När skrivglöden saknas, tiden inte räcker till och idéerna finns där men inte vill bli formulerade kastar jag in herr Thoreau här då och då. Så trots lövsprickning, värme (ibland) och spirande natur blickar jag inåt istället, mellan bokpärmarna:
"Hur torftigt ditt liv än är - möt det och lev det; fly inte undan det och kalla det vid hårda namn. Det är inte lika dåligt som du själv är. När du är som rikast ser det ut som fattigast. Felfinnaren finner också fel i paradiset. Älska ditt liv, så fattigt det är. Kanske kan du få några angenäma, spännande underbara timmar till och med i ett fattighus. Den nedåtgående solens strålar reflekteras från fattigstugans fönster lika klart som från den rikes boning: snön framför dörren där smälter lika snabbt på våren. -
- De fattiga i församlingen förefaller ofta vara de som lever det mest oberoende livet av alla. -
- Odla fattigdomen likt en trädgårdsväxt, likt salvia. Gör dig inte så mycket besvär för att få nya saker och nya vänner. Vänd på de gamla; återvänd till dem. Saker och ting förändras inte: det är vi som förändras. Sälj dina kläder och bevara dina tankar. Gud ser till att du inte behöver något sällskap. -
- Var inte så angelägen om att utvecklas hela tiden, bli inte föremål för så många influenser som man kan spela på, allt det är distraherande. Ödmjukhet precis som mörkar får det himmelska ljuset att framträda. Fattigdomens och torftighetens skuggor skockas bland oss: och se! Skapelsen breder ut sig inför våra ögon. -
- Pengar behövs inte för att köpa en enda av själen nödvändigheter"
(ur Walden, sid 390-392, i översättning av Peter Handberg)
Nej, det var inte själens nödvändighet, men jag blev ändå barnsligt glad idag över beställningen från Västerbottens Såpa:
 |
| tvättnötter, rotfruktsborste, såpa och diskborste... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar