Lyssna, prata, skriv, reflektera - i Sommar i sommar!

Vejde

Med anledning av dagens mediala händelse. Sommaren har startat, för nu har årets namn avslöjats i Sommar i P1! Jag hinner inte lyssna på särskilt många Sommar-program live under min hektiska sommarsäsong. Vilken tur att det numera finns Play. Och kvällsrepriser. Jag har inte heller sökt att själv prata i denna 55-åriga institution i radion. Men jag har tidigare reflekterat över vad jag i så fall skulle prata om. Så här kommer ett etikettsbrott (?) i bloggosfären, att lägga ut en repris:

"I mitt Sommar skulle jag sjunga en aria till litteraturens lov.

I mitt Sommar skulle jag unisont med alla som lyssnar även sjunga musikens lov.

Till mitt Sommar skulle jag skriva ett opus om kärleken till naturen och dess roll som fristad för jäktade själar, långt från stress och larm.

I mitt Sommar skulle jag berätta om den enkla lyckan att vandra till Kvarnbo, lyssna på forsens mäktiga brus där och se vårens första utslagna blåsippa.

I mitt Sommar skulle jag då reflektera över hur det står till med artkunskapen hos våra skolbarn för de vanligaste blommorna. Är det lika påvert som jag fruktar? Den biologiska analfabetismen sprider sig! Naturguiden i mig ser sin uppgift kalla!

Jag lindar av olvon...

I mitt Sommar skulle jag lyfta fram barnens rätt i samhället och att vi inte tillåter att en enda liten parvel känner sig osynlig och försmådd.

I mitt Sommar skulle jag plädera för en decimering av antalet köpcentrum och bilar och i stället glorifiera cykeln.

I mitt Sommar skulle jag varsko människan om klimathotet och racka ner på de som sticker huvudet i sanden och inte låtsas se. En mer progressiv politik måste till för verklig förändring!

I mitt Sommar skulle jag övertala alla om att planera sina inköp bättre så att inte var fjärde matkasse slängs! Stoppa pumpernickel och annat bröd, frukt och grönt i munnen, inte i soporna!!

I mitt Sommar skulle jag berätta om själen och kroppen i ständig växelverkan; mår kroppen bra, mår ofta själen också relativt bra!

I mitt Sommar skulle jag med burlesk självdistans sona alla mina små och stora snedsteg.

I mitt Sommar skulle jag visa på mitt livs stötestenar men också hävda att just dessa borgar för ett starkt psyke.

I mitt sommar skulle jag berätta om naturen på The Queen Charlotte Islands, BC, Canada

I mitt Sommar skulle jag distinkt hävda läsningens betydelse för ordförståelse och vokabulär!"

Jag var visst lite inspirerad av ett ordförståelsetest när jag skrev denna text...

Sverige, Sverige älskade land!

Martin Emtenäs sa det i radion för några veckor sen.
Precis det jag vill uttrycka här:
Att Sverige är fantastiskt!

Det var en intervju i Studio Ett i P1 apropå hans bok om pärlor i Sverige.
Han nämner Sörknallen i Dalsland, till exempel. Där har jag inte varit. I Ronja-land.
Varför behöver i naturen?
Något hamnar rätt i kroppen, säger Martin. Vi är en del av naturen...

Detta vill jag förmedla i årets guidningar.
Detta upplever jag med alla sinnen när jag är ute på fältjobb.
Detta hinner jag ta in när jag sitter där med min kaffekopp. Ute nånstans. Precis som Martin.
Detta vill jag att alla ska få känna, uppleva, ta del av.
Om man inte vet vad som finns vet man ju inte vad som kan gå förlorat!

Tänk på det idag när du röstar i EU-valet!

På första dagen av årets första värmebölja i torsdags fick vi den perfekta inramningen:
jag säger bara Häverö prästäng! Roslagskust. Hävdade ängar.

Rosa majvivor.
Släta klippor.
Naken hud.
En rad mycket unga storskrakar, vissa på mammas rygg.
Fågelkör.
Sällsynt hällebräcka.
Smörblommor i gult på backen: knölsömörblomma.

Ja, det tål att upprepas: Sverige, älskade, vackra land!

Röda klippor vid nordvänd kust

Långt bort från glaskross och fylleri.
Om Valborg i centrala Uppsala tycker jag inte.

Det var premisserna för en kortare uppländsk vårresa när april månad övergick i snöig inledning på maj.
Vi styrde norrut.

Lugnare en bra bit från stan.

Lunchplats väljer vi alltid med omsorg.
Forsmark är ju inte en okänd punkt på kartan precis, ortens namn figurerar titt som tätt i nyheterna i kärnkraftsdebatten. Farligt avfall. Långtidsförvaring. Bergrum, kan det vara säkert i tusentals år? Men dessa var inte frågor vi skulle besvara på vår resa, vi avsåg bruket Forsmark, där vi inte strosat ordentligt. Bara svischat förbi med bilen. Uppländska bruk är en fröjd för ögat. Särskilt på våren.
Vi blev överraskade.
Välbevarade byggnader, var och en med sin brukshistoria.
Träden!
Klangstenen!
Blommorna!
Parken!

Pestskråp - vanlig som massförekomst vid uppländska bruk.

Vi hittade lä förstås från den lite kyliga vårvinden och avnjöt stilla vår måltid i sällskap av en kaja. Han gillade bulgursalladen.

Men målet låg än mer norrut än så. Vi ville göra favorit i repris. Tänk om vi skulle kunna få se ovädret dra in över havet! Vid platsen vi inte hade glömt. Stugan som man bara kunde kliva in i. Elda i. Sova i. Som bara stod och väntade på oss. Vid Rödhäll på Hållnäshalvön. Vi har varit där förr.

Fullpackade med mat och annat tog det oss mindre än tio minuter att gå från vägbommen. Och där var huset. Och där var havet. Och jodå, öppet var det. Inga lås. Och massor av ved. Så härligt att sånt finns! Frihet.

Varsågod och stig på! 

Solen sken lite försiktig vid ankomsten men vi hade hört om vädret som skulle dra in. Vi eldade i kaminen och snart var det varmt och gott. Må ovädret komma. Vi var rustade. Skulle vi orka äta all mat vi släpat med oss?

Vädret kom, först med moln, sen med ökad vinststyrka och sist med regn som övergick i snömodd. Mysfaktorn inne steg med flera potenser förstås. Vi bara anade ovädret och havet i uppror där ute.

 "Nu blåser storm där ute och stänger sommarns dörr", deklamerade jag högt från Tove Janssons Höstvisa ur min bok som jag läste sittandes vid den sjungande kaminen. Men vänta, vi ska ju snart öppna sommarns dörr! Vi är på rätt sida.

Sol och vita gäss och Björns fyr i havslinjen bjöd majs första morgon på.Och snön, den låg bara i skogen i små fläckar. Så lite snö hade inte stan fått, fick vi sen veta. Där allt blivit vitt.

Vi gjorde ett gott val i platsen där vi fick uppleva inledningen på maj. Den älskade månaden!

Nästa gång ska vi ta oss en lite närmare titt på Björns skärgård. Den finns med på WWF:s lista över svenska naturpärlor, ett för varje landskap. Och Björns skärgård blev utsedd till Upplands pärla.

Det är bråttom nu...!

... eller Stoppa den biologiska analfabetismen 2. Ettan ligger här.

Hur stoppar man en träd vars knoppar håller på att slå ut?
Det går inte! Trädets inre kraft säger att nu är det dags. Dagslängden bestämmer för det mesta.
Men just nu när det är fem grader varmt och strilregn hejdar sig faktiskt knopparna något i sin allra vackraste fas. Tvekar lite.

Det enda sättet att stoppa ett träd som slår ut är... att stoppa sig själv ett ögonblick i brådskan!
Stanna!
Titta!
Titta nära!
Titta upp!
Känn efter!
Smaka! Gäller särskilt alm-chipsen just nu!
Lukta.
Bra för hälsan. Både att smaka på och framför allt att stanna upp. Och andas.

Insup våren, här och nu! I morgon kan den vara förbi.

Hasseln är först ut...redan i februari sticker den röda pistillen ut...

... sen kommer björkens musöron.

Alen..., 

almens goda chips...

askens anonyma blomma...

bokens magiska blad slår ut nu.

Eken väntar till bland de sista.

Häggen, den häggen!

Och här en doldis - idegran! Får röda bär sen. Giftig.

Underbart är kort - gäller körsbärsblommen! Vips så är den förbi.

Du mytomspunna lind!

De där rynkiga bladen blir sen en lönn. Blomman först. 

Myran gillar rönnknoppar.

Och snart, snart så får vi stoppa näsan i en klase väldoftande syren!

Ett bra sätt att helt och fullt uppleva dessa magiska ögonblick är faktiskt genom kameran. Då måste man fokusera, stilla sig och då hinner man  framför allt se och uppleva detaljerna.

Och namnet på blomman överst då, någon? Med sina smäckra detaljer av röda linjer i blombladen: det är ju harsyra!