Heja P1! Heja skogen!

Lördagsmorgnar är lite för tidigt för mig för radio. (ledsen, Mats, jag får lyssna på play!). Tur då att radion sprider skogens mission även på andra tider: Ute med P1, förmiddagssändningar. (Ja, gäller för mig då som lever utan appar.)

Hur får man ut barnen i naturen?
Vad händer då?
Vad händer med de inkörda rollerna bland barnen som får komma ut tillsammans? I närnaturen.
Vad händer om jag bara sätter mig på den här stubben?

Och vad var det där som lät?

Närnaturguidning i Stockholmsförort.
Ja, för naturupplevelser är inte den där fjällvandringen på en vecka på sommaren, utan det är naturen vi ser och bor nära, som vi har tillgänglit. Varje dag. Det är det som ger frid och hälsa och stressar ner. Och ännu lite mer ser och hör man med lite artkunskap, den som gått förlorad när detta blev impopulärt till och med på universitetsnivå på 70- och 80-talen. Som Thomas Öberg (som ju ofta brukar höras i Naturmorgon och vars skrivarkurs om naturen jag deltagit i) pratar om i programmet.
Och håller med Thomas Öberg om den biologiska analfabetismen som breder ut sig, begreppet som Fredrik Sjöberg myntade, tror jag, och som jag själv redan skrivit om. 

Hur når man ut? Särskilt till de mest behövande? Och då menar jag inte de som lider brist på pengar, utan de som lider brist på natur. Fast det man inte vet om att det existerar vet man ju inte att man saknar. Förrän man sitter där på den där stubben. Och känner vinden. Hör fågeln. Blir varse skogsdoften av barr och kåda.

Ett sätt är Biotopias Kalender. Denna hade de läst som hittade till mina guidningar på gamla kyrkogården i Uppsala i förra veckan. Kultur och natur i skön förening. Men ska jag hitta barnen får jag nog fortsätta sprida inspiration där jag möter dem, på helgerna och loven på Biotopia.

Hur många känner du igen?