Pedagogiskt innehåll och ledarskap...

När jag startade den här bloggen för sex år sen ville jag främst inspirera till naturupplevelser genom olika tips om platser som jag besökt och som jag gärna ville berätta för andra om. Som inspiration.
På senare år har andra ämnen smugit sig in: samhälle och familjefrågor. Vet inte riktigt varför det blivit så - ämnet tycks vara något jag går igång på av någon outgrundlig anledning.

Som förskolan. Och brister på valfrihet om hur vi vill ta hand om våra barn.
I Malmö tycks platsbristen i förskolan har fått förödande konsekvenser. Skildras i Aftonbladets ledarkrönika den 22 februari, hur två anställda har hand om 20 blöjbarn, och det inte ens finns tid att byta blöjor. Jag läser aldrig Aftonbladet och vet inte hur mycket trovärdighet denna berättelse har, men om det som beskrivs i denna ledarkrönika är sant är det en mardröm i verkligheten.

I Heby kommun vill man inte tillåta dagmammor. Kommunen säger nej till små grupper i hemlik miljö, ett alternativ som vilken tänkande människa som helst förstår är bättre än de alltför stora barngrupper som idag dominerar i många kommuner.

"Vi har inget principiellt emot privata initiativ och privata dagbarnvårdare", svarar Kenneth Gunnarsson (MP) på ett fullmäktigemöte, enligt Upsala Nya Tidning (24/2),  och han hänvisade då till skärpta lagar från 2009 som ställer högre krav på pedagogiskt innehåll, ledarskap och personalutbildning inom barnomsorgen...

Vi pratar ett-åringar här. Det dessa framför allt behöver är närhet och uppmärksamhet, lugn och ro, inte ett pedagogiskt program! Ochch vuxna som inte byts ut eller i deras ögon överger dem. Jag säger som Nina Björk i hennes krönika  i DN som nu säkert har tio år på nacken i ämnet: Vi är inne på helt fel spår!

Även GW Persson har sagt kloka saker i ämnet, han citeras i Jonas Himmelstrands bok: Att följa sitt hjärta - i jantelagens Sverige: "En bra familj är den bästa brottsförebyggande åtgärd som finns."

Beror den stora utbrändheten i dagens Sverige, frågar sig Himmelstrand, på att vi jobbar hårt för att nå mål som inte är våra egna, eller som till och med går på tvärs mot våra egna inre mål och övertygelser.  Som då att lämna bort våra ett-åringar tio timmar om dagen till främlingar.
Himmelstrand skriver om forskning kring förskolan här.

Blir de sedda?
Om om barnen sedan när de blir större måste söka bekräftelse någon annanstans än hos de upptagna föräldrarna kanske man gör som barnen som idag beskrivs på DN.Åsikt: de livesänder mitt i natten med Periscope.

Också det en mardröm. En vaken sådan.

Jag drar till skogs. Orkar inte fler mardrömsrapporter. Så naturen finns självklart kvar här på bloggen. Där finns lugnet. Där hittar vi förnuftet och vår innersta vilja.