Nära till norrländsk stämning

...fler mognar så småningom, ut o plocka!

Ett stycke Norrland. Med spänger över mosse och myr. Med hjortron och djup barrskog. Och med tystnad och vackra rastplatser. Men det är bara en sak som inte stämmer - här växer en massa skogslind krypandes bland stenarna i skogen. För vi är ju bara utanför Hallstavik, i Grundsjömossarnas naturreservat.

Nej, vi är inte i Norrland, för där finns inte skogslinden i barrskogen.

Det är varmt. Växtligheten har förlorat sin fräscha gröna färg. Det dammar på skogsbilvägen. Vid vägskälet norr om parkeringen vid Hallstaviksvägen står det reservatets namn både rakt fram och till vänster. Rakt fram hade blivit närmare så det blir en transportsträcka längs grusvägen innan vi är framme. Skogen sluter sig. Eller omsluter oss kanske, jag gillar det, att känna sig omsluten av skog.

Över rötter, förbi granar, lite blandskog. Rätt ordinärt först. Vi laddar batterierna vid en öppen jaktstuga. Rätt sliten inredning men man skulle kunna sova här på de enkla britsarna. Vi äter maten kall, det medtagna köket förblir oanvänt denna sommar med extrem brandrisk.

När stigen övergår i gamla övervuxna spänger öppnar sig skogen. Det doftar skvattram. Rosling blommar i rosa. I vitmossorna, som tappat all fukt i torkan, växer det massor av hjortronblad och där är ett moget bär. Det har lossnat från sina foderblad som vänts bakåt. Med tumme och pekfinger kan jag enkelt lossa på det orange bäret och låta det smälta i munnen. Mmm. Blundar jag står jag snabbt på en myr intill fjällen på en fjällvandring. Det finns ett moget till oss var. Fler kommer att mogna inom kort.

Man behöver inte åka långt, vi körde mindre än 50 minuter, för att uppleva nya horisonter, konstaterar vi njutningsfullt när vi dricker upp kaffet vid den upphöjda rastplatsen med utsikt över den lilla Grundsjön.

Läs mer här, om reservatet.