Från tidning, radio och blogg strömmar åsikter över mig om vår konsumtion, eller snarare kritiska röster mot de mönster som helt dominerar idag, där den privata konsumtionen ska driva tillväxten mot rekordnivåer, inte produktionen som det var förr. Detta orkar inte vår planet bära - i längden! Alla ni som ska till Paris i december på klimatmötet: sprid ett nytt sätt att tänka!
I radions konsumentprogram Plånboken diskuterar man en ny bok, Yes! av Katarina Bjärvall, om varför vi köper det vi inte behöver. Ja, varför? Och hur har jag lyckats komma undan denna sjukdom? Min hjärna får en kick snarare när jag gör mig av med prylar än när jag köper. Denna Bjärvall har skrivit en rad andra böcker om konsumtionssamhället som alla verkar läsvärda. De åker upp på min lista: Böcker att läsa!
I Uppsalatidningen läser jag om Andreas Jakobsson om hans liv som dumpstrare i boken Svinnlandet.
Jag stödjer idén, även om jag själv inte kan tänka mig göra som han: han gör inget olagligt i hans nattliga utflykter till stormarknadernas containrar där han tar hem fullt ätbar men slängd mat till honom och hans familj. Dessutom delar han med sig till mindre bemedlade samhällsmedborgare. Bravo! Men hur kan vi komma tillrätta med affärernas svinn och minska vårt eget? Ät upp din mat! Gå inte på affärernas Köp 3 betala för 2! Det blir för mycket.
Sedan skriver Schlaug igen och igen om detta. Han sätter huvudet på spiken som vanligt i hans vassa blogginlägg.
För övrigt tycker jag det är skamligt att tågresor är dyrare än flyg! Fixa detta systemfel i Paris, tack! Då först får klimatarbetet någon trovärdighet.
