Röda klippor vid nordvänd kust

Långt bort från glaskross och fylleri.
Om Valborg i centrala Uppsala tycker jag inte.

Det var premisserna för en kortare uppländsk vårresa när april månad övergick i snöig inledning på maj.
Vi styrde norrut.

Lugnare en bra bit från stan.

Lunchplats väljer vi alltid med omsorg.
Forsmark är ju inte en okänd punkt på kartan precis, ortens namn figurerar titt som tätt i nyheterna i kärnkraftsdebatten. Farligt avfall. Långtidsförvaring. Bergrum, kan det vara säkert i tusentals år? Men dessa var inte frågor vi skulle besvara på vår resa, vi avsåg bruket Forsmark, där vi inte strosat ordentligt. Bara svischat förbi med bilen. Uppländska bruk är en fröjd för ögat. Särskilt på våren.
Vi blev överraskade.
Välbevarade byggnader, var och en med sin brukshistoria.
Träden!
Klangstenen!
Blommorna!
Parken!

Pestskråp - vanlig som massförekomst vid uppländska bruk.

Vi hittade lä förstås från den lite kyliga vårvinden och avnjöt stilla vår måltid i sällskap av en kaja. Han gillade bulgursalladen.

Men målet låg än mer norrut än så. Vi ville göra favorit i repris. Tänk om vi skulle kunna få se ovädret dra in över havet! Vid platsen vi inte hade glömt. Stugan som man bara kunde kliva in i. Elda i. Sova i. Som bara stod och väntade på oss. Vid Rödhäll på Hållnäshalvön. Vi har varit där förr.

Fullpackade med mat och annat tog det oss mindre än tio minuter att gå från vägbommen. Och där var huset. Och där var havet. Och jodå, öppet var det. Inga lås. Och massor av ved. Så härligt att sånt finns! Frihet.

Varsågod och stig på! 

Solen sken lite försiktig vid ankomsten men vi hade hört om vädret som skulle dra in. Vi eldade i kaminen och snart var det varmt och gott. Må ovädret komma. Vi var rustade. Skulle vi orka äta all mat vi släpat med oss?

Vädret kom, först med moln, sen med ökad vinststyrka och sist med regn som övergick i snömodd. Mysfaktorn inne steg med flera potenser förstås. Vi bara anade ovädret och havet i uppror där ute.

 "Nu blåser storm där ute och stänger sommarns dörr", deklamerade jag högt från Tove Janssons Höstvisa ur min bok som jag läste sittandes vid den sjungande kaminen. Men vänta, vi ska ju snart öppna sommarns dörr! Vi är på rätt sida.

Sol och vita gäss och Björns fyr i havslinjen bjöd majs första morgon på.Och snön, den låg bara i skogen i små fläckar. Så lite snö hade inte stan fått, fick vi sen veta. Där allt blivit vitt.

Vi gjorde ett gott val i platsen där vi fick uppleva inledningen på maj. Den älskade månaden!

Nästa gång ska vi ta oss en lite närmare titt på Björns skärgård. Den finns med på WWF:s lista över svenska naturpärlor, ett för varje landskap. Och Björns skärgård blev utsedd till Upplands pärla.