Galenskaper vår tid

Vad är det vi ser som galenskap i vårt samhälle idag, om 70 år? Frågan ställs av Göran Rosenberg, som först jämför med 70 år bakåt och galenskaperna då under brinnande krig, som han så väl skildrat i Augustpris-belönade boken Ett kort uppehåll.... i hans krönika i söndagens  Godmorgon, världen! Han kan tänka sig en hel del saker. Jag med!


Zaremba gör ett inlägg i skoldebatten i måndagens DN och jämför med fallet Quick:

 "Det är skrämmande att se hur snabbt det uppstår konsensus om att den som går emot det för ögonblicket härskande tänkandet måste vara litet tokig."

Zarembas ord kan gälla på många olika områden i samhället. Som de nedan. Jag känner igen mig eftersom jag på en del områden i livet går emot strömmen. Stimulerande ibland! Svårare andra dagar.

På insändarsidan i Upsala Nya Tidning skriver en erfaren lärare om apatin bland unga i skolan.  Är det någon sorts inlärd hjälplöshet som drabbat våra ungdomar, frågar sig läraren från Arlandagymnasiet som känner vanmakt i sin position. "Ska jag lägga mig ner och dö, hjälplös i min önskan att väcka närmast apatiska ungdomar till liv?"


Nina Björk skriver i DN  ett inlägg i förlossningsdebatten, vars vågor går höga just nu. Har skildrats i P1:s Kaliber:

"Frågorna och svaren går i cirklar: Hur ska vi lösa finanskrisen? Genom att hjälpa de banker vars utlåning delvis orsakade den. Hur ska vi avväpna det klimathot som människors ständigt ökande konsumtion och produktion är ett resultat av? Genom att producera och konsumera mer så att vi har råd att uppfinna ny miljövänlig teknik. Hur ska vi minska klyftorna mellan de som har pengar och jobb och de som inte har det? Genom att ge mer åt de som redan har pengar och jobb så att de som inte har detta får incitament att skaffa sig det.''

Eller galenskaperna och bristerna i äldrevården.
Ett extremexempel var ju dokumentären nyligen om Alice Babs. Schlaug skriver bra om det här, kanske är det som han säger att vi som tittare inte får hela sanningen... Hemskt i alla fall.

Eller  förskolan.
Härom morgonen läser jag huvudrubriken till frukosten och skakar på huvet:  "Partier säger ja till mer tid i förskolan" och fattar inte hur de tänker. Schlaug skriver om barnens tid på dagis här och jag jag kan bara hålla med. Har man bara "rätt" att vara med sitt barn i dagens Sverige under barnets första levnadsår? Förskolan kommer främst. Och får man ett syskon så ska "stora barnet" ändå till förskolan för pedagogisk verksamhet, som om detta vore viktigare än lugn och ro med mamma eller pappa, i alla fall för barn under tre! Och är mamma eller pappa arbetslös måste man till dagis för att mamma eller pappa så fort som möjligt ska ut i "produktionen" igen, måste söka jobb. Förskolorna går ju redan på knäna med för hög barntäthet! Nej, barnen behöver inte mer tid på förskolan, de behöver mindre tid. Och mer tid med en vuxen som har tid att se barnet. Jag röstar för deltidsarbete för både mamma och pappa till och med det år barnet är tre år. Kanske en far-eller morförälder kan hjälpa till en dag i veckan? Träffa andra barn  och få "pedagogisk" verksamhet kan man göra på öppna förskolan till exempel!

Den gode Berglin, serietecknaren, ger sig ju också ständigt in i samhällsdebatten, t ex om den så förhärskande coachningen. Coachning till de jobb som många gånger inte finns!:
"Det dräller av coacher som kan hetsa oss till stordåd, men vem lär oss den sköna konsten att vika ner sig?
Den ene säger: 'Blabla jobbet blabla äktenskapshelvetet blabla blodtrycket blabla släpvagnen blabla nattsömnen blabla akvariefiskar bla takpannor blabla jag försöker och försöker...
Den andre säger: Men släpp årorna, dummer! Och ta en pralin. Inte har du bett om det här... du blev inlurad i livet precis som vi andra. Kaffe?" Seriestrippen med de härligt uttrycksfulla bilderna finns här.

Vi jobbar så mycket att vi blir sjuka.

Och när vi inte jobbar så tränar vi. Inte lagom. Utan maraton-nivå ska det vara. Minst. Och så mäter vi oss med varandra på nätet. Vill inte vara efter kollegerna eller träningskompisarna.

På skolschemat står numera det magiska ordet: entreprenörskap! Yrkeslivet som en ständig tävling: skapa ditt eget varumärke! Alla ska bli entreprenörer när hela Sveriges välfärd har monterats ned, som en följd av att skatterna har sänkts, så att gemene man kan få större köpkraft och på så sätt låta tillväxten visa på trygga plus-siffror. I det oändliga. Schlaug ger en bra matematik-lektion om tillväxt här, som visar på det vansinne som politikerna gjort till den enda vägen.

Det finns fler galenskaper:
Kroppen vi ska modifiera
Köpcentrum som ständigt ökar i antal
Mobiltelefonen vi älskar
Flyktingar vi slänger in i förvar
Sms-lån vi lättvindigt får beviljade trots redan hög skuldbelastning
Maten vi slänger
Maten vi importerar så att svenska jordbruket får svårt att överleva
Köttet vi glupar i oss... från Brasilien
Prylar vi köper... och slänger
Bilen vi kör i allt större omfattning
Flygen vi flyger
Gifterna vi sprutar
Jorden vi skövlar...

... som var och en kräver ett eget blogginlägg.

Birger Schlaug skriver på sin blogg slutligen om livsregler. Tänk själv! Apa inte efter.

Besinning! Andrum!

Jag vill våga tro att en del avlösningen finns att finna här.... Lugn i naturen! Titelns på Åsa och Mats Ottossons eminenta bok. Men du ser ingen reklam på bussen för en stubbe i skogen. För det finns inget företag som tjänar pengar på att du sitter där och tar igen dig en stund.

Bara du.

Och det är långt ifrån någon modern galenskap. Utan urgammal klokskap!

Julefrid till alla stressade, sjuka och ensamma själar, önskar jag!

Och frid vare med dig, Mandela! Världen behöver fler sådana som du.