Min egen orkidéresa eller Ädel botanik

Adam och Eva, den första på våren

Nio orkidéer hittade kollegerna på Biotopia på deras orkidésresa i Uppland under en dag i juni i år. Bra jobbat!

Det är något särskilt med orkidéer. Något ädelt på något sätt. Botanikens finrum kanske. Jag har också letat orkidéer i jobb-uppdrag i år och fjällen är ju dessa skönheter rikliga om man nu hamnar på en plats med mycket kalk i berggrunden, och det är det gott om i fjällen. Så tillsammans har jag säkert sett minst nio olika arter i år.

Men hur många har jag i mitt digitala herbarium? Jag har aldrig haft ett riktigt herbarium men på senare år har jag byggt upp det jag alltså kallar mitt herbarium i datorn i stället. Det tar mycket mindre plats! Och lätt att sortera.

Så här kommer ännu en lista, av en listmaniker, en bildkavalkad av de orkidéer jag hunnit fånga på bild under de senaste åren. Ytterligare ett antal har jag sett, de äldsta krysset är 27 år gammalt, men inte fångat på bild. Ännu.

Bara lappfelan gäckade mig ordentligt i Abiskotrakten! Så snopet att inte hitta den på årets blöta fjällvandring, trots goda lokaluppgifter.

Brudsporre

Flugblomster

Guckusko

Jungfru Marie nycklar

Knärot

Nattviol, troligtvis grönvit, den vanligare

Kärrknipprot

Skogsknipprot

Nästrot

Skogsnycklar

Vit skogslilja, även kallad svärdsyssla

Sankt Pers nycklar

Ängsnycklar

Grönyxne

Korallrot

Fjällvityxne

Spindelblomster

Tvåblad. Notera släktskapet med minstingen ovan.

Purpurknipprot, jag kom försent till Gotska Sandön 2015 för att se den i blom

Denna fjällorkidé har ej ännu gått i blom. Vinterståndare nedan. Vilken är den?

Fjolårets blomma är nu en vinteståndare. Men vilken är det?

Blad nedan. Är det Jungfru Marie i fjällen?

Ytterligare en fjällfråga: vilken orkidé kan ha så fläckiga blad?

Ursäkta oskärpan. Orkidé från Sulitjelma, där vi fick vända under årets fjälltur pga all snö. Ännu en grönyxne.

Orkidéer som inte ännu fastnat på bild, men som jag sett är vityxne, brunkulla, lappnycklar och dvärgyxne från fjällen. Blodnycklar. Även mossnycklar. Gulyxne, knottblomster och myggblomster har jag bara sett någon enstaka gång. Sedan är det en rad gotländska orkidéer som inte fastnat på bild: doftyxne, sumpnycklar, göknycklar, krutbrännare, johannesnycklar, alpnycklar. Men den allra vackraste av alla svenska (?), nornan, den har jag bara sett i en fuktig skog på Canadas västkust!, aldrig i Sverige.

Det blir ganska många arter totalt. Cirka 36, varav ca 22 i Uppland faktiskt. Jag har livet på mig att se och fota de övriga! Beroende på hur man räknar (underarter och andra oklarheter kring arter)  finns det 59 stycken vilda arter i Sverige.

Några fler på bild hittade jag här.

Naturen peakar

Backklöver Trifolium montanum utlovas.

Just när det är som vackrast ute är det dags för det årliga arrangemanget De vilda blommornas dag. Nu på söndag den 18 juni.

Här kan du se var guidningar sker helt nära dig. Över hela Sverige. Men över hela Norden guidas det bland blomster denna dag

För sjätte gången guidar jag i Hågadalen längs en kortare sträcka rik på blomster.

Samling på p-platsen vid Hågahögen kl 10.30. Ta med fika och kläder efter väder. Och en flora och lupp om du har.

Kanske ska jag inleda som jag gjort förut på vandringen med den mindre kända sommarpsalmen med text av Harry Martinsson (så får jag med en nobelpristagare i litteratur också!):

De blomster som i marken bor

kan aldrig själen glömma. 

Hur skönt att djupt bland gläntors flor

se solens fingrar sömma

en vacker klädnad till den säng

som vi ger namnet sommarns äng

och som med solens gyllne tråd

hopsömmas våd för våd.

Men framför allt blir det färger på söndag: gult, blått, vitt, rosa. Och massor av grönt.

Välkomna!

Se blomman!

Se blomman!
Så skör.
Så skir
Så vit.
I ensamt majestät sträcker den ut sina gula ståndarknappar på smala ståndarsträngar.
Pistillen i mitten.
Sju spetsiga kronblad lyser vita mot mossan och rötter där hon står.
Och så de lite oregelbundna bladen på den tunna stjälken.
Skogsstjärna
Trientalis europea, skulle Linné säga.

Ja, du är verkligen stjärnan i skogen.

Omnia mirari etian tritissima avslutar jag guidningen med i Linnés trädgård idag.
Förundras över allt även det mest alldagliga.
Lätt att göra nu när naturen är som vackrast.

Gå ut din själ och gläd dig vid, tar jag från psalmboken. Uttrycker Linnés ord men på ett annat sätt.

Lite trivia.
Trientalis kan komma från trientis som betyder 1/3 fot och avser då ett mått på örtens längd över mark. Läser jag i Jens Corneliusons Växternas namn. Eminent källa till stor och liten kunskap.

Se blomman är också en titel på en bok av Kerstin Ekman. Om botanik och fascinationen för naturen. Men den har jag inte hunnit läsa än. Jag lånade bara titeln.

Ledord

Pilgrimsvandringens kärna är:

Frihet

Enkelhet

Tystnad

Bekymmerslöshet

Långsamhet

Andlighet

Delande


Kring dessa sju ledord har jag tidigare skrivit om cykling i Blekinge här.
Men då utan ett tydligt pilgrimsmål som en stor katedral. Vårt mål var Nidarosdomen i Trondheim.


Frihet: att vandra stigen fram. Inget som tvingar. Inget som stör (ja det skulle vara regnet då)

Enkelhet: att gå dit pilen pekar. Ett steg i taget. Det vi behöver har vi på ryggen.

Tystnad: Tyst rullar strutbräken ut i sina buketter. Eller är det inte ett gäng tysta surikater som står där och lystrar efter oss?

Bekymmerslöshet: vad är regn för problem när man kan slå sig ner i mossan för lunchpausen?

Långsamhet: vandring är ett långsamt färdmedel, man hinner stanna upp och beundra utsikten ofta:

Andlighet: mirakel väntar överallt. Det gäller bara att öppna ögonen. Detta gäller såväl pilgrimsvandrare som stadsbo:

Ser inte den ännu hoprullade bladskivan hos ekbräken ut som en biskopskräkla?

Delande: vi delar en upplevelse. Och skålar i öl vid det fina bordet i skiffersten hos norska skogkatten på Ersgards gårdshotell

Vi vandrade på S:t Olavsleden från Markabygda och fem dagsetapper fram till Nidarosdomen i Trondheim.

Här finns mer om pilgrimsvandring i Europa, om du blir sugen på att utforska långsamheten och andra högre konstarter.

Och här en svensk sida om denna nygamla folkrörelse: vi är alla pilgrimer, på väg i livet!