Skogsbruk då och nu

En rätt så gammal skylt, med gammalt budskap...

"Det biologisk bästa sättet att ersätta gammal skog med ny är kalhuggning med efterföljande plantering eller sådd.
På hygget är tillgången på ljus, värme och vatten god. Näringen i marken frigörs och kan tas upp av plantorna.
Domänverket planterar mer än 85 miljoner plantor varje år. "

Ja, det här låter ju rätt mossigt, minst sagt. Texten finns på en skylt framtagen av dåvarande Domänverket 1973, då kalhyggesbruket blomstrade. Vi hittar den i Hasselhorns naturreservat i Norrtälje kommun, på norra sidan om sjön Erken.

Hur är det idag? Egentligen.

Man har pratat om miljöhänsyn i skogsbruket i flera decennier. Men hur ser det egentligen ut i praktiken? Vissa hyggen som jag passerar på strövtåg genom skogarna ser ut som de har huggits av människor som aldrig hört talas om biologisk mångfald. Vem gillar ett hygge?
Svårframkomligt.
Djupa körspår.
Ris och sly och barriga grenar överallt.
Några stackars aspar eller frötallar som ibland sparats.
Efter några år tar hallon och kruståtel över.
Och små plantor planteras. Blir stora träd om 100 år, om de överlever.

Ödelagt nätverk

Och det vi inte ser på hygget, under ytan det hemliga nätverket, mykhorrizan, av svampar och rötter i intimt samarbete är helt sönderslaget. Javisst, hygget är ljust, näringsrikt och med god tillgång till vatten. Men naturvård? Nej, knappast.

Jag har skrivit om skogsbruk tidigare här.

Jag skulle vilja lära mig mer om hyggesfritt skogsbruk. Som bröderna Uhlås här.
Tänk om man hade en egen skog som man fick sköta skonsamt.  Långt ifrån skogsmaskinernas spår och oljud.  Synd att det tar så lång tid innan man ser resultat... Men det som är långsamt är vackert.
Tycker jag.

Kanske dags för gamla Domänverket, nu Sveaskog, att ta ner skylten...

Här vill jag vandra...