Blommor, bin och blåsuga

Det var inget svischande ljud av liebladets väg genom gräset, men ändå, nu ligger det där.
Ängens hö.
Det förr så eftertraktade.
Full av näring till djuren.
Så att man hade foder till den långa vintern.
Om några dagar, när det fröat av sig, ska vi räfsa ihop det. Det får torka i solen
Men var ska vi göra av det? Trädgårdskomposten är full.
Bränna det vill vi inte göra
Och att lägga prima hö i svarta sopsäckar för att köra med bensindriven bil till återvinningen... ja, det känns fel.

Jag känner ingen kaninägare. Gör du?
Ska vi ge till hästgården?
Nja, deras foder är kanske strikt uppstyrt, vad vet jag.

Prima hö, skänkes mot egen hämtning. Någon?

Humlorna gläds fortfarande åt den sena kärleksörten.

Till nästa sommar får vi åter glädjas åt ängens fröjder. Även åt den lilla blåsugan. Hävdas inte marken försvinner den och alla de andra ängsblommorna.

Blåsuga - Ajuga pyramidalis