Varning för påslakan!

Lyssnade du på David Eberhards Sommar häromdagen?
Har du läst hans bok I trygghetsnarkomanernas land? (verkar vara slut i handeln)

Då vet du att allt omkring oss är ett potentiellt hot för allt mänskligt liv.
Även påslakan.

Om inte för människor så i alla fall för katter.
Jag hörde konstiga ljud inifrån sovrummet.
Något som rörde sig.
Är det du, kissen?
Ibland brukar Saga lägga sig under täcket.
Och det kan ju vara skönt en sådan här varm dag när inne är svalare än ute.

Inte under täcket.
Men i.
I lakanet.
På väg ut genom det lilla hålet i hörnet som underlättar när man stoppar i täcket.
Jag har aldrig varit med om en födsel av ett större djur, bara sett på tv.
Vad jag såg i vår säng påminde om detta.
Två tassar som stack ut och ett huvud intryckt emellan i ett alldeles för litet hål.
Ja, som en födsel alltså.
Hon kom varken fram eller tillbaka.
Mobilbundet vittne skulle förstås dragit fram kameran och tagit en bild.
Men jag räddade katten först  ur det prekära läget, visade henne bakvägen ut.
Hade hon klarat sig ut själv?
Sen kom jag på att det hade blivit en fantastiskt kul bild.

Men det är det här också:

Nej, ingen krans till begravning till Saga! Hon klarade sig.
Anna gjorde midsommarkransen!

För övrigt blommar blåklockorna så sött på ängen just nu.