Blekansikten - är det folk som gillar datorer mer än solen?
Rosor och fräknar på kinden - är det folk som gillar solen mer än dataarbete?
Det är så här års man ser vem som är vem.
I alla fall mellan tonåringen och mig när vi står där framför badrumsspegeln.
Vem behöver ljusterapi i slutna rum när vårvintern breder ut sin välgörande filt över vinterfrusna själar? Som dagens unt skriver om.
I lördags var de roskindade på fötter. Eller på skidor snarare. För aldrig har väl pärlbandet av bilar vid Högen, ja Håga alltså, varit så långt. I var och varannan snödriva var liggunderlagen utbredda och termosarna ångade av kaffe. Eller var det lukten av varm choklad jag kände när jag gick förbi?
Alla är glada och spralliga, öppna och glada. I alla fall nästan. Varför tittar de ner? Jag tänker på möten på den smala stigen, två människor går emot varann. Måste mötas och gå åt sidan ner i djupsnön för att komma förbi. Ett hej, ett leende? Jo, det värmer lika gott som solen, men så finns det de som klistrar fast blicken i backen. Nej, jag vill inte möta en annan varelse. Jag vill väcka dessa med ett hej och säga hallå, här är världen, se dig omkring! Här är jag till exempel. Och du! Vi möts om så bara för en sekund och det är enkelt. Men härligt.
Det blev balkongpremiär sen. En ljuv tid stundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar