Till fjälls

Lapsk alpros blommade på kursen, i Abisko

Till fjälls blir det stugvärdsskap.
Till fjälls blir vi så gott som nätfria.

Bland gäster och jokkar.
Blomster och bastu.

Och en erfarenhet rikare.

Välkomna till Stensdalen!

Du blir aldrig färdig...

blommar nu:   teveronika!

Det är mycket nu.

Det är mycket jag skulle vilja skriva om här, berätta. Men jag hinner inte.
Nå, då skriver jag väl om vad jag vill skriva om.

Jag vill korka upp champagnen för mina lägenhetsaffärer!
Köpt och sålt. Känns fantastiskt! Skriver om vad jag sålt här.
I sommar väntar flytt, fast mest på mina saker. Jag bor kvar på landet. Köpet är en övernattningslägenhet. I fint läge.

Böcker om löpning.
Har förut läst Murakamis Vad jag pratar om när jag pratar om löpning. Den var riktigt bra. Roligt typ av självbiografi om en eminent skribent. Hajpen för några år sen kring Mc Dougal´s Born to run, en annan bok om löpning, hakade jag inte på, och inte förrän nu blev den läst. Men den var en besvikelse. Tramsig. Men det var intressant detta om sportsko-industrin, kanske är allt bara en bluff helt och hållet - fötterna försvagas av skorna, barfota använder man fotens alla fina muskler....
Och så var det ju lämpligt att läsa denna bok under det att årets Stockholm Marathon gick av stapeln. Att springa i mål på denna tävling som jag gjort tre gånger är något av mitt livs riktigt stora händelser.

"Ärevarv" efter stor löpseger!

Och apropå Murakami.
Det är fascinerande att åter kasta sig in i Bulgakovs kultförklarade bok Mästaren och Margarita, som jag läste när den kom ut på 1980-talet. Jag slogs av att den där magiska dimensionen liknar Murakamis världar. Blir härlig sommarläsning.

Vandringen på Roslagsleden, förbi Råda naturreservat, med guckusko i knopp skulle jag också vilja berätta om. Om lunchen vid Bagghusfjärden, om Råda-sjön, om alla vi mötte...

Och nu vet väl nästan alla jag känner att vi ska åka på stuguppdrag i fjällen i sommar! Välkomna till Stensdalen i Jämtland! Hur blir det med myggen?

Jag vill skriva om att skriva. Om skrivprocessen. Tänker på det där första reportaget jag skrev när jag läste journalistik för nu 19 (!) år sen, publicerat på bloggen här. Det var något som lossnade där, eller förlöstes snarare. Jag hittade min natur-röst. Den som jag senare utvecklade som webredaktör på Upplandsstiftelsen. Det var så kul. Det har hänt en del sen dess på den sidan. Men den språkliga elegansen stod jag för! I förlängningen skapade jag denna blogg.

Skulle vilja lägga ut texten om tomtlistor. Alltså hur många växter man kan hitta, och hur roligt det är att jämföra detta och hjälpa andra i min närhet att få listan att växa.

Årets fältjobb kan jag inte skriva om, för de kommer sen.

Hoppas årets rutor blir lättare än den här...

Och skrivuppdragen då? Jag menar - hur svårt kan det vara att hitta dessa? Jag får väl göra som alla andra, skriva till tidningar. Men längtar efter att få kasta mig över nya reservatsskyltar.

Jag vill skriva om gårdagens guidning på Danmarksstigen! Härligt gäng i härligt väder längs härliga 4,2 km från Kuggebro till Linnés Sävja. Och härlig fikaplats!

Men det hinner jag inte.

Man blir aldrig färdig och det är som det skall. Skrev Tranströmer i sin Romanska bågar. Så är det. 

Den blomstertid nu kommer - nej, den är här redan!

Förundran.
Det är ett underbart ord.
Så ljuvt, så skönt - som sommarpsalmen.

Den blomstertid nu kommer
med lust och fägring stor
du nalkas ljuva sommar
då gräs och gröda gror
Med blid och livlig värma
till allt som varit dött
sig solens strålar närma
och allt blir återfött.

Inte svårt denna tid, då jag fotar nya blommor varje dag. Vilda blommor.
Och hyllar den biologiska mångfalden som uppmärksammas på egen dag den 22 maj.
På vår tomt har jag räknat till 177 vilda arter, av träd, buskar, örter och gräs.
Skulle jag bjuda in experter på mossor, lavar, svampar, insekter och fåglar så blir det fler tomtkryss.
Eller så får jag bli min egen expert.

Detta är min senaste fotoskörd där ute:

eken knoppas

humleblomster

majveronika

sommargyllen

ängssyra

Laga Saga!

Jag har aldrig sett något liknande!
Tätt med långa rivmärken över rygg och nacke.
Ett öppet sår. Som av klor. Men vems?
På en mycket medtagen katt, vår Saga!

Hon kom in på måndagskvällen. Inte på pigga ben mot matskålen, utan hon släpade sig in, hukade på böjda ben och la sig platt på sidan. Helt utslagen! Och där blev hon liggande. Vad hade hänt? Vi kände och klämde, men inget pip av smärta kom. Vi kunde höra ett svagt spinnande när vi smekte henne så helt borta var hon inte. Men hon la sig under sängen - där brukar hon aldrig ligga! - och då blev vi oroliga. Pratade med veterinär. Avvaktade under tisdagen, men åkte in på sena eftermiddagen. Skulle vi få henne levande hem?

Det var när rakapparaten avlägsnade päls och frilade Sagas hud som vi såg omfattningen. Över hela nacken tätt med långa röda strimmor, sår av klor. Alltså vad var detta? Saga låg där på britsen och lät sig undersökas och klämmas på. Veterinären trodde hon skadat höften också, så Saga fick röntgas också. Ingen höftled ur led i alla fall. Saga fick vätska under huden och smärtstillande.

Vad man önskar att katter kunde berätta! Vad hade hon varit med om? En rovfågel? Räv? Eller bara en annan katt i ett våldsamt bråk eller kanske en jakt?

Vi åkte hem, några tusenlappar fattigare, men med Saga vid liv. Lättnade stor när hon åt ur matskålen redan innan hon kommit ur kattburen. Kissade gjorde hon också såsmåningom. Systemet är igång, nu återvänder livet.

För Sagan är inte all, sagan är inte slut - du har ju nio liv!