Jord, skott och växter som bränns

Sibirisk björnloka - ofarlig

En av de vanligaste frågorna jag får när jag besöker vänner och andra på deras sommarställen är den om "den där giftiga björnlokan", den som man kan bränna sig på. Och så tar de med mig till en plats i närheten där de hittat något som kanske är farligt. Jag brukar ge lugnande besked. Den växt de hittat är ofta just björnloka, i de flesta fall sibirisk björnloka Heracleum sphondylium ssp sibiricum, men den arten är helt ofarlig. Eller så visar de någon annan växt från den flockblomstriga familjen, dit björnlokan hör. Hundloka, eller hundkex, Anthriscus sylvestris, hör ju också dit, men den har de flesta koll på, tycks det som.

Svenskens bild av "äng", men i själva verket är den en kväverik gräsmark, med bland annat hundkex.

Jätteloka, Heracleum mantegazzianum, är det korrekta namnet på den växt man har hört talas om. Som bränns. Växtsaften hos denna orskakar mycket riktigt svåra brännskador och förstärks i kombination med starkt solljus.  Växten kom till Sverige från Sydvästasien som prydnadsväxt men har nu spritt sig och förvildats i till exempel vägkanter och fuktstråk, främst i södra halvan av Sverige. Den kan bilda riktigt stora bestånd och bör absolut bekämpas. Prata med din kommun. Blomstjälken är imponerande, den kan bli upp till tre meter hög. Så man förstår att man en gång tog in den till Sverige som prydnad.

Här endast bladen av den giftiga jättelokan. Stjälken kan bli tre meter hög. Fler bilder, med blomdel, finns på nätet. OBS! Både felaktigt och korrekta benämnda.

Sibirisk björnloka - bladen. Jämför!

Denna växt spelar en liten biroll i svt:s satsning Jordskott. Med tydliga naturinslag sätter jag delvis på mig yrkesögon och följer denna serie. När inte själva storyn engagerar tillräckligt kan jag följa andra detaljer i stället. Som den om "björnloka". Huvudkaraktären Eva blir i en scen i del 1 bränd av denna växt. I scenen har man i gammelskogen "placerat ut" "björnloka", men den ser snarare ut som hundkex. Varken jätteloka, björnloka eller hundkex växer i en sådan skoglig miljö. Läs på lite, ni som faktagranskar eller vad ni nu gör inför en tv-serie.

För det andra förvirrar geografin och träden. Landskapet är typiskt norrländskt med en älv, berg och skog. Känns lite väl mycket att det är sörlänningens syn på Norrland som skiner igenom i denna produktion. En massa klyschor om hur glesbygden bor och lever. Fördomsfullt nästan. (Ett sidospår: Birger Schlaug skriver insiktsfullt idag om stad och land). Mina botaniska ögon blir förvirrade när man på Evas släktgård har en stor ask vid infarten, träd som inte finns på norrländska breddgrader. Jag vet att det är fiktion, men varför inte göra det ordentligt? De har väl sin konstnärliga frihet men jag sitter där och stör mig på detaljer. Kanske snorkigt, vad vet jag.

Så nja, jag är inte så imponerad av Jordskott. Men det är klart. Tanken att det skulle vara Skogen som nu slår tillbaka mot Evas släkts skogsföretag och skövlingen som de ägnar sig åt - den tanken är ju lite tilltalande.

Vi har erövrat och skövlat länge nog nu. Gränsen är nådd. Vi måste vara varsamma om den enda jord vi har.

Här i denna miljö växer inte så mycket jätteloka precis.

Här i denna skogliga frid lägger jag in ännu ett sidospår, men som angränsar till ämnet: Staffan Lindbergs kråkvinkel i lördagens Naturmorgon. Lyssna från 1.25. Genialisk!