Finns vid sjön

Storstadsfolket drar barnvagn, joggar, rastar hunden, samtalar, promenerar, tar bilder, möts, kopplar av, andas, njuter...

... runt Råstasjön i Solna.

Jag jobbade.

I höstsol först, sen skur, sen sol, sen skur igen.

Vilka naturvärden kan jag hitta här som kan sätta käppar i hjulet för att exploatera ett strandskyddat område?

Bostäder planeras.

En ny arena tornar upp sig på andra sidan stranden.

Medan folket håller sig till promenadslingan runt dyker jag gång på gång in i buskagen och snåren. Reflexväst på, annars kanske man väcker misstanke av någon sort. Man kan se att jag jobbar.

Kramar tallar.

Kollar in växter.

Tar bilder.

Noterar det jag ser.

Även här härjar almsjukan.

Svarar på en och annan fråga från förbipasserande.

Mest pratsam är fågelfotografen.

Och tjusigast som han fångar på bild är gråhägern som stolt poserar för honom.

- Det är massor att se här när det finns så liten yta för fåglarna att vara på, summerar han.

Jag hittar en hel massa växter, en hel del fina träd: tallar, ekar, almar. Inga rariteter kanske. Räcker det för ett bevarande?

Jag unnar Solna-borna denna lilla oas att vandra i. Återstår hur mycket naggad i kanten den blir när allt är färdigt runt ännu en stockholmsk arena, byggd i sportens namn.

Storstaden möter den trängda naturen

Premiär i repris

Jag blev så lycklig av jympapremiären i förra veckan och kom osökt då att tänka på min ordlek vid förra årets start, så den kommer i repris här. Många idéer kläcks där på golvet så det kommer mer, sen:

Ode till Friskis och Svettis

Efter att ha lagt pannan i djupa veck i Högskoleprovets ordförståelsedel (2010) samma dag som jag premiärjympar för säsongen hos grannen Friskis & Svettis skapades denna text nedan. Kropp och intellekt i skön förening! Kursiverat är några av de 40 ord du kan testa dig själv med i testet...

"Tänk att så många vill stuva in sig i en lite kvalmig lokal för att med färgglada attribut förenas i en motorisk enighet! För det är ju en oförblommerad sanning, och empirisk forskning är enig:

Jympa gör oss glada, friska och starka!

Det är mycket som hänt inom jympan sedan jag klev in till en kulvert-liknande lokal vid S:t Eriksbron i Stokholm (tänk bara: träningsmode, då var jag yngst, nu är jag bland de äldre!, samt antalet träningsformer). Det är svårt att visualisera den scenen idag, 27 (28) (29) år senare (och räknar man parkjympan i Rålambshovsparken blir det nog 30 (!) år. Under årens lopp har det varit ömsom svett, ömsom glädje, men även tårar har runnit under avslappningen efter passet. Att säga att det varit tråkigt vore att häda.

Glädjen efter träningen, oavsett jympaformerna som blivit allt fler, är inte skenbar, utan högst verklig. Få är de vantrogna. De kan inte ha varseblivit den värdeladdade påverkan motionen med musik har på människorna! Min övertygelse och mitt inpass i hälsodebatten blir att de som har hittat till Friskis & Svettis lokaler ej belastar landets sjukvård i särskilt stor omfattning, ej heller kommer på obestånd, terminsavgiften är en god investering, utan dessa hävdar sig väl i samhället, kanske fria från artrit och andra åkommor och säkerligen med blodet fyllt av friskt, rött hemoglobin.

Ja, jympa är en plausibel lösning på folkhälsan! Det är en lärdom jag tillskansat mig och vågar påstå utan att så split bland experter. Det behövs ingen disputation i ämnet. Jag är helt enkelt jympa-frälst.

Är du det med?"

Lyriskt norrifrån

Som att träda in i en annan dimension. Så var det att befinna sig i publiken på Stora scenen i konserthuset en oktoberkväll i Uppsala.

Den internationella gitarrfestivalen hade gått över gränsen! De hade släppt in inte bara en saxofon på scen, flera stycken! Men en och samma saxofonist. Och vilket saxofonspel sen. Johan Norberg, gitarr och kantele, och Jonas Knutsson, saxofon, stod för underhållningen och njutningen. Jag har lyssnat på deras musik under de senaste åren och fascinerats av enkelheten. Harmonierna. Folkmusiken. Saxofonens smekande toner. Det till synes enkla knäppandet på gitarren.

Att höra dem live var helt enastående. Ja, lysande, helt enkelt! Musiken uppfyllde hela publiken med fokus rakt fram, några distraktioner fanns inte i sidled (hur kul är det med en lysande skärm från bänkgrannens Iphone?).

Jag visste ju att de var från Norrland, Västerbotten närmare bestämt. Mina norrländska rötter gjorde sig påminda och det kändes hemtamt med Jonas härliga tungomål. Och vilka skrönor sen som han serverade i mellansnacket! Gapflabb på en gitarrfestival, inte precis vad man hade väntat sig kanske. Märkligt musikinstrument som fastnar i tullen. Bil som fastnar på annat sätt, i lera. Och musik som fastnar i mitt medvetande länge, länge. Jag ville inte att konserten skulle ta slut.

Det blev stående ovationer. Lyriskt norrländsk jazz, skrev Unt:s resenscent. Ja, verkligen!

Musiken

Moster missionerar

Till mamma och pappa blir svaret ofta: "Nej, jag vill inte! Det är tråkigt."

Men till moster blir det "Ja!"

Knepig ålder, "tweenie", betyder "too old for toys, too young for boys", tjejer på tio år fyllda.

Men vi Hittar Ut, J o jag, en solig oktoberdag. Färden går till Lunsen.

Parkerar vid transformatorstaionen i Sävja.

Stövlar på.

Rakt in, där är den ju: skogen.

Och inte långt därifrån hittar vi första kontrollen. I en djup vattenfylld svacka. J kliver ut, och ja, stövlarna är hela, och nej, pölen är inte så djup att det rinner in. Så tog vi den, nr 65, och noterar bokstäverna.

Stigen leder förbi tall och gran. Över rötter och stenar. Och över en bäck. Den porlar. Vart leder den? Var börjar den? Skulle det inte vara spännande att följa den?

Efter lite vandring längs lättvandrad stig och lite kartläsning hittar vi det stora Blocket som är utmärkt på kartan.

- Du går på högra sidan så går jag åt vänster. Ropa om du hittar den!, säger jag till J medan vi angriper blocket från var sitt håll, och menar pinnen med nya siffror och bokstäver. Det blir J som ser den först.

Vilket härligt mossigt sittblock! Som gjort för att äta lunch på! Det gör vi. Vi hör stadens brus bara på avstånd. Här råder skogens ljud. Vindens sus i trädtoppparna. En ensam hackspett. Var det där andra en nötväcka?

Andra har också hittat ut. Svampletare. Löpare. Familjer. Kanske andra på skattjakt, som vi?

Den sista punkten är svartlistad. Betyder svår. Vi går bet. Trots att några pekade ut riktningen åt oss, där vid kanten av myren, vid naturreservatsgränsen. Vi ser ju allt på kartan, J o jag.

- Ärligt talat så trodde jag att det här skulle bli tråkigt, men det var faktiskt jättekul, säger J. Och jag gläds. Inspirera i det lilla. Plantera små frön av naturupplevelser när barnen är små, jag hoppas det kan ge avtryck. Vi har trevligt, kul och vi myser.

J i blöta Hitta ut-punkt 68.

Men hallå, vad är klockan? Vi hade ju en tid att passa sen. Och var är min mobil? Har den glidit ur sin ficka? Vi går samma väg tillbaka. Karta och kompass har vi. Och J blir dagens hjälte: där ligger mobilen på vårt lunchblock! Med raska kliv vandrar vi tillbaka, glada och nöjda. Vi hinner.

- Ska vi vandra i fjällen ihop du och jag?, frågar jag J innan vi lämnar skogens famn bakom oss.