I backspegeln

- Finns det något du ångrar?

Frågan kom plötsligt.
En fråga som låter rätt vanlig  men märkligt nog något jag egentligen inte reflekterat över.
Vilket ju antyder svaret på frågan: Nej, jag kan inte erinra mig något stort alls som jag ångrar. Eller går och grämer mig över. Nej, inte ältar heller.
Jag har kastat mig ut i världen.
Utan garantier.
Jag har gått ut på isen trots tveksam bärighet.
Jag har stått vid vägskäl. Och följt mitt hjärta.
Och därför inte ångrat mig.
Jag har valt fel väg, avbrutit och sedan kommit på rätt väg. Magkänsla igen.
Jag gifte mig men vi gick skilda åt. Inte något jag ångrar där heller.
Jag fick ju två underbara barn! Som jag haft tid att vara med. Och ett extra "hemland"!
Jag har läst, läst, läst.
Och skrikit vårskrik.

Det skulle vara det där med böcker och jobb då. Jag var 15 år och ute på pryo, som det hette då. En drömplats för mig: bokhandel! I två veckor myste jag i mitt rätta element omgiven av det jag älskar: böcker. Men när sista dagen var slut var jag för blyg för att fråga efter extrajobb. Det gick i stället till klasskompisen. Kändes bittert, minns jag. Hade jag vikt mitt liv åt böckerna om jag jobbat kvar där? Sådant kan man aldrig veta.

Och så sätter jag på Kropp&Själ i radions P1 och så ställs samma fråga där: Ångrar du dig?
Visst kan vi ångra saker saker vi gjort eller inte gjort men vi måste också acceptera valen som en del av livet.
Ångern ska inte begränsa oss och stjäla vår energi.
Vi har ju tusentals olevda liv inom oss. Och det är gott så.

Av de fem saker som vi ångrar mest när vi ligger på dödsbädden, enligt en undersökning, var nummer ett på listan att vi inte följt våra drömmar mer. Två andra på listan att vi jobbat för hårt och inte haft mer tid för barnen.

Vilken väg ska jag ta?