Pilgrim med pedaler

Stopp! I Mörsil står en minnessten från 1809 års vapenstillestånd mellan svenska och norska trupper under befäl av von Döbeln resp von Krogh. Vi följer den detaljerade beskrivningen av truppförflyttningarna på info-skylten. Tänk vilken historie-expert man blir som pilgrim.

Stanna! Vi passerar ännu en S:t Olavs källa längs leden uppkallad efter samma helgon. Vi tar några djupa klunkar av det svala vattnet. Ljuvligt för törstiga vandrare och cyklister. 

Vänta! Nu har vi inte sett ledens bekanta markering med pilgrimskorset på ett bra tag. Har vi missat en avfart? Missat en ledmarkör? Vända, leta, gör om, gör rätt! Många pilgrimer samlar på stämplar längs vägen. Stämplarna sitter vid kyrkorna, andra vid källorna eller vid någon annan sevärdhet..

Oj, magen knorrar, törsten är svår och benen är trötta efter ännu en brant uppförsbacke på de slingriga grusvägarna. Denna cykling är klart tuffare än våra tidigare. Läs om dem här. Dags för paus:

Varsågod och sitt!

Frihet och Bekymmerslöshet, två av pilgrimens ledord!

Härligt skönt slå sig ner i gräset då solen skiner.  I ett vindskydd vid en sjö då vädret är lite bistrare. Våra muskler får välbehövlig vila och stärks för varje dag. Med låga växlar forcerar vi medelpadska och jämtländska backar. Utsikt garanterad på toppen!

Ibland tar oss vår nattvila till privata hem. Till härbärgen. Som till mångsysslaren Tord i Mordviken - han som bygger i is, rustar sin gård och bjuder på färskfångad sik. Eller bara korta möten längs vägen. De tidiga hundvandrarna som visar vägen, vänliga lokalbor som tipsar om tältplats eller ett bara ett vanligt par på bilsemester som gladeligen tar foto på oss vid kände musikerns grav vid Frösö kyrka: Wilhelm Peterson Berger förstås. Eller som hos Tommy i Gisselåsen som bjuder varje pilgrim på fika! Det finns inte en siffra om pilgrimerna förbi hans hus som han inte håller koll på. Tack för fikat! 

Självklart nynnar jag på Frösöblomster vid Wilhelms grav.

Ibland följer vi guidebokens rekommenderade cykelled, men ibland slänger vi råden och tar E14:s snabba asfalt. En lättnad! Men vi kanske missade en och annan pilgrim när vi vek av, för under sju hela cykeldagar kommer vi bara ikapp två vandrare. Har vandrarna struntat i S:t Olavsleden i år pga corona som hindrar pilgrimer från att komma in i Norge? 

Brudsporre sprider väldoft i dikesrenen. 

En botanikers våta dröm - ett nytt växtkryss:
rysk drakblomma, i Borgsjö. Visserligen utblommad men ändå.

Cyklister och vandrare tas alltid emot med så glada leenden. Vi är med i filmen! Det doftar av vägkantens blommor. I skyn ryttlar en fiskgjuse. Motvinden ryter och nästa dag skiner solen hett på vår bara hud. Ett snabbt hej till damen vid brevlådorna. De unga mountaincyklisterna i Åres utkant tittar storögt på oss och våra rätt smala däck: cyklat från Sundsvall! I Åre är det tjocka däck som gäller! Och trängsel ska det visa sig. Tegnell, skicka dina kontrollanter till denna galna ort! 

Nästan framme - Åreskutan i fonden.

Vi har hamnat i stockholmarnas sommarlekplats. STF har tydligen slängt in handduken här och sålts. Synd för oss som blir hänvisade till ett fönsterlöst hotell. Tanken var Trondheim. Kanske rikgränsen. Sen Duved, men vår cykling avslutas istället på Åres tågperrong morgonen därpå.

Varmaste tack till Norrtåg med så smidig cykellösning. Bara att hänga upp och sätta sig intill. SJ -  anta utmaningen!! Fixa enkel cykeltransport! 

Stort tack till Norrtåg!

Ett icke-corona-år tar vi Åre- Trondheim. En pilgrim vill ändå fram till sitt mål: Nidarosdomen! Men jag har ju fuskat och nått ditt förut. 

Livet rikt på klöver

På min vandring längs vägarna i sommar blir jag rik på klöver, i dubbel bemärkelse. En massa klöver!

Alsikeklöver

Längs vägarna tycks jag dessutom vara den enda som numera får festa på de mogna och söta smultronen. Vart tog barnen vägen? - de som skulle trä smultrona på strå? - denna sinnebild för svensk sommar. Jo, de promenerar inte längre längs vägen utan de sitter i bilarna som susar förbi i allt för snabb takt för att hinna se det röda guldet i dikeskanten!

Gullklöver, numera på rödlistan

Backklöver

Harklöver

men denna växer inte vid vägen utan vid stranden, gärna betad sådan...Smultronklöver!

Skogsklöver

Rödklöver

och sist och minst: vitklöver!

Några rariteter i floran saknas:  brunklöver, jordklöver har jag sett, men saknar bild.

Utöver det har jag ännu inte fått njuta av blodklöver, alpklöver, strimklöver, spädklöver, trådklöver. 

Tänk vad mycket det finns att förundras över därute!

Och om vi köper sånt här kött:

... från marker som varken gödslats eller plöjts, där djuren betar, så kan alla olika klöver ovan få leva vidare i vårt land. Och dessutom kan vi rädda många hotade bin, humlor och andra insekter som lever på och av dessa. Makten har du, valet gör du i affären! 

När hävden upphör

En utblommad gullviva kämpar i mörkret av den täta "granskogen", kämpar för sin överlevnad. I en strimma ljus. Blomman bär på en berättelse - här såg det en gång helt annorlunda ut: en öppen betesmark, några enar kanske och så med rikt blommande gräs och örter.

När hävden, betet eller slåttern, upphör växer markerna igen.
När hävden upphör planterar skogsbolagen granplantor på de forna gräsmarkerna, granplantor i snörräta rader som sedan blir granåkrar.
För någon skog kan man inte kalla det. Gör du?

Snörräta rader, vissa kallar detta skog.

När hävden upphör försvinner livsrummet för våra älskade ängsblommor. Och med dem fjärilarna och bina.
När hävden upphör, familjejordbruken försvunnit och pengarna får styra,  förlorar det svenska landskapet sin småskaliga variation. Resultatet: skarpa gränser mellan monokulturerna, på ena sidan granåker, på den andra sidan raps. En blommande linåker är visserligen vacker, men likväl en monokultur.
Och de artrika brynen, har rationaliserats bort.
När hävden upphör försvinner inte bara växter och fjärilar och bin, även fåglar, skalbaggar, steklar, svampar, humlor - var och en med sin specifika uppgift - hotas.
Och många fler.

Lundkovall är visserligen ingen typisk ängsväxt, men vacker ändå.

I årets fältjobb inventerar jag en av de miljöer där vår ängsflora har sin tillflyktsort - vägkanterna.
Trafikverket vill veta när och hur och hur ofta som de ska slå vägkanterna för att bäst bevara de hotade arterna. Även en bit av landskapet innanför vägen ska inventeras. Det var därför jag häromdagen gjorde mitt livs första inventering av en "granåker". Och tänkte dessa skogstankar.

Blommande hundäxing i granåker.

Artlistans längd av 42 arter är missvisande: i en granplantering växer nästan ingenting. Jag hittar de flesta närmast vägen, där ljuset når in. Och de flesta rara lavar och mossor i skog vill ha riktigt gamla träd att växa på, eller död ved. Ja, döda, grova stammar, inte spill från senaste röjningen. Modernt skogsbruk utplånar dessutom även den rika svamp- och bakterieflora som träden är helt beroende av och det samarbetet har utvecklats i årtusenden, ja kanske i miljoner år!

Detta är visserligen död ved men helt fel typ, inte grova döda träd som i en artrik skog.

Boktips: Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben:

Rädda bina! Här tipsar Naturskyddsföreningen om vad DU kan göra.

Låt fjärilen flyga!

Och om jag får önska: Skrota skogsmaskinerna! Fram för hyggesfritt, modernt, skonsamt skogsbruk. Mer här. 

Närnatur i midsommartid

Bofinken spelar sin drill. Outröttligt sen i våras.
En blåmes stämmer in i kören. Och så ett annat entonigt fågelläte.
Barnskrik och gök.
En skimrande guldbagge gör en lov förbi min sittplats.

bild lånad från nätet

En ruta i gräsmattan lyser i gult och vänder sina blomansikten mot solen: revfibbla.

Vitklöver i en annan del. Klarar gräsklipparen galant, blommar snart igen.

Ekarnas blad lite ledsna i grått: ekstyltmalen härjar.
Solen bränner.
Sniglar äter upp rädisblasten i lådorna.
Jag spanar in en ung grön vårtbitare på potatisblasten - borde kupa!
I midsommarvasen står: häckvicker, prästkrage, midsommarblomster, smörblomma, teveronika m fl

här har vårtbitaren satt sig i smörblomman i stället...

Trädgårdssångare på avstånd, en svart-gulrandig blomfluga på närmare avstånd, på min arm.
Andra ljud inifrån eken är nog ungar som flugit ur sitt bo... De göms i lövverket.

En blåvinge i fladdrande flykt över gräsmatta och äng.
Aspen darrar - i övrigt stilla.

Grannar packar bilen - åter till stan.

Vi blir kvar - bor här.
Koltrasten tar över solonumret för oss som blir kvar.

Natur från vilostolen i skuggan. Ett stycke närnatur. Den värdefulla och viktiga.