http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: Jag har aldrig semester

torsdag 3 augusti 2017

Jag har aldrig semester


Semesterlös

Jag har aldrig semester, har nästan aldrig haft...  (!!?)
Oj, då måste jag jobba jämt? Nja...
Jag menar betald semester alltså.
Med ett annorlunda arbetsliv finns det för- och nackdelar. Mest fördelar. Men mest älskar jag friheten. Och variationen.

Så mycket min sommar rymmer ändå! För det är ju det vi frågar varandra snart nu när augusti är här:
Vad har du gjort på semestern?
Jag brukar ställa en annan fråga: Har du sett några nya platser i sommar? Och så svara jag här själv på denna för sommarens två första månader (en till lista alltså):

- Studenternas idrottsplats. Med Sirius i Allsvenskan måste man ju vara lojal med stadens lag. Heja!

- Skoby, Alunda - en ny adress att träffas på för en av mina bokcirklar

- japansk restaurang på Söder i Stockholm, med spännande studentfirande! Tack, Annika!

- Gryttby, med husvisning norr om stan. Men det blir inget köp, ingen försäljning. Just nu. Det blir flytt österut och hyra ut i stället!

- Besök på hemliga guckuskolokaler på Hållnäshalvön, med Upplands Botaniska förening! Vilken prakt!



- Labackens hembygdsgård, Roslagen - midsommar!

- Lindbacka-Östansjö kraftledningsgata. Jobb.

En av de ovanligare fikaplatserna i år...

- Nacka-reservatet. Jobb.

Tulkörten, skinnbaggen och jag i naturen i Nacka

- Nya fina strandpromenaden längs Vårdsätraviken vid Ekolns strand, en flik av Mälaren. Bra jobbat, Uppsala kommun! (för en gångs skull)

- En rad norska orter: Oslo, Trondheim, Fauske och Narvik såg vi glimtar av på vår långa resa mot vägs ände i Sulitjelma.

Hundkex i förgrunden, Fauske i bakgrunden.
- Ny Sulitjelma. Stugan var mysig, trots allt.

Så gärna jag hade fortsatt österut härifrån...

- Björkliden, väster om Abisko. Där finns ett privat hotell, men deras fjällkompetens betvivlar jag starkt. Jag saknade STF:s anda, dit vi kom senare. Hotellets vandrarhemsdel var stängt, sa personalen, och bara av en händelse fick vi höra talas om att det trots allt fanns ett vandrarhem i annan regi, Davvi Dallu. Där trivdes vi. Men ni måste synliggöra er mer! Silverfallet var mäktigt. Särskilt att känna kylan från vattnet som gjorde den soliga luften på en sekund till något ruggigt och vinterkyligt.


- Från Rallarleden, leden mellan Björkliden och Abisko, hade vi väldigt god utsikt mot Lapporten också: en av fjällvärldens mest avbildade u-dal. Rallarnas historia är oerhört fascinerande. Min mormorsfar var rallarpräst där, undrar hur han hade det.



- Abisko turiststation var inte en ny plats för mig, det var däremot kanjonen, där jag hittade både smalviva och fjällarnika (utan blomma).


Smalviva, utblommad, men hittad

- Trollsjön - ny plats för mig. Ska vara Sveriges mest "klara" sjö, dvs att man ska kunna se botten på den 35 meter djupa sjön. Det var bara det att Trollsjöns vatten var täckt is, den 10 juli. Det var fint ändå. Och vandringen genom Kärkevagge var en mysigt lagom vandring.


- Vassijaure station, fd transformatorstation och vänthall var en intressant överraskning. Vi kom dit efter besöket vid Trollsjön. Att få se och höra malmtåget stanna före tunneln. Tågmöte. Att vid minnesstenen få läsa om den unge Pite-mannen som här på denna plats var den ende svensk som dog under eldstrid på svensk mark under andra världskriget. Man blir så allmänbildad av att resa. Att få njuta faciliteterna inne i den ständigt öppna vänthallen var också intressant.

Persontåget på väg mot Narvik.
- Så till sist på vår ändrade färdväg i fjällen detta år (pga snön): äntligen en STF fjällstuga, ny för mig var Kårsavagge, väster om Abisko. Men vandringen dit var ingen höjdare. Det var däremot stugvärden Svante och vilodagen vi hade där sen. Slappa!



- Väl hemma igen från fjällen har jag huniit med Kvarnibble också. Skog i Upplands-Bro kommun som hotas av anläggandet av bergtäkt.

Måtte mina fynd här rädda denna skog...

Fler nya platser väntar. Det vet jag. Det är tur jag har publicerat så många bilder här på bloggen på alla platser under åren. Som i ett trollslag kan nu allt vara raderat. Extern hårddisk, ej så pålitligt som jag trott! Så mycket för det digitala herbariet som jag här hyllat! Har alla färgprakt försvunnit nu?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar