Trots livet på landet - hur mycket skogsliv lever jag egentligen?
Om man mäter det i antalet kaffestunder på en mossig sten så är det lite si och så just nu. Likaså med både myr, lägereld och havskontakt. Men nära lever jag. Nära lugnet och nära sjön. Och tystnaden.
Nu drar midsommarfirarna in till stan igen - jippie!
Och så det "stora undret i det lilla livet", som jag beskriver bloggen som. Det kommer här.
Blåbären mognar så småningom
Svettig rygg
Solig meditationsplats
Lavklädd skogshäll
Gulsparven räknar fortfarande till sju
Fluga på benet
Vinden talar
Knastertorr lav
Hackspetten tvekar
Asplöven vinkar
Små ekplantor
Mindre ekar, men mest tall o gran o lite björk, en, rönn m fl
Tallen skjuter (ofarliga) skott
Insektsgnag på tallegren
Hundskall långt borta
Vilken fågel spelade i vassen i morse?
Skogsbad i stället för löpning - helt ok
Flyr shoppinglador fortast möjligt
"Aspbär" - en gallbildning
Myggor vaknat
Men jag får aldrig myggbett...
Den lilla blodroten blommar
Okända sångare. Och mossor.
Sommaren varit här länge, men nu är den här "på riktigt"!
Och apropå nyord som skogsbad och annat:
Hur mycket "influencer" är jag i medielandskapet med detta inlägg?
Apropå dagens sommarpratare.
Alltså, vad lever de unga idag på egentligen?
Vad bidrar en "influencer" med till samhällsutvecklingen?
Jag bara undrar (med risk för att låta lika mossig som stenarna i skogen).
Tillägg i form av poesi apropå artikel av Anita Goldman om Mary Olivers poesi i söndagens DN:
Tell me, what is it that you plan to do
with your one wild and precious life?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar