http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: Vårvandring utan värma

fredag 21 april 2017

Vårvandring utan värma


Redan på håll ser backarna härligt inbjudande ut, med de vackra enarna. I förgrunden fjolårets kaveldun.
I väntan på värmen vandrade vi på  och i omgivningarna kring Vånsjöåsens naturreservat.
Upplandsleden har här en slinga, 23:1 som den heter. 7,5 km, lagom för en eftermiddagstur.
Om denna slinga och den 40 mil långa leden genom Uppland finns att läsa i Vandra Upplandsleden, utgiven av Calazo förlag. Ledens egen sida finns här.

Backsipporna fick vi leta efter. Några enstaka ulliga små huvuden stack upp på den vackra åsen i det korta gräset när vi stigit ur bilen.

Sen blir de lite större. Så här stora:



I väntan på att backsipporna skulle blomma fotade vi backskärvfrö i stället. När den är liten och kort är den ju faktiskt rätt så söt. Annars är den mest en skräpig ruderatväxt som ingen bryr sig om:

Thlaspi caeruescens - är backskärvfröets rätt nya vetenskapliga namn. 
Det är bra att det blir allt fler slingor på Upplandsleden. Då blir det enklare med parkering. Bra sådan finns vid Vånsjöåsens naturreservat. Det blåste rätt rejält när vi inledde vår vandring. Om vi hade varit här kanske en månad senare hade här inte bara funnits backsippor utan vi hade snavat på alla möjliga botaniska härligheter som trivs på de uppländska åsarna: fältmalört, vårförgätmigej och tjärblomster för att nämna några.

Den bänk vi sett ut som fikaplats ser vi står längst uppe på krönet av en mycket brant sluttning av det gamla grustaget som också är ett naturreservat. Så då gissar vi att det blåser rätt rejält där upp och väljer i stället den lilla anlagda dammen längst ner i gropen som fikaplats. Det hade suttit fint med lite mer värme så här i andra halvan av april. Vi värmer oss med kaffe i stället.



Och nöjer oss med att bara beundra utsikten från höjden. Den är det inga fel på i alla fall, även om de gröna färgerna inte har tagit över landskapet ännu.

Och går vidare. De 7,5 km är lätt-gångna. Efter den höga åsen vandrar vi i det flacka landskapet på småvägar. Hejar på lokalbefolkningen. Höjer blicken mot rovfåglar i skyn.

Alla inväntande vårvärman.

Men kom ihåg: man behöver inte ta bilen någonstans. Det viktiga är att man går ut. Varje dag. I varje väder. Mirakel väntar överallt. Det gäller bara att öppna ögonen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar