Nordafrikansk botanik

Kanske inte så många färggranna blommor, undantag i riaden i Marrakech, men vackra växter ändå, passerade jag där på stigen. I Atlasbergen. I Marocko:

Om jag nu hade tusentals följare/läsare världen över så skulle jag uppmana dessa att ge mig ett namn på dessa skapelser. Eller vadå, de är vackra som de är, med eller utan namn.

Vandra, vandra - det är toppen! 2

2960. Meter över havet alltså.

Vårt hotell låg vid foten av Nordafrikas högsta berg, Jebel Toubkal

Detta är bara det yttre skalet, det är insidan som räknas.

Byn Imlil nedanför

Teceremoni, Mustafa häller upp

Mattor, mattor, överallt mattor, alla i vackra färger

Det var vår i Atlas. Valnötsträden hade ännu inte slagit ut.

Ibland gick leden mitt i en forsande bäck

Av alla djur vi mötte och såg så var det mulorna som berörde mig mest.

Tack för teet vi fick i byn!

Här är Vandra, vandra - det är toppen! Första upplagan.

Under solen, upppför branterna

- Titta en stork!

Breda vingar, de speciella svarta, spretande vingpennorna längst ut, den ståtligt svävande flykten, den långa näbben - helt klart, det är en stork.

- Och där är boet!

Ja, titta. Allra högst upp i en hög, kraftig slags elstolpe sitter det omisskännliga boet, byggt av en stor hög av grenar. Och där ligger Herr eller Fru Stork. Ruvar? Vaktar ungar? Vad är det egentligen med storkar som är så magiskt? Har de något med det där knytet de bär i näbben, enligt myten?

Vi sitter i grannbyn Asni och läppjar på en marockans fika vid ett café på huvudgatan. Ja, marockanerna dricker sitt mint-te, men jag tar en kaffe, med mjölk. Dagen har bjudit på sol och traditionell berber-sång, vandring hela dagen, vår sjungande berb tog med sig sin mula. Och ett litet möte med en liten, vild sköldpadda. Bland annat.

Starka ben på femton personer, inklusive våra guider, och en mula har tillsammans vandrat på stigar uppåt och neråt, genom byar, över sten. Från en sval morgonluft till nästan het sommarvärme mitt på dan. Det traditionella teet drack vi i bergsbyn, med skålbakat bröd till. Hej till barn. Lyssnande på främmande fågelljud. Men göken kände vi igen. Var det där en hök långt där uppe? Och där, en falk! Och den där lilla fågeln både ser ut som och låter som vår bofink. Men är väl säkert en lokal variant.

Och där svingar sig svalan, ja, tornseglaren då, men vi såg svalor också.

I fem dagar vandrar vi i Atlasbergen med en grupp från Wi-resor. Att boendet är bekvämt, som deras slogan lyder, råder det ingen tvekan om när vi installerat oss på Kashbah du Toubkal i Imlil, efter att i mörkret ha vandrat uppför "suckarnas stig" på ankomstdagen. Fina rum, god mat, bekväma sängar och framför allt; fin utsikt ner mot byn, för hotellet ligger på en höjd, dit alla transporter sker med mula. Takterassen är magiskt vacker, men tyvärr ännu lite kylig för att inta middan på (det var ju oundvikligt för mig och min medvandrare att jämföra med våra tidigare resor med Läs&Res med betydligt enklare boendestandard; det finns fördelar med båda).

Jodå, några främmande växter hittade jag också, men få i blom.

Så många färger. Så många främmande dofter. Och både bekanta och främmande fåglar. Alpkajorna rörde sig i flock i bergen, precis som den svenska släktingen som kretsar kring kyrktornen i min stad på sensommaren. Men lätet annorlunda. Lite spöklikt. Säkert är den minst lika intelligent...

Men den första fågeln jag såg på morgonen från hotellets sluttning var en alldeles vanlig koltrast.

Resan avslutades med en dag i Marrakech, men detta är inte avslutningen på reseberättelsen. Stay tuned.

Rubriken på detta inlägg är förresten, för den som kan sin Tranströmer, inspirerad av en av hans haiku-dikter i samlingen Den stora gåtan, en dikt som jag tycker passar in i sammanhanget:

Uppför branterna

under solen - getterna

betar eld.

Min följeslagare i fält

Axveronika och harklöver

På radion pratar min följeslagare i fält.

En kollega?
Nej, illustratören Bo Mossberg. I Vetandets värld.
Han har väglett mig och hjälpt mig med mariga växtfynd under årens lopp. Och det i form av den tjocka och omfattande Nordiska Floran, från 1992.
Har alltid gillat den floran mer än den klassiska "Kroken", även om kanske övriga Uppsala-botanister inte håller med.
Det började tidigt 90-tal, med Nordiska Floran. Den är nu min växtdagbok. Men egentligen är den ingen följeslagare i fält, det är den för tung för. Jag tar hem det vilda i stället, om det inte är något sällsynt eller fridlyst förstås. En ny upplaga är på gång, meddelar man i programmet.
Andra vackra verk i min hylla är Fältfloran och Vårfloran, de är betydligt enklare att ta med ut i fält. För att inta tala om de vackra böckerna för barn Bo Mossberg har illustrerat! Som Sofies blomsterexpedition. En folkbildningsgärning för de unga.
Innan jag lärde känna Mossbergs flora, som student i Umeå, var det norska Liden som gällde: Johannes Lid: Norsk, svensk, finsk flora. Med norska termer. Och svartvita bilder. Vilken skolning.

Inte konstigt att jag sen slukade Mossbergs underbart vackra flora när den kom. Som konstverk, där varje sida är ett noga utstuderat upplägg med färger, komposition och underbara blommor. Landskap och fröer, stort som smått, inget har undgått Bo Mossbergs pensel i den kanske mest använda bok i min ägo.

Jag har försökt under årens lopp att avbilda en bråkdel av alla de arter som denne konstnär avbildat.
Med kamera. Men när det gäller artbestämning är det helt överlägset att ha just en illustrerad flora.

Som diskussionen på radio handlar om.
Nu har det dessutom kommit ut en biografi om Bo Mossberg, en spännande bildresa genom drygt 50 års produktion.

Och så spelar han jazz, denne mångsidige man. Då erinrar jag mig en vernissage för över 15 år sen någonstans i Uppland, där jag fick lyssna på hans spel, beundra hans tavlor. Och som minne få en tavla med nornan, målad av hans hand. Den pryder sovrummet fortfarande.

Gulmåra

Backklöver

Backnejlika

Dessa arter ovan hittar jag inte ännu ute. Det blir snarare nagelörten, blåsippan och tussilagon. Men ut ska jag, idag på National Walking Day. Om solen skulle skina skulle jag hitta Dig, utslagen:

Jag slår ett slag för alla vårblommor: nagelörten!