Till mamma och pappa blir svaret ofta: "Nej, jag vill inte! Det är tråkigt."
Men till moster blir det "Ja!"
Knepig ålder, "tweenie", betyder "too old for toys, too young for boys", tjejer på tio år fyllda.
Parkerar vid transformatorstaionen i Sävja.
Stövlar på.
Rakt in, där är den ju: skogen.
Och inte långt därifrån hittar vi första kontrollen. I en djup vattenfylld svacka. J kliver ut, och ja, stövlarna är hela, och nej, pölen är inte så djup att det rinner in. Så tog vi den, nr 65, och noterar bokstäverna.
Stigen leder förbi tall och gran. Över rötter och stenar. Och över en bäck. Den porlar. Vart leder den? Var börjar den? Skulle det inte vara spännande att följa den?
Efter lite vandring längs lättvandrad stig och lite kartläsning hittar vi det stora Blocket som är utmärkt på kartan.
- Du går på högra sidan så går jag åt vänster. Ropa om du hittar den!, säger jag till J medan vi angriper blocket från var sitt håll, och menar pinnen med nya siffror och bokstäver. Det blir J som ser den först.
Vilket härligt mossigt sittblock! Som gjort för att äta lunch på! Det gör vi. Vi hör stadens brus bara på avstånd. Här råder skogens ljud. Vindens sus i trädtoppparna. En ensam hackspett. Var det där andra en nötväcka?
Andra har också hittat ut. Svampletare. Löpare. Familjer. Kanske andra på skattjakt, som vi?
Den sista punkten är svartlistad. Betyder svår. Vi går bet. Trots att några pekade ut riktningen åt oss, där vid kanten av myren, vid naturreservatsgränsen. Vi ser ju allt på kartan, J o jag.
- Ärligt talat så trodde jag att det här skulle bli tråkigt, men det var faktiskt jättekul, säger J. Och jag gläds. Inspirera i det lilla. Plantera små frön av naturupplevelser när barnen är små, jag hoppas det kan ge avtryck. Vi har trevligt, kul och vi myser.
J i blöta Hitta ut-punkt 68.
Men hallå, vad är klockan? Vi hade ju en tid att passa sen. Och var är min mobil? Har den glidit ur sin ficka? Vi går samma väg tillbaka. Karta och kompass har vi. Och J blir dagens hjälte: där ligger mobilen på vårt lunchblock! Med raska kliv vandrar vi tillbaka, glada och nöjda. Vi hinner.
- Ska vi vandra i fjällen ihop du och jag?, frågar jag J innan vi lämnar skogens famn bakom oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar