Västgötska resan

STF - Så Trivsamt o Fint!

- Åh, fan, sa vandrarhemsvärden när vi ville bo även en tredje natt i STF:s boende i den gamla arbetarbostaden "Ettan" till bruket i Forsvik. Och frukost ville vi också ha. När vi anlände på måndagen undrade samme man vad vi skulle här och göra. Här finns inte mycket nu, tyckte han. Lågsäsong i en sömnig bruksort med anor.

Fanns det inte något att se? Det höll vi inte med om.

I kulturmarkerna i Garphyttan pågick hamling, trädbeskärning.

Vi hade redan hunnit med en nationalpark på vägen ner, Garphyttan. Fikat vid Lillkyrka kyrkas kyrkogård, men det låg ju förstås långt bort i Närke. Vandrat ner till Vätterns nordvästra strand i ett naturreservat där hade vi också hunnit med. Efter att ha installerat oss och innan mörket sänkte sig över ett höstligt Forsvik promenerade vi genom bruksområdet, beundrade de varsamt renoverade byggnaderna, Göta Kanals äldsta sluss, den gamla hjulångaren. Och tisdagen ägnade vi åt nationalpark nr 2, Tiveden.

Det regnade på morgonen när vi drog upp rullgardinen. Killen som renoverade timmerhuset från 1700-talet utanför vårt fönster stod redan och jobbade i skydd av presenningen med sitt precisionsarbete, att lägga nya stockar i "Tvåan", ursprungligen smedbostad. När vi väl hade snirklat oss fram på skogsbilvägarna genom tivedsskogarna till nationalparken hade regnet upphört. Stenkälla med de väldiga bumlingarna var ett obligatoriskt stopp. Men Vitsand en bit västerut längs leden var också väldigt fint. Och tack militärerna på er marschövning för glöden ni lämnade i eldstaden till oss! Den förhöjde lunchen där vid stranden.

Stenkällas imponerande klippblock till väggar

Vitsand hägrar. Röken från två eldstäder (!) steg sakta från skogsbrynet
 och utlovade värme vid elden

Boende i STF:s vandrarhem är något av en resemelodi för oss. Vi var ju tvungna att åka förbi Tivedstorp också, för att kolla in denna lilla idyll i skogen. Och det var sött! Men rätt isolerat. Vi får bo där en annan gång, vi ville bo kvar och insupa kvarlevorna av bruksandan en natt till. Hur är det egentligen att vara vandrarhemsvärd?

Närkontakt med Vättern i flödande sol en oktoberdag. Det var inte fy skam för en förmiddagsfika dagen därpå! Vi njöt av utsikt, kaffe och varma hällar i Utnäsets naturreservat efter en kortare vandring dit från vägen. Där hade vi   fått lära oss ett och annat om masugnar och tackjärn från skyltarna vid Igelbäckens hytta. Och det enorma byggnadsverket, fästningen i Karlsborg, Sveriges reservhuvudstad, gav oss nya perspektiv på ett forna Sverige utsatt för hot som inte längre var aktuella när väl denna väldiga borg stod färdig.

 Så nog fanns det att se alltid!

Och Linné då, på hans västgötska resa? Såg han Forsvik? Det borde ha varit full verksamhet där år 1746 när nestorn genomförde sin resa genom landskapet. Men han var väl mer intresserad av natur än industrier.

Vi kan bara konstatera: varför åka på weekendresa till London när man i lågsäsong kan åka på fyradagars till Västergötland? Särskilt landskapsresor på hösten gillar vi, H o jag:
Dalaresan,

Hälsingeresan.