Ännu en röd dag...

Ännu en ledig dag. Och allt är bra som det är. Jag behöver inte handla något. Och för stunden just ingen disk att diska, ingen tvätt att tvätta eller städning att utföra. Jag tar fasta på tipset som avslutar dokumentären Boredom på ur.play, som jag tipsade om här på bloggen tidigare: jag går ut.

Tänker på de som har passat på denna dag att testa isarna. Rapporter berättar om kärnis. Men idag fanns inga möjligheter för mig till denna njutning. Säsongspremiären på nyårsdagen blev rätt blöt. Men fler chanser kommer, hoppas jag. Inte riskfritt ännu på Ekoln, får vi en påminnelse om senare på dagen. En drunknad?

Det blir den vanliga rundan på dryga timmen
Ett studium av omgivningen.
Betraktelser, i bokstavlig mening.

Mamman som drar barnvagnen, storebror går bredvid och säger något. Hör mamma? Hon har fokus i mobilen.
Annan kvinnan på skogsstig. Ett smalt möte. Jag söker blicken men hon är blind och döv för omvärlden. Lurar i öronen, blicken i mobilen.
Hon kan knappast höra småfåglars tjatter i buskagen.
Inte heller hur stegen låter mot den tjälade marken.
Hoppas nu kylan håller i sig.
Jag spanar efter den utlovade snön, men fångar bara någon enstaka flinga på min vandring. Snön kom senare på kvällen.
Nu bjuder det barmark, gruset krasar på asfalten.
Vid Kvarnbo bjuds det på vacker is-utställning i forsen. Snö, tögraderoch kyla under den senaste tiden tillsammans med strömmen skapar unika mönster och formationer. Nya varje dag.
Vid eldstaden eldar en familj - röklukten når mina näsborrar innan jag hör den glada samvaron.
Lika glad är stämningen på den lilla isen i Ekebydalens bruksdammar. Där har barn och vuxna fått på sig skridskor och far runt. Kanske lite för litet för mig om jag vill testa långfärd...!
Den ljusbeströdda älgen på tomten vid Hällby gård vaktar nöjt och ser varje flanör som passerar. Vilken härlig ljusdekoration! - mer originell än de flerfärgade lampor som man ser som bildar formen av en ren. Huuu!
Andhämtningen, stegen, hjärtats slag - våra tre regelbundna rytmer i kroppen. Det är det som hörs när jag går, det är de som följer mig. Vackert skildrat i radions serie tidigare om Vandring (den gick i repris i julhelgen).
Tystnaden bryts av ett flygplan i skyn.
Bilarnas dubbdäck mot fuktig asfalt när jag närmar mig slutet på min vandring.

Bara banala betraktelser.
Barmark eller blötsnö. Blåsippstider eller bister blåst.
Botemedlet mot "boredom".

Kan Ulf Lundell så kan jag. Han är numera en "kollega", han bloggar.

Jag går ut. Det gör Lundell också.