Är jag en "balkongbiolog"?

Är jag en "balkongbiolog"?
Eller en orealistiskt drömmande romantiker?
Storstadsbon (nåja, halvstor stad då) som längtar ut.
Uppvuxen med bilden av det romantiska landskapet, skildrat av Astrid Lindgren.

Det är mycket stad och land nu i media.
Uttrycket "balkongbiolog" var det uttryck en ortsbo i södra Småland använde som beskrivning på miljöpartister i storstan i del 1 av SVT-programmet Delat land med Niklas Källner.
Niklas målar upp en skrämmande svart-vit bild av hur glesbygden i Sverige ser ut idag. Servicen borta. Avfolkning. Och etablering av asylboenden.

Stad och land debatterades också nyligen i debatt i tv. Är det rätt att rika storstadskommuner ger av sitt överflöd till "fattiga" och "misskötta" glesbygdskommuner?

Och det som finns där emellan: kulturlandskapet? Betesmarkerna. Det omhuldade öppna landskapet? Hur ska vi kunna bevara det när bönder lägger ner och djuren försvinner. Landskapet mörknar när det planteras med gran. Detta diskuterades i P1 Specialprogram i 1 maj-helgen. Växterna och insekterna som kräver att markerna hävdas (dvs att de sköts med bete eller slåtter) för att de ska kunna vara kvar. Många är idag hotade. Men det finns hopp - det visade programmet exempel på. Jag, drömmaren, den obotliga romantikern, drömmer om att själv bidra i detta arbete. Inte bara inventera resultatet av andras mödor, utan själv bidra praktiskt!

Jag behöver lie eller betesdjur. Backnejlikan.

Del 2 i specialprogrammet skildrade människans förändrande attityd till skogen. Den attityd som nyligen skildrats i tv-serien Jordskott. Hur ofta rör vi oss egentligen i skogen? Den nya rädslan för skogen står i bjärt kontrast till Åsa och Mats Ottosons (och andras!) arbete att föra fram skogen som den "billiga terapistol" den faktiskt är: stubben i skogen, gå ut och sätt dig.

På mitt senaste besök till Skogen tog mig Roslagsledens slingrande stig fram till Grevinnans rå, en raststuga i skogen sydväst om Penningby i Roslagen. Fyra byars skärningspunkt: Hammarby, Issjö, Utanbro och Väsby:

Ja, jag behöver skogen. För hälsa. För avkoppling. För livskvalitet.
Och Sveriges växter behöver mig.
Nej, jag låter mig inte skrämmas av avvecklingen av glesbygden i Sverige. Och vargen och björnen är bara farlig i sagorna. Hela Sverige ska leva: alla samhällen, alla människor och ja, alla växter och djur också.
Och jag vill bidra till att vända detta.

Så nej, jag är ingen balkongbiolog, vad han nu menade, smålänningen. Jag vänder miljöpartiet ryggen.
Och faktiskt, jag är ju ingen odlare, inte ens på balkongen. Men drömmer ändå om högre grad av självförsörjning.