Fler fjällscener

Bilder här är från äldre fjällvandringar. I år valde vi kamerafritt. Här Vaimok.

Innan sommaren helt är förbi vill jag lägga till några scener från resan norröver. Man meddelade nyligen statistik från SJ: 87% av tågen kom i tid under sommaren, eller, om man så vill: 13% var försenade. Jodå, det fick vi erfara.

Scen 1.
Det var knökfullt på krogen vid den gamla stationsbyggnaden i Uppsala. Med kvällsol. Själva stationen numera i kubistiskt glashus. Vi defilerade bara förbi krogfolket, fullpackade och förväntansfulla. Endast fem minuter kvar till avgång. Ordinarie tid alltså. En halvtimme sent dök SJ:s Arctic Circle Train upp. Så vi hann också få en dos kvällssol i väntan. Vi hinner knappt sätta oss i kupén och heja på våra medresenärer innan SJ förklarar i högtalarna att loket inte orkar mer utan måsta bytas ut... Tre timmar senare tuffar vi norrut med nyrekvirerat lok från Stockholm.
Ja, du "SJ, SJ gamle vän." Men jag vill ju så gärna åka miljövänligt tåg!

Scen 2.
Gassande sol blev veckans tema. Så även vid Caihnavagges stugplats. Efter maten: välbehövlig vila och allehanda njutningsmedel. Kräm till efterrätt. Kokkaffe till chokladen. En whiskeypinne till jordnötterna. Lakritsen fick jag behålla själv. Allt noga planerat och packat.  Och aldrig blir väl läsron så stor som på fjället. Till och med toabesöket blev en upplevelse. Solen rakt in genom den öppna dörren, fortfarande med gassande styrka fast klockan var tio på kvällen innan den försvann bakom bergsryggen. Frigolitsits. Toapapper. Sprit till händerna. Och en seriestrip. Fräscht.

Scen 3.
Solen gjorde att vi på 1100 meters höjd, över passet i Caihnavagge, tog fram sporkarna för att äta Marabou chokladen... med sked. Den rann. Solen gjorde huden gyllenbryn, med en viss touch av fjäll-design. Ansiktet svällde upp. Solen gjorde snön vitare än vit. Solen gjorde ett bad vid varje läger nödvändigt. Solen sög musten ur oss: vilodag! Solen gjorde så att alla blommorna blommade: fjällgentiana.

Synupplevelse: fjällgentiana

Scen 4.
Sträckan Hukejaure - Sitasjaure är rätt flack. 19 km gick rätt smidigt. Vi mötte ett schweiziskt par med hund. Vi mötte en ensam svensk kvinna, 60+. Vi mötte en rätt sjuklig äldre engelsman. Och ett svenskt par i medelåldern. Tystnaden bröts av motorljud. Samernas framfart på fjället. Cross-cyklar och fyrhjulingar. Som körde i de redan hårt uppkörda såren i fjällheden. Får de göra så? Kalvmärkningstiden, visst, de måste ju ta sig till sina visten. Men driva ren med helikopter med siren? Köra sönder fjällens örter? Svårt när olika gruppers intressen ska samsas! Men tack, tjejer, för skjutsen från Sitas! Och tack , Klas i Ritsem, för samernas mjuka renfällar i tipin. De var ljuvliga att sova på.

Scen 5.
Morgon på fjället. I tältet ligger solen på, så temperaturen har stigit rejält. Vana fjällrävar vaknar och kör igång morgonrutinerna. Skönt när man hittat rutiner och allt rullar på utan så många ord. Ett sätt att ta in hela upplevelsen utan att kommentera allt som händer, sker och det man gör.
Rullar ihop liggunderlaget.
Knölar ner sovsäcken i påsen.
Viker ihop tältet.
Lägger oss ner i jokken för ett morgondopp.
Klär på oss de kläder som under natten utgjort en del av kudden.
Drar igång Trangia-köket till gröten och morgontet resp kaffet. Och till termos.
Bröd och pålägg till frukost.
Vispar ihop mjölk.
Packar ryggsäcken.
Äter.
Och när vi borstar tänderna så dyker våra tre tyskar upp, som följde samma led som vi.
Vi ser deras ryggtavlor under första delen av dagens vandring.
Sen gick vi vilse. Ja, men bara lite.

Luktupplevelse: brudsporre!