Från vargavinter till viskande vårvisa

Stövlar i stället för kängor

Svettig i stället för frusen

Brunt o grusigt i stället för vitt och halt på vägen

Ljusrusiga fåglar i stället för förlamade och upp-burrade

Och i ån tittade vattenytan fram.

De sydliga vindarna hade ersatt de bitande nordliga.

Och skidåkarna i Hågadalen var ersatta med hejaropande fotbollspelare på konstgräset.

Tö låter annorlunda än minusgrader. Knarret under fotsulan var ett tö-knarr och inget midvinterkyle-knarr. Men någon snöboll blev det inte.

Vantar åkte av. Under mössan blev det varmt. Blixtlås drogs ner. Och under snötäcket väntar vårens knoppar. För två år sedan när vi på mina breddgrader blev utan vinter helt o hållet hittade jag blåsippsknoppar under fjolårslöven i hasselbacken vid den här tiden. De har lite kvar till deras tid kommer i år.

Men värmen har sina avigsidor. De fyrfotas bruna högar kantade vägen. Usch. Och snövallarna är marmorerade i gult vart man ser. Vafför gör de så...?

Ändå, jag litar på vad kråkan, grönfinken och talgoxen m fl berättar: ljuset är här och våren väntar... Och med den vårfloden och nya översvämningar i hus och källare.

En ny tid tar vid.