Ska hon heta Elsa? Eller något annat? Helt underbar är hon i alla fall, vår nya familjemedlem, en liten grårandig älskling på fyra ben och med den mjukaste päls. Det har gått ett halvår sedan vår Eddie fick dra sin sista suck, läs mer, och vi sörjer honom fortfarande. Nu var det dags att vår Rex åter skulle få lite sällskap. Den person som inte smälter i åsynen av dessa små varelser måste ha ett hjärta av sten. Se bara vad man gör för en lite katts skull:
Jenny Diski fångar träffsäkert samvaron med våra fyrbenta vänner och vad den gör med oss i hennes bok "Främling på tåg":
"Ibland när en av katterna sitter i mitt knä får jag den här mycket ovanliga känslan av att jag lever helt och hållet i det nuvarande ögonblicket, en känsla av att jag uppfattar nuet som det verkligen är med en otrolig skärpa och att jag är en del av något stort. Jag upptäcker att jag är häpen över att en varelse som tillhör ett annat släkte, ytterligt olikt mitt, hedrar mig med sin närvaro och tillit genom att sitta på mig och gå med på att jag klappar den. Detta vardagliga ögonblick där hemma känns, tycker jag i sådana stunder, lika ofattbart som det skulle kännas att att få kontakt med en tänkande varelse på någon annan planet. Den här varelsen med sitt eget och helt annorlunda medvetande och jag med mitt kan sitta tysta och njuta av varandras närvaro. Jag stryker katten över pälsen, känner musklerna under det löst sittande skinnet, följer skelettets olika delar, ryggrad, skulderblad och skallben med mina masserande fingrar medan katten spinner och njuter av den fysiska kontakten och uppmuntrar mina utforskande händer genom att pressa huvudet och kroppen mot dem, vänder och vrider på huvudet för att få lite extra uppmärksamhet här och där. Detta är en fullständigt vardaglig händelse men ibland blir jag alldeles andlös av att en annan levande varelse har släppt in mig i sitt liv."
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.
Vi är glada för vårt lilla tillskott i familjen.
