http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser

onsdag 21 mars 2012

Böcker som väntar


Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är, brukar det heta.
Detsamma gäller för nattduksbordet kanske.


I alla fall hemma hos mig. Men så här svajig hög brukar det inte vara...

Mitt eget val på vår bokcirkel. Mat och vin och prat på fredag!
Gripande och välskriven om psykisk sjukdom. Läser den intensivt just nu.

Sen en bok som L tyckte jag skulle läsa:
En må-bra tankebok som lär människan vad som verkligen är viktigt. Egentligen.

Jag blev skakad av denne mans vittnesmål förra våren. Vuxna som begår övergrepp på barn är det ultimata sveket, anser jag. Biblioteksboken ännu ej påbörjad, men står på tur.

Tomas Tranströmers Samlade dikter 1954-1996
Jag drogs med av vågen i höstas och försöker närma mig denna fina och välformulerade poet.

Denna bok längtar jag efter att kasta mig över! Nyss hämtad från bibblan. Jag tror den sammanfattar så mycket av hur jag ser på naturen och vad den ger oss människor av hälsa och välbefinnande. Läs om författarnas andra böcker här.
Jag skriver mer om boken här.

STF:s Upptäck Sverige - Bo hos STF 2012 .
En liten resa hägrar inom kort. Och valet att bo på vandrarhem är självklart!

Denna bok har jag skrivit om flera gånger på bloggen, bl a här. Den ligger nästan jämt på plats vid sängen, för påfyllning av mod. Gång på gång.

Boken glömde H kvar sist. Min egen utlånade. Läst med behållning för länge sen.

Botten nådd, i bokhögen.

Av dessa böcker är de flesta biblioteksböcker! Jag köper mkt få böcker, hyllorna rymmer inte fler, har jag bestämt, lånar desto mer.

Och så almanackan. Med älsklingpennan. För dagliga anteckningar.


Som det heter: den som äger ett bibliotek/bokhylla fylld med böcker är aldrig fattig!

Ur En dåre fri läser jag:
"Jag flyger in i orden. Ord bildar mening. Mening bildar mening. Texten föder sig själv. Den drar i mig. Att vara skrivande. En ordmakare, en betraktare, en lögnhals. Att sitta tyst och vänta. Få, smaka, känna, njuta, sjunga, häpna. Vänta ut tanken bakom tanken. Inte hinna tänka det, bara plötsligt se det stå framför mig på papperet eller på dataskärmen. Det har gått direkt via fingrarna..."
och
"För det som händer är underbart. Jag får någonting. Jag får berättelser. Fyra stycken. Ofta tappar jag tanken på väg till pennan. Men nu följer de i lagom takt med ner till pappret. Ibland blir jag frustrerad, då orden och bilderna kommer för snabbt så jag inte hinner. Men nu hinner jag. Öppnar handen, halsen och bäckenet och tar emot. Det spelar ingen roll var jag är någonstans, bara jag skriver - "glad to be anywhere" -. Så är det även när man skriver. Fängelse eller himmelrike, kudde eller spikmatta. Skriver jag har jag kommit till centrum i mitt eget liv. Hemma i mig själv."

Så vill jag att mitt skrivande ska kunna vara! Läsande (och själva livet!) föder texten.




måndag 19 mars 2012

Uppfinningsrikedom!


Det finns hopp!
Vi behöver fler solskenshistorier som denna i vår vardag!
Mer sånt!

Filmklipp:

Som en "morot" (!) kan ju hästen köra bara sorterade sopor: ju flitigare sopsortering desto tätare besök av Bango! Ingen sortering, ingen chans för dagisbarn och andra att klappa honom.



söndag 18 mars 2012

Möjlig makaber turistmagnet




Det mest vädertåliga planet, hette det. Ändå försvann det bara från radarn. Där i stormen i Kebnekaisemassivet. Hade besättningen överlevt? Hur länge kunde de då klara sig i det svåra vädret? Timme för timme följde vi dramat, i radions nyheter och på nätet. Hur fjällräddningen jobbar under tuffa förhållanden skildras i detta klipp från ett annat fjälldrama.

Men så hittades de första fotogen-indränkta flygplansdelarna. Små fragment. Och så en till. En till. Över stor yta. Allt tydde på en explosion. Spanska turister hade hört en kraftig smäll. Var det ett vulkanutbrott?, undrade dem men hörde sen om olyckan. Vad hann militärerna tänka där i planet? Hann de över huvud taget se bergväggen? För snabbt för att hinna tänka: nu dör vi. Vad händer med en människa när allt bara smäller? Kroppsdelar hittas i detta nu spridda på Sveriges tak.


Sveriges högsta topp - onekligen en mycket populär plats i fjällen. Lite för populär i min smak. Och hur blir det efter detta? Årets turister kommer kanske göra makabra fynd där under deras toppbestigning. De delar av kroppar och plan som nu ej hittas göms i snön och tinar fram lagom till klättersäsongen i sommar.

Vårt eget topp-försök för några år sedan stoppades av dåligt väder. Vi nådde aldrig Kaffedalen ens. Jag får nöja mig med att ha sett toppen på håll två gånger. Och trampat på kanten av glaciärerna där uppe: Björlings, Rabots. Men jag avstår tills vidare från ett nytt toppförsök med risk för att snubbla över resterna av denna flygtragedi. Jag håller mig till de tystare delarna av fjällkedjan. Fri från helikopterbuller och folkmassor.

Och förlista Herculesplan.
Tankarna går nu självklart till de anhöriga.

Tonårsexpeditionen nådde inte toppen... Foto: Anders Östlin

måndag 12 mars 2012

Blöt säsongsavslutning


Blött...
Blötare...

Blötast!

Men det var härligt på isen på Fjällnora ändå i lördags.
Vilken tur att jag tog med mig extrastrumpor.
Sen kom vårsolens värme och jag förklarar skridsko-säsongen härmed avslutad!