Vansinne i norr

Stolta är vi i vårt avlånga land över våra naturresurser; skog, vatten, malm! Mestadels från norra delen av Sverige. Men vad händer när utnyttjandet av dessa går överstyr på bekostnad av människorna som bor där?

Skog som blir pappersmassa vid kusten, stora kalavverkningar blir kvar.
Vattenkraften utnyttjas från älvarna, strömmen går till städerna i söder. Kvar blir stora älvmagasin och forsarna är utraderade. Än så länge får de fyra Vindel- Kalix-, Pite- och Torneälv strömma fritt men hur länge?
Och malmen i gruvorna. Industrin, marknaden!, skriker efter råvaran som stiger i pris. Utländska bolag exploaterar Sverige, och betalar bara en spottstyver för ingreppet och avfallet. Människorna bor vid kanten av djupa gruvhål, som att leva i ett industriområde. Andas in giftigt damm. Rennäringen förhindras att nå sina betesmarker.

Kaliber i P1 gör i en serie av tre program en djupdykning om gruvindustrin i norr. Som någon säger i programmet: det är precis som i Nigeria, detta oljerika afrikanska land där utländska intressen tar hand om oljan medan lokalbefolkningen får leva i misär.

Och jag. Jag gråter. Vad blir det kvar när malmen är slut? Vad är då snacket om arbetstillfällen värda? Vem vill turista i ett öde skövlat landskap??

Var är långsiktighetstänket?
Och svenskars rätt till det egna landskapet, är den inget värd?