Ode till Daphne

Hon är tidig.
Hon är vacker.
Hon står där i brynet, blyg, naken, utan blad.
Hon är kort, lite diskret
Hon lyser i rosa bland allt det vinterbleka, grå, ja t o m i kanten av en snödriva
Underbart är kort - hennes blomning räcker inte länge.
Hon doftar ljuvligt.
Sedan blir hon en mer anonym buske,  men lite som en palm, där hon står bland andra låga buskar i brynet.
Hennes frukt är röd, som de mjukaste läppar.

Men vår tibast är också lömsk - hon bär på gift.
Linné skriver i sin Svenska Flora om henne att endast sex tibast-bär dödar en varg

Daphne mezereum

Hon botar ögonsjukdomar, dövhet, tung andedräkt och långvarig slemhosta, skriver Matts Bergmark i Vallört och vitlök. 
Han skriver vidare att barken kan läggas på ormbett och på bett från rasande hundar, och med salva beredd av barken kan man bota kolik.
Daphne mezereum användes förr av magra och bleka personer, särskilt i Sibirien. Man gned bärsaften  i ansiktet och fick ett friskt och fylligt utseende. Huden rodnar och svullnar. Ett effektivt men till synes farligt "skönhetsmedel".

Matts Bergmark citerar vidare Quensel från 1802. Dekokt av tibast har använts som laxermedel. Men för stor mängd framkallar "äckel, svett, diarré mm". Särskilt de sönderstötta bären är farliga men användes förr av finnar och ryssar mot kikhosta och frossor. En man höll på att dö av endast fyra bär. En flicka som fick krossade bär mot frossa dog.

Efter blomman kommer bladen, sedan de giftiga bären. Men hela växten är giftig.
Bild från Wikipedia

I bokverket Etnobiologi i Sverige skriver artikelförfattaren om tibast att den var vanlig som skyddsväxt mot trolldom och och onda väsen i vår natur.

På grund av bärens skarpa smak har växten i södra Sverige fått heta pepparbuske. Ett annat vanligt namn var tjäderhalsbär efter den kväljande, brännande känsla som uppstår av bären om man åt dem vid halssjukdomar.

Namnet Daphne är ett grekiskt flicknamn. I grekiska mytologin var hon en vacker källnymf som Apollon förvandlade till ett lagerbärsträd. Artepitetet mezereum är ett s k adjektivistiskt substantiv, dvs det betyder just barken av tibast. Allt, enligt Jens Corneliussons Växternas namn.

Så håll dig borta från bären, men när våren kommer åter, gå då ut i lövskogsbrynet före den riktiga lövsprickningen och spana efter Daphnes rosaljuva blomster på bar kvist. Böj dig ner, nej, ställ dig på knä, och insup sakta hennes vaniljdoft. Du glömmer det aldrig.

Så här års lite mer anonym.