Favorit i repris!

På söndag stundar Vilda Blommornas Dag. Runt om i hela Sverige blir det guidningar bland blomstrena när naturen nu är som allra vackrast. Arrangör Svenska Botaniska Föreningen. Ungefär som nedan gick det till i fjol på min guidning. Jag tänkte köra samma koncept i år, så ni som inte var med i fjol: Kom med ut! Glöm inte fikat! Och en lupp om du har.  Samling vid Hågahögens parkering kl 11. Sprid detta till dem du känner!

VÄLKOMMEN!

"De blomster som i marken bor,

kan aldrig själen glömma.

Hur skönt att djupt bland gläntors flor

se solens fingrar sömma

en vacker klädnad till den säng

som vi ger namnet sommarns äng

och som med solens gyllne tråd

hopsömmas våd för våd."

Harry Martinssons text till sommarpsalmen fick inledningsvis måla upp stämningen för vår vandring på De Vilda Blommornas Dag häromsistens. Jag guidade sex personer en lite kulen förmiddag, regnet var utlovat av SMHI; men när vi träffades på Hågahögens parkering syntes inga droppar ännu i skyn. Vilken tur! Först när vi hade nått vårt slutmål två timmar senare kom dropparna, men det kraftiga regnet kom först senare när vi var hemma igen.

Det är mindre än en kilometer mellan vår träffpunkt och den lilla torrbacke i Hågadalen (i närheten av Eriksbergsskolan). Men tänk så många blomster som i marken bor på den korta sträckan:

I gruset på parkering där vi stod hittade vi maskros, stormåra, vitklöver och ryssgubbe m fl

Kring de vackra hällarna nedanför den nu hägnade Hågahögen, den ska få vila och restaureras, har man sagt, hittade vi överlevarna i torkan: femfingerört, gul fetknopp, grönknavel och backtimjan m f l

Spejandes innanför stängslet hade nu de vackra örterna chansen att blomma helt ostört, utan betande lamm och picknickande familjer: brudbrödet, solvändan, backglimmen, stora blåklockan och många fler.

Invid stigen på väg ner mot Hågaån stiftade guidningens deltagare bekantskap med kattfot, brunrör, blodrot, johannesört och en hel rad med vackra gräs.

I fuktsstråket nedanför beundrades skönheten hos ormrot, sumpmåra, älggräs, jungfrulin och andra fuktälskande arter.

I åkerkanten växte bl a baldersbrå, snärjmåra, jordrök, lomme och rödplister.

Över Hågaån stod vi och spejade ner i vattnet från den lilla bron och såg vattenmärke, gul näckros, hästskräppa, svärdslilja, andmat och andra arter som älskar vatten väldigt mycket.

På en häll efter ån växer minst tre olika fetknoppar: sexkantig, vit och gul tillsammans med axveronika och backlök.

På den lilla ängen i betesfållan gladdes vi åt säfferot och korskovall, som nu spirade efter att fåren betat färdigt. Och vildlinet, darrgräset och toppjungfrulinet gör ju alla blomälskande människor lyckliga!

Och där vi avslutade, vid den lilla torrbacken i Hågadalen ovanför den hage där nyss lammen skuttade omkring, har jag under olika tillfällen hittat totalt mer än 70 olika arter!