Varför håller man på2?

(återanvänd rubrik, här är ettan)

Den har varit hajpad ett bra tag nu - boken Sapiens av israelen och historieprofessorn Yuval Noah Harari. Det måste ju vara något alldeles särskilt med den, har jag tänkt, sen jag i fjällstugan i fjol såg den tonårige sonen laga mat med ena handen och hålla i boken med den andra. Läsandes på engelska. Länge har boken toppat listorna.

Så när jag såg att Biotopia ordnat bokcirkel - bra initiativ! - på just denna bok så var jag ju tvungen att låna den. Läste på om författaren också och blev förtjust när denne författare, liksom jag själv, har valt att avstå smart telefon. Och kan så leva med mindre stress. Värt att tänka på i dessa tider.

I nämnda bokcirkel uppmanades deltagarna att hitta en mening som man ville diskutera. Bra idé! Jag kunde inte själv delta men har i min läsning anammat samma metod.

I kapitel 6 "Bygga pyramider" under rubriken Fängelsemurarna på sid 117 läser jag något jag gillar:

"Till och med det som människor betraktar som sina mest personliga önskningar är vanligtvis förprogrammerade av den uppdiktade ordningen. Ta till exempel den utbredda önskan att semestra utomlands. Det finns inget naturligt eller självklart med den. En alfahanne bland schimpanserna skulle aldrig komma på tanken att använda sin makt till att semestra på en angränsande schimpansgrupps territorium. Eliten i det gamla Egypten spenderade sina förmögenheter på att bygga pyramider och få sina kroppar mumifierade, men ingen tänkte på att åka och shoppa i Babylon eller ta en skidsemester i Fenicien. Människor spenderar idag mycket pengar på semesterresor för att de är rätt-trogna anhängare av romantiska konsumtionsmyter."

Vem har bestämt att det är hit vi vill?

Och den tid vi lever i just nu, i december, då all media överöser oss med reklambudskap om köphets kring den stundande julen är inget annat än ytterligare uttryck för denna konsumtionsmyt.

Jag köper det inte. Jag firar jul med måtta. Åka utomlands, med flyg, lockar inte.

Såg Lucia på tv i den kalla, och snöklädda!, gryningen i morse. På bordet ett brinnande ljus. I spisen en brasa.
Fina sånger. Fina dikter.

Här ingen Lucia-dikt men en tänkvärd adventstext av Margareta Melin, den är fin att sjunga!:

Advent är mörker och kyla.
På jorden är krig och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap,
men bråkar och slåss överallt.

Advent är mörker och kyla. 
Vi tänder ett ljus och ber:
Förbarma dig Gud över jorden,
all nöd, all förtvivlan du ser.

Advent är väntan på Kristus:
Kom Herre, kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra
och leva tillsammans i frid.