http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: Närnatur, närmare än du tror

lördag 15 oktober 2011

Närnatur, närmare än du tror


Röda ringar ringlar fram och leder dig rätt.

– Har denna stig ett hjärta? Tar den mig till mitt mål? Frågan är relevant både genom skogen och genom livet.

Stigen genom Storskogen mellan Jälla och Storvreta har definitivt ett hjärta. Flera stycken faktiskt. Och de är alla av guld.

Par i hjärter

Linden, hasseln, eken – alla skiftar nu i oktobers guldgult. Men det är linden som bidrar med det hjärtliga. Vi vandrar en oktobersöndag genom denna varierande och stadsnära skog: över hällar, genom fuktig björkskog, förbi mossiga storblock. Men där bland allt det gula lyser det av röda runda prickar också, aspen kompletterar paletten och ökar den intensiva skogskänslan.



Flush i hjärter

Jälla-leden ringlar sju skogliga kilometer från Jälla till Storvreta. Här finns även motionsspår och kortare vandringsslingor. Och vindskydd. Kaffet smakar lika gott vid båda. Det nordliga ligger mossigt inbäddat bland blocken men är samtidigt närmare väg, och därför mer slitet och lite klottrat. Vi gillade det södra bättre, placerat i sluttningen av ekar, gran och tall.
Passar inte vindskydd alls som viloplats bjuder mossan mjukhet dig att lägga dig raklång på rygg. Vad är mjukast: vägg-, hus- eller kammossa? Eller kanske en mosaik av alla tre? Pröva att bara titta upp i träden. Lyssna på en och annan fågel. Se trädens grenar vaja i höstvinden. Och bäst man ligger där kommer du i ögonhöjd med skogens trumpeter! Där står de ju. Och en och annan tordyvel tumlar också runt på leden.

Vi vandrar inte alla sju kilometrarna norrut. Vi skulle vandra samma väg tillbaka. Men vill man gå hela leden utan att behöva gå hela 14 km går det alldeles utmärkt att ta Upptåget åter till Uppsala.

Välkommen ut i trollens skog!

Varsågod och ligg ner på moss-madrassen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar