Jag skapar - alltså finns jag

Foto - en del av mitt skapande

En terapeut sa en gång till mig att jag var en konstnärssjäl...

 - Va? Konstnär? Jag? Jag som inte kan rita alls. Eller måla. Eller sy.

Men så har jag tänkt mer och mer på den där "etiketten". Den kanske inte är så dum ändå.

Tänker på pappa som alltid levde lite motvals mot normen. Må han vila i frid. Jag har ärvt hans tänk, det kritiska förhållningssättet till hur vi lever, och sträcker på mig och bär hans arv med stolthet:

Heltidsnormen - nej tack!

Smart phone - nej tack! (Lyssna på tisdagens sändning av Kropp och själ i P1)

Tid och rum för egna tankar, reflektioner och det Goda oavbrutna Samtalet - ja tack!

Samma terapeut sa också att det gick bra att jobba halva dagar (i min roll som egen företagare) och sen göra något helt annat. Jaha, får man det?, minns jag att jag tänkte. Frihet! Och jag har nog följt det rådet, i alla fall i min roll som skribent, under fältsäsong råder andra tider.

Men det är ju inte bara att gå utanför normen. Att vara konstnärlig är ju att skapa. Och det gör vi ju hela tiden. Jag med. Vissa saker är mer synliga och konkreta. Handfast arbete har jag tänkt på att jag vill ägna min tid mer åt, särskilt när allt mer av vår vakna tid tillbringas vid en skärm (även detta bloggande, men som samtidigt är en del av min skapande verksamhet! - lite dubbelt). Hantera ved. Skotta snö. Hushållsarbete. Diska. Det vardagliga är vackert skapande i sin enkelhet.

Och sen sätter jag guldkant på det hela genom att skapa på en hel rad fronter (när jag tänker efter):

Bakar:

Snart dags... Fastlagssöndagen på söndag.

Lagar mat:

oftast vegetariskt

Stickar:

Torgvantar, ska jag ha i fält, tidigt på säsongen...

Fotograferar, i jobbet, till bloggen, för artbestämning av växter

Skriver (både i jobbet och annat):

När jag ska måla med bokstäder vill jag skriva först med favoritpennan, för hand.
Det är jag inte ensam om, vet jag. 

Sjunger (i Rådmansö skärgårdskör)

En 15-årig tjej skrev igår på DN Åsikt om vikten av estetiska ämnen i skolan, även på gymnasiet!
Jag har skrivit om detta förut på bloggen. Och om vikten av skapandet som ventil för många. Viktig aspekt idag i debatten om psykisk ohälsa.

Mitt jobb som förälder är inte avslutat, men den skapande delen, den så viktiga starten, är helt avslutad. Föräldraskap är också att skapa. Att forma liv! Och det jobbet gick jag in för till 110% genom att vara hemma längre än de flesta.

Jag har levt med bilden av att jag och min tvillingsyster blev bra på olika saker, med egenskaper från vänster resp höger hjärnhalva; jag fick den vänstra med förkärlek för det logiska, det teoretiska (matte, grammatik mm) hon den högra, den konstnärliga (med estetiska förtecken). Och så har min självbild byggts upp utifrån detta, att jag inte skulle vara konstnärlig, att det var hennes arena, för att vi inte skulle behöva konkurrera. Jag får nu korrigera den föreställningen. Som listan och bilderna ovan intygar, jag en konstnärssjäl.

Jag skapar - alltså finns jag. Nu och alltid.

Inspiration hittar jag i skogen: