En Hollywoodprodukt?
Mass-hypnos?
Experiment med sociala mediers genomslagskraft?
Eller genuin välgörenhet?
Bedöm själva.
Se videon (30 min).
fredag 9 mars 2012
torsdag 8 mars 2012
Tankar om tid - på Kvinnodagen
Mammor! Ut i arbetslivet så fort det går, du kan halka efter i karriären!, säger "samhället".
Och så lämnar vi vårt lilla barn, som inte ens lärt sig gå, hos andra vuxna på dagis. Måndag. Tisdag. Onsdag. Torsdag. Fredag.
Mörka mornar.
Kalla mornar.
Iväg på cykel.
Eller, kanske vanligare, i bilen.
Snuviga mornar får en av föräldrarna stanna hemma. Och vid öroninlammation. Vattkoppor. Influensa. Feber.
Det kan bli många VAB-dagar. Många "förlorade" arbetsdagar.
Och så rullar livspusslet på.
Dagis. Förskoleklass. Skola.
Dåligt samvete hemma när man vabbar. Och tänker på jobbet.
Dåligt samvete på jobbet. Och tänker på barnen.
Några veckors ledighet på sommaren för de vuxna.
Och en Thailandsresa på vintern.
-Jo, vi behöver båda jobba heltid för att ha råd, låter det.
Våra barn. Så högt älskade! Förhoppningsvis.
Men så ofta: hur tidigt de ägnar mer tid hos någon annan än hos mamma o pappa!
Den korta tid barnen är små tycker jag att det ska vara mamma och pappa som tar hand om dem. Åren rusar så fort förbi och plötsligt är de stora! Det pratas vitt och brett idag på Kvinnodagen om jämlikhet, pappamånader och vår generösa föräldraförsäkring.
Var är valmöjligheterna? Vem frågar barnen vad dem vill? Måste alla göra samma? Att ta hand om sitt eget barn efter 18 månaders ålder, att följa sin magkänsla om vad man tycker är det enda rätta som förälder, betraktas inte som en samhällsnyttig gärning. Du är en konstig typ och direkt onyttig. Är det så vi vill ha det?
I min släkt har det i generationer bakåt redan funnits barnflickor som tagit hand om barnen medan kvinnorna arbetat utanför hemmet. Redan från det barnen var små. Barnflickorna har avlöst varandra. Hur har det gått med den så oerhört viktiga anknytningen mellan mor/far och barn då? undrar jag stilla. Hur går det med anknytningen idag i Sverige 2012 när vi lämnar iväg våra barn, ibland före ett års ålder, på dagis?
Kanske var det därför jag som förälder valde en annan väg, alltså som en reaktion på min egen historia bakåt, utan tankar på "kvinnofälla" och "kvinnans frigörelse"? Kvinnorna i min släkt var redan "frigjorda"!
Jag gav mina barn det dyrbaraste jag hade, min tid! Och var hemma med barnen. Normen där vi bodde i Canada på 90-talet var annorlunda än den som råder i Sverige idag . Och det är jag glad för.
Att vara med mina barn när de var små är den största samhällsnyttan jag gjort, i mina ögon!
Och det har jag aldrig ångrat.
Jämlikhet och lika lön för likvärdigt arbete - ja!
Men lika, nej, vi är män och vi är kvinnor - olika, ja!
Och därför vill vi olika saker. Vissa kvinnor vill sitta i bolagsstyrelser, men inte alla, andra kvinnor vill ta hand om sina barn. Och somliga vill göra både och, men det behöver väl inte ske samtidigt!
Så här skrev Nina Björk i DN i en artikel.
Det finns andra som vågar tänka annolunda, här.
Ett radioprogram om ett angränsande ämne, om jourhem till spädbarn och dess konsekvenser, här.
Och bok om anknytning här.
Och så lämnar vi vårt lilla barn, som inte ens lärt sig gå, hos andra vuxna på dagis. Måndag. Tisdag. Onsdag. Torsdag. Fredag.
Mörka mornar.
Kalla mornar.
Iväg på cykel.
Eller, kanske vanligare, i bilen.
Snuviga mornar får en av föräldrarna stanna hemma. Och vid öroninlammation. Vattkoppor. Influensa. Feber.
Det kan bli många VAB-dagar. Många "förlorade" arbetsdagar.
Och så rullar livspusslet på.
Dagis. Förskoleklass. Skola.
Dåligt samvete hemma när man vabbar. Och tänker på jobbet.
Dåligt samvete på jobbet. Och tänker på barnen.
Några veckors ledighet på sommaren för de vuxna.
Och en Thailandsresa på vintern.
-Jo, vi behöver båda jobba heltid för att ha råd, låter det.
Våra barn. Så högt älskade! Förhoppningsvis.
Men så ofta: hur tidigt de ägnar mer tid hos någon annan än hos mamma o pappa!
Den korta tid barnen är små tycker jag att det ska vara mamma och pappa som tar hand om dem. Åren rusar så fort förbi och plötsligt är de stora! Det pratas vitt och brett idag på Kvinnodagen om jämlikhet, pappamånader och vår generösa föräldraförsäkring.
Var är valmöjligheterna? Vem frågar barnen vad dem vill? Måste alla göra samma? Att ta hand om sitt eget barn efter 18 månaders ålder, att följa sin magkänsla om vad man tycker är det enda rätta som förälder, betraktas inte som en samhällsnyttig gärning. Du är en konstig typ och direkt onyttig. Är det så vi vill ha det?
I min släkt har det i generationer bakåt redan funnits barnflickor som tagit hand om barnen medan kvinnorna arbetat utanför hemmet. Redan från det barnen var små. Barnflickorna har avlöst varandra. Hur har det gått med den så oerhört viktiga anknytningen mellan mor/far och barn då? undrar jag stilla. Hur går det med anknytningen idag i Sverige 2012 när vi lämnar iväg våra barn, ibland före ett års ålder, på dagis?
Kanske var det därför jag som förälder valde en annan väg, alltså som en reaktion på min egen historia bakåt, utan tankar på "kvinnofälla" och "kvinnans frigörelse"? Kvinnorna i min släkt var redan "frigjorda"!
Jag gav mina barn det dyrbaraste jag hade, min tid! Och var hemma med barnen. Normen där vi bodde i Canada på 90-talet var annorlunda än den som råder i Sverige idag . Och det är jag glad för.
Att vara med mina barn när de var små är den största samhällsnyttan jag gjort, i mina ögon!
Och det har jag aldrig ångrat.
Jämlikhet och lika lön för likvärdigt arbete - ja!
Men lika, nej, vi är män och vi är kvinnor - olika, ja!
Och därför vill vi olika saker. Vissa kvinnor vill sitta i bolagsstyrelser, men inte alla, andra kvinnor vill ta hand om sina barn. Och somliga vill göra både och, men det behöver väl inte ske samtidigt!
Så här skrev Nina Björk i DN i en artikel.
Det finns andra som vågar tänka annolunda, här.
Ett radioprogram om ett angränsande ämne, om jourhem till spädbarn och dess konsekvenser, här.
Och bok om anknytning här.
onsdag 7 mars 2012
Visa i vårvintertid 2
Vårvinter är...
... att kunna stiga upp när det är ljust... svårigheter att välja jacka på morgonen
... av med långkalsonger
... ett myller av vårfågeltjatter när jag hämtar tidningen
... nya soliga vinklar hemma
... glad spaning efter första sippan (funnen under lördagen!)... grusiga snöhögar
... sol som värmer människors bleka ansikten och själar
... dofter av fuktig mylla
... strömmande vatten
... fullt av damm i luften och farligt grus på cykelbanan... leende möten med främlingar
... att vakna upp som från en diffus dvala
... funderingar på kommande fältsäsong
... magiskt skymningsljus med koltrastsång
... stämningsfulla ugglerop i natten
torsdag 1 mars 2012
Nitiskt arbete med ädelt motiv
Linneansk art i höstskrud: Brudbröd
Tio platser i åtta länder är del av en ansökan som ska lämnas in till Unesco av den svenska regeringen under februari 2014: The Rise of Systematic Biology.
Linnés gärning var världsunik och en viktig förutsättning för senare vetenskapliga landvinningar.
Det finns några andra vetenskapliga världsarv i Sverige, men skillnaden med detta är att även levande material i form av kvarlevande växter och djur som en gång insamlades och studerades av Linné ingår.
Och det är här jag kommer in.
Underlaget har jag bidragit till under förra sommarens växtinventeringar i Hågadalen.
Igår pratade jag och Alexandra och visade bilder om detta arbete i vårt föredrag på Biotopia, i ett arrangemang av Upplands Botaniska Förening.
Linné hittade 282 kärlväxter i Hågadalen. Plus 37 lavar och mossor.
Jag hittade 213 av Linnés arter.
Men totalt noterade jag 427 arter (kärlväxter).
Jag skriver mer om blommande Hågadalen här.
Läs mer om projektet i Upsala Nya Tidning.
Linneanska arter i midsommarskrud: Brudbröd, backklöver och korskovall
Oj, ännu mer brudbröd: Här njöt Linné (eller förresten, han njöt nog inte, han tänkte bara på nyttan!). Här njuter (och jobbar) i alla fall jag. Mitt livselixir i Hågadalen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
