nej, jag är inte en illegal skurk! I debatten kring airbnb har det handlat om att man hyr ut hela sin bostadsrätt och inte bor där själv. Det är det som inte är ok. Jag hyr ut ett rum i mitt hem där jag bor.

Här finns en senare DN-artikel om airbnb. Jag lovar att allt som står i min annons är sant. Och 25 positiva omdömen säger sitt tydliga språk.

Välkommen!

Jag ägodelar! Och möter människor från hela världen utan att resa en meter. Klimatsmart!

Ja, och sen besöker jag den årliga Klädbytardagen i Svenska naturskyddsföreningens regi.
Jag ägodelar!

Årets bok från denna organisation heter just. Ägodela!
Den 4 november finns det chans att förnya höstgarderoben på Stadsbiblioteket: klädbyte alltså.
Anmälan senast den 28 okt till konsumentuppsala@uppsala.se

Vad äger du som du kan dela med andra?
Vad behöver du som kanske någon i din närhet redan äger?

fredag 16 oktober 2015

Hej höst 2



Om glädjen i höstens färger skriver Mats Ottosson i senaste numret av Turist, Svenska Turistföreningens medlemstidning, under den fyndiga rubriken Nymålat! Beskrivet på det sätt bara han kan. Självklart går jag också igång på varje text som refererar till min husgud Thoreau. Den store naturfilosofen ser trädens höstfärger som en övning i att odla sin egen förmåga till uppmärksamhet. Samt: att bara den som är intresserad av att se kommer att se. Skriver Thoreau, citerad av Ottosson, citerad av mig.

Jag går ut och tar hans ord på allvar. Jag går ut för att verkligen se. Hej höst!






Här ligger mitt första Hej höst. Lite livsfilosofi där med. Helt Thoreau's anda. 

tisdag 13 oktober 2015

Please, placera plasten på planenlig plats!


Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill... Låt den få leva.
Plasten håller på att dränka oss alla. Plastskräpet som vi släpper ifrån oss alltså.
Allra mest hotar plasten livet till havs, där stora mängder flyter omkring i havsströmmarna. Havsfåglarna får i sig plasten via fisken. I en undersökning som hänvisas till i en DN-artikel om plastskräpet i Bohuslän berättas att 90% av stormfåglarna i Nordsjön hade plast i magarna. Dit har dessa minsta plastbitar kommit via den blandning av plankton och små plastbitar som fiskarna äter.

Sedan vi började producera plast på 1950-talet har produktionen bara ökat. Och den plast vi inte tar ansvar för utan slänger i naturen hamnar så småningom i havet. 80% av plastavfallet i haven härrör från mänskliga aktiviteter på land, visar en annan undersökning som redovisas i National Geographic nr 5, 2015.

Fler hårresande siffror som tidningen berättar om plast är till exempel:

88% av havsytan är förorenad med mikroplast (dvs bitar mindre än 5 mm)

18.000 ton avfall kastas varje dag i haven.

En plastpåse:
produceras på 1 sekund
används i 20 minuter
men förorenar i 450 år.

Tänk på det du student i Uppsala, till exempel, nästa gång systemkassen bara släpps på marken när sista ölen plockas ur på fredagskvällen ute. Jag ser många sådana plastpåsar på marken i min stad, just kring de områden där ni bor...

70% av det avfall som flyter runt i haven består av plast.

National Geographic hänvisar i sin tur bland annat till en vetenskaplig artikel. "Plastic debris in the open ocean" av Cozar et al (2014) samt FN:s miljöprogram.

Om man bor i Bohuslän kan man på hemsidan Renkust.se tipsa ansvarig kommun om var det behöver städas. Men man kan också få hjälp att hämta skräp man själv samlat ihop.

Vi andra landkrabbor kan göra vad vi kan. Slänga engångsmuggen och flaskan i plast en papperskorg på stan eller helst i ett kärl för plaståtervinning. Och varför gör vi inte som de vid Bohuskusten, fast på land: vi kan plocka upp ett plastskräp var per dag från marken. Och slänga plasten på planenlig plats.

Plasten hör inte hemma här. Hamnar till sist i havet.