Dalaresan

Stigen var väl markerad med orange färg på träden.
Som sig bör på en vandringsled.
Men inte särskilt upptrampad.
Lite märkligt ändå.
För målet med vår vandring var ju ett stort, rött och vackert brandvaktstorn.
I Rödbergets naturreservat. Älvdalen.
Karta hade vi skrivit ut. I gammelskogen hängde garnlaven i trädens grenar och marken var pudrad med nysnö.
Och där var gränsen till naturreservatet. På kartan och vid stigen.
Men det var ändå något som inte stämde.

Fyra friska vänner återförenas i Älvdalens skogar.
Nu kan vi räkna till tre decennier sedan sen vi delade dygnets alla timmar på Hampnäs folkhögskola, utanför Örnsköldsvik.
Som syskon nästan.
Som om tiden stått stilla sen dess.
Friska var vi då och friska är vi nu (ok då, en och annan kroppslig skavank har väl tillkommit). Ja, det går att göra mycket själv för att mota bort sjukdom.

Maria navigerar vant på de krokiga och backiga skogsbilvägarna i Älvdalens vidsträckta skjutfält. Vi passerar den stora dammen i Trängslet och parkerar vid Skarptäkt söder om reservatet. Äntligen, tänkte jag, skulle jag få se en av mina många skyltar som jag skrivit till reservat i Dalarna. Men nej, på skyltstället satt den gamla, slitna. Besvikelse. Min skylt finns här, i pdf.

Förvaltaren har haft ett år på sig, men inte satt upp "min" skylt.

Vi vandrar i över två timmar på den otillgängliga stigen. Över bäckar. Över fallna träd. Förbi stora block. Och in i en mäktig ravin. I trädens grenar hänger garnlav. På en gammal björk växer eldticka. På en gammal gran har den tretåiga hackspetten gjort sina ringar på jakt efter söt sav. Nej, nu borde vi vara framme. Men ingen markerad stig leder upp till vänster. Som kartan visar.

Eldticka.

Garnlav.

Vilsna (?) skogsvänner.

Två stigar söderifrån, vi tog den vänstra i st f den högra...
Den med skarpt kartöga ser ravinen på den vänstra sidan om berget.

Vi klättrar upp i branten, tänker att vi ser väl tornet på platån. Flåsar. Undrar. Irrar. Men hallå, vi är ju vana skogsmänniskor, vana att läsa karta! Vrider och vänder på kartan. Någon mobiltäckning finns ej. Tar en fika i de få plusgrader som råder. Detta borde vi klara! Vad är klockan? När blir det mörkt? Ska vi ta kompassriktning eller gå samma väg tillbaka? Vi följer våra spår i nysnön och klättrar över samma träd igen.

Mäktig ravin i gammal skog.

Eldticka på björk och bloggare.

Åter vid bilen ser vi det. Orange markering även vid skyltstället och en annan stig som leder in bakom. Betydligt mer upptrampad! Vi tog fel stig! Och när jag tittar en gång till ser jag ju att höjdkurvorna på kartan hade kunnat berätta detta.

Så det gamla brandtornet från sent 1800-tal som jag skrivit om får jag nöja mig med att ha sett på bild.

Bild från Älvdalen-explorer.se. Hade gärna tagit bilden själv!