Vakna sinnen på jobbet

Dags igen: nunneört.

 På första riktiga fältdagen i förra veckan vaknar sinnena.

(Att inventera klena alléträd i stan som jag också hunnit med räknas nästan inte som fältarbete)

Äntligen: nunneörten blommar!
Jag trampar den mjuka jorden i strandängen: doften av mynta stiger upp.
Jag hör det hesa ropet högt ovanför mitt huvud och höjer blicken: havsörnsparet planerar väl sitt familjeliv som bäst. Vilken syn!
Jag smeker de nyutslagna bladen på trybusken.
Jag lyssnar till ljudet av stammar som gnids mot varann i blåsten. Och vågskvalpet vid de strandnära klipporna slår det mesta av ljudupplevelserna denna dag.
Jag sätter mig ner på sommarstugetrappen i solen och avnjuter mitt förmiddagskaffe. Och lunchen senare. Men då har solen gått i moln. Mössa och vantar kommer till användning. Långkalsongerna är redan på. Man vet ju aldrig så här års.

Vacker, men med lömska taggar

 men...

I mitt sökande efter nunneörten fastnar jag i rosensnår och en tagg hugger rakt in i skinnet.
Och plötsligt faller jag pladask mellan träden: en osynlig gammal taggtråd. De borde föbjudas. Rensas bort.
Och ser jag inte upp riskerar jag även att snava på gammalt rostigt vasst skrot. Osmakligt inslag i en annars så skön miljö. För att inte tala om att bygga in en pool vid hällarna på sin tomt vid fjärden. Har folk ingen känsla för skönhet? Nej, pool ska det vara. Det är status.

Hur många decennier har denna legat? Tänk på det när du bara slänger ditt skräp nästa gång.

Förlåt sommarstugeägare på Gruvskäret, Tvärnö, men jag tycker verkligen inte detta är snyggt. Hur många dopp tar ni här varje sommar? Hoppas det var värt pengarna.

Jag hör dunder. Åskar det eller spränger man? Blir det regn?
Nej, molnen tycks långt borta.
Regnet kommer först i bilen på väg hem från Östhammar.
Hem från nunneörtsriket.

Mer om denna årliga inventering här