Vårvandring utan värma

Redan på håll ser backarna härligt inbjudande ut, med de vackra enarna. I förgrunden fjolårets kaveldun.

I väntan på värmen vandrade vi på  och i omgivningarna kring Vånsjöåsens naturreservat.
Upplandsleden har här en slinga, 23:1 som den heter. 7,5 km, lagom för en eftermiddagstur.
Om denna slinga och den 40 mil långa leden genom Uppland finns att läsa i Vandra Upplandsleden, utgiven av Calazo förlag. Ledens egen sida finns här.

Backsipporna fick vi leta efter. Några enstaka ulliga små huvuden stack upp på den vackra åsen i det korta gräset när vi stigit ur bilen.

Sen blir de lite större. Så här stora:

I väntan på att backsipporna skulle blomma fotade vi backskärvfrö i stället. När den är liten och kort är den ju faktiskt rätt så söt. Annars är den mest en skräpig ruderatväxt som ingen bryr sig om:

Thlaspi caeruescens - är backskärvfröets rätt nya vetenskapliga namn. 

Det är bra att det blir allt fler slingor på Upplandsleden. Då blir det enklare med parkering. Bra sådan finns vid Vånsjöåsens naturreservat. Det blåste rätt rejält när vi inledde vår vandring. Om vi hade varit här kanske en månad senare hade här inte bara funnits backsippor utan vi hade snavat på alla möjliga botaniska härligheter som trivs på de uppländska åsarna: fältmalört, vårförgätmigej och tjärblomster för att nämna några.

Den bänk vi sett ut som fikaplats ser vi står längst uppe på krönet av en mycket brant sluttning av det gamla grustaget som också är ett naturreservat. Så då gissar vi att det blåser rätt rejält där upp och väljer i stället den lilla anlagda dammen längst ner i gropen som fikaplats. Det hade suttit fint med lite mer värme så här i andra halvan av april. Vi värmer oss med kaffe i stället.

Och nöjer oss med att bara beundra utsikten från höjden. Den är det inga fel på i alla fall, även om de gröna färgerna inte har tagit över landskapet ännu.

Och går vidare. De 7,5 km är lätt-gångna. Efter den höga åsen vandrar vi i det flacka landskapet på småvägar. Hejar på lokalbefolkningen. Höjer blicken mot rovfåglar i skyn.

Alla inväntande vårvärman.

Men kom ihåg: man behöver inte ta bilen någonstans. Det viktiga är att man går ut. Varje dag. I varje väder. Mirakel väntar överallt. Det gäller bara att öppna ögonen. 

Vi föstes ut på den solsjudande piazzan...

En berömd piazza, S:t Petersplatsen, men ej den som beskrivs nedan.

"Inne i den väldiga romanska kyrkan
 trängdes turisterna
 i halvmörkret..."

skriver Tranströmer i sin välkända dikt Romanska bågar

Och så stor vi där då på piazzan och kisade mot solgasset. Precis som vi visualiserat i dikten...

Kontrasten är stor mot halvmörkret inne i Santa Maria del Popolo och freskerna där inne som vi beundrat.
Vi äter glass på Piazza del Popolo intill.
Sittandes vid fontänens trappa, i solen.
Ung kvinna klädd i skarpt gult, rött och grönt, parkerar sin cykel och sätter sig och pratar högt på italienska snett ovanför oss.
Fontänens vatten skvalar och en vindpust lyfter plötsligt vattendropparna mot vår bara hud.
Trafikleder intill.
Och den mäktiga stadsporten i norr, Porta del Popolo.

Forum-turister

Försäljare säljer rosor.
Andra tömmer sop-påsar.
Turister tar kort på den höga obelisken, en av Roms äldsta faktiskt, 3200 år. Det ska vara i Rom det!
Stenen i trappan är porös.
Vanilj, choklad, kokos i glassen. För 6 Euro. Dyrt!
Kvinna med basfiol i vitt fodral går över torget.
Två unga män med förstärkare på hjul kommer efter.
Ska det bli konsert? Var? I tvillingkyrkan vid torget kanske, vars ena kupol just nu är täckt med presenningar.
Fontänen består av egyptisk-inspirerade lejon, med vatten ur munnen.
Klädsel på turister när våren kommer till Rom: från täckjackor till shorts och linne.
Jag har solglasögon och liten hatt mot solen. Händer bara i Rom, det lovar jag!
Och lite för tjocka strumpbyxor i solvärmen. Men det var en kylig morgon.
Cyklister i Rom avstår hjälm.
Tre stycken poliser vid en större piketbuss. Staty bakom dem, en romersk gud? med treudd.
Sedgeways hyrs ut.
Asiatisk kvinna bär på inpackad, större tavla.
Småbilar och vespor dominerar trafikbilden.
Smartcars - vi borde ha mer sådana i Sverige!
Och så duvorna förstås. Ingen italiensk piazza utan duvor.
Liten ettårig flicka med asiatiskt utseende står med sin mamma vid fontänens kant.
Ska hon få känna på vattnet för mamma? Ja, det får hon. Kvittrande skratt och stort leende.
Blir jag solbränd nu?
Solen gassar.
Skyhöga klackar på den ojämna gatstenen med springor emellan. Ser svårt ut.
De med shorts VET man är turister.
Italienarna är det välklädda folket - gäller såväl kvinna som man.
Men vinterjacka med pälskrage - ser lite väl varmt ut.
Holländska talas intill på trappan.
I fonden av torget i väster reser sig barrträd. Tall? Gran? Ceder?
Kvinna skyndar över torget med H&M kassen i handen.

Kan det där vara Signorina Sabatini?
Och där borta syns väl Mr och Mrs Jones?
Ja,Tranströmer igen och hans dikt förstås.

Inne i dem alla, och i oss, öppnar sig valv bakom valv.
Oändligt.

Väl hemma igen är vi förblindad av tårar av dådet i Stockholm.
Jag blir aldrig färdig med Tranströmer

Inte solsjudande, inte Popolo, men Piazza Navone.

Vår resa var inte bara flygfri utan även för mig nätfri. Tänk vad man hinner se och uppfatta när man inte har inte har näsan i en mobil i tid och otid.

Grön resa till Tiberns och andra stränder

Platanens knoppar är utsprungna: på Ponte Umberto

"Du ska till Rom", stod det lite kaxigt i bokningsbekräftelsen från airbnb jag gjorde tidigare i februari. Då lät det lite otroligt.

Jodå, vi for till Rom. Med tåg. Varför ta flyget när tåg är så mycket roligare? När väntetiden tillät hann vi insupa luften i ett pärlband av europeiska städer. Vi såg hela skalan av europeisk jordbruksmark och Alperna på vår väg.  Dessutom känner man sig cirka tre decennier yngre.

14 tåg totalt med vägen hem via Berlin..., alla i tid, utom SJ förstås

När man flyger kan man inte känna gödsellukten från åkrarna. Inte heller den speciella doften på stationerna när tågen bromsar in. Alla ljud. Alla spår. Ett under av logistik. Inte heller kan man med flyg till Rom få se storken stå på ett ben på en åker och hans bo längst upp på en stolpe.

Rar vän under rart träd vid Mittals strand, Zürich. Stationen i bakgrunden.

Kärleken spirar på Zürichs broar

Även våren spirar

Murruta i Forum Romanum

... och murreva i Forum Romanum

men vad heter trädet på Pallatinen?

Denna är i alla fall en asklönn.

Och tittar man noga på denna bild ser man... fikonen!

Plataner, plataner, överallt plataner

och murreva igen, men nu i Villa Borghese

Jodå. Vi såg S:t Peterskyrkan också. Och gick upp de 505 stegen. Och höll på ramla baklänges av hänförelse när vi böjde våra huvuden uppåt för att studera Michelangelo i Sixtinska kapellet.

I parken i Vatikanen hade jag velat gå runt och titta på alla träd. Vi såg dem bara uppifrån domen i S:t Peterskyrkan

Detalj av mosaik uppe i domen.

Konsten ägde i Rom. Bäst gillade vi Caravaggio.