I gamla kyrkvandrares spår

Som ett skärgårdslandskap - Nedre Dalälven

I stället för frosseri i godis och ägg drog vi till skogs över påskhelgen. Påsken - fri från tunga traditioner. Härligt!

För fem år sen var den snötäckt vid samma tid på året - Kyrkstigen fram till Dalälvens strand från Österbo fäbodar. Sen dess har jag haft den vandring på önskelistan och nu blev den av. På grund av all snö då vid senaste besöket fick vi parkera bilen i Buska och gå på oplogad väg en kilometer fram till den öppna stugan. Men nu kunde vi köra ända fram.

In med sovsäckar, fram med Trangia, tända i spisen. Testa att pumpen funkade - ja, vatten!

När lunchen inmundigats iväg i nordvästlig riktning genom skogen mot Dalälvens hägrande mål. Att klockan dragit iväg gjorde ju inget nu med ljusa kvällar och vi skulle ju sova över. Härligt mossig gammelskog ger mig en kick att vandra i. Slingrande stig. Lite trist då att stämningen bröts när stigen löpte ut på ett större hygge, där tallplantorna kämpade för sin överlevnad. Lite komisk blev då placeringen av en gästbok, mitt på stigen på hygget. Vi skrev våra namn. Fanns till och med en bänk att vila sig vid. Här längs stigen ordnas varje år en gemensam vandring i början av juli av Nora församling som ansvarar för stigen. De har till och med fått pris för sitt fina renoveringsarbete av stigen, som börjar/slutar vid Nora kyrka i Tärnsjö. Bara broschyren är ju guld värd!

Där stigen passerar en gammal kolkoja låg fortfarande snön kvar. 

Utkikstornet vid fjärden i Skekarsbo sen var imponerande. Kunde det vara över 20 meter högt? Rejält stadigt med stålstag och kraftiga bjälkar. Eventuella höjdrädslor övervanns och belöningen blev den vidsträckta utsikten över Dalälven rika förgreningar. Och så hade vi plötsligt hamnat i Färnebofjärdens nationalpark. Med bra skyltning och vackert belägna vindskydd. Just idag var det mest lä i skogen.

Väl åter i stugan sprakade snart lågorna i kaminen och på köket puttrade snart middagsmaten. Nere vid Hundsjön gick fullmånen upp över skogen. Men några bävrar bröt inte den stilla vattenlinjen. Trastarna tystnade och kvar  i månljuset var bara vi.

Sömnen blev fantastisk.
Fri från tyngden av äggfrossa och sötsliskigt påskgodis.

Stugmys

Innan vi drog hemåt vandrade vi stigens 700 meter långa spång över den välskötta våtmarken.Är även ett Smultronställe.