När hävden upphör

En utblommad gullviva kämpar i mörkret av den täta "granskogen", kämpar för sin överlevnad. I en strimma ljus. Blomman bär på en berättelse - här såg det en gång helt annorlunda ut: en öppen betesmark, några enar kanske och så med rikt blommande gräs och örter.

När hävden, betet eller slåttern, upphör växer markerna igen.
När hävden upphör planterar skogsbolagen granplantor på de forna gräsmarkerna, granplantor i snörräta rader som sedan blir granåkrar.
För någon skog kan man inte kalla det. Gör du?

Snörräta rader, vissa kallar detta skog.

När hävden upphör försvinner livsrummet för våra älskade ängsblommor. Och med dem fjärilarna och bina.
När hävden upphör, familjejordbruken försvunnit och pengarna får styra,  förlorar det svenska landskapet sin småskaliga variation. Resultatet: skarpa gränser mellan monokulturerna, på ena sidan granåker, på den andra sidan raps. En blommande linåker är visserligen vacker, men likväl en monokultur.
Och de artrika brynen, har rationaliserats bort.
När hävden upphör försvinner inte bara växter och fjärilar och bin, även fåglar, skalbaggar, steklar, svampar, humlor - var och en med sin specifika uppgift - hotas.
Och många fler.

Lundkovall är visserligen ingen typisk ängsväxt, men vacker ändå.

I årets fältjobb inventerar jag en av de miljöer där vår ängsflora har sin tillflyktsort - vägkanterna.
Trafikverket vill veta när och hur och hur ofta som de ska slå vägkanterna för att bäst bevara de hotade arterna. Även en bit av landskapet innanför vägen ska inventeras. Det var därför jag häromdagen gjorde mitt livs första inventering av en "granåker". Och tänkte dessa skogstankar.

Blommande hundäxing i granåker.

Artlistans längd av 42 arter är missvisande: i en granplantering växer nästan ingenting. Jag hittar de flesta närmast vägen, där ljuset når in. Och de flesta rara lavar och mossor i skog vill ha riktigt gamla träd att växa på, eller död ved. Ja, döda, grova stammar, inte spill från senaste röjningen. Modernt skogsbruk utplånar dessutom även den rika svamp- och bakterieflora som träden är helt beroende av och det samarbetet har utvecklats i årtusenden, ja kanske i miljoner år!

Detta är visserligen död ved men helt fel typ, inte grova döda träd som i en artrik skog.

Boktips: Trädens hemliga liv av Peter Wohlleben:

Rädda bina! Här tipsar Naturskyddsföreningen om vad DU kan göra.

Låt fjärilen flyga!

Och om jag får önska: Skrota skogsmaskinerna! Fram för hyggesfritt, modernt, skonsamt skogsbruk. Mer här.